Brons efter en mindre bragd utan Linnea Torstenson i 48 minuter.

Sverige är tillbaka i världstoppen och som jag skrivit tidigare finns det inga tecken på att man ska rasa ner ett par snäpp som man gjorde efter EM-silvret 2010.

Åldersstrukturen och spelarnas faser i karriären, plus den boost den här turneringen gett dem, talar snarare för att det här laget kommer att ta ytterligare kliv uppåt/framåt. Man också ha med sig att Helle Thomsen och Thomas Sivertsson bara haft ett halvår på sig som förbundskaptenspar och utvecklat spelet makalöst snabbt.

Marginalerna är förstås små på den här nivån men till hemma-EM om två år kan det här laget mycket väl spela final. Men då måste man givetvis ha ett målvaktsspel i varje fall i bra klass, kanske till och med världsklass mer än sista halvleken på mästerskapen. För när det drar ihop sig allra längst fram i de här turneringarna är det där målvaktsspelet ofta helt avgörande, som Bundsen visade i dag.

Innan vi kommer till spelarnas slutbetyg så måste några plus delas ut först. Det kan inte bli annat än +++++ till det medicinska teamet. Medicinarna fick Torstenson spelklar till EM-premiären helt perfekt och sedan gick laget genom hela EM utan att en enda spelare missade någon match på grund av skada.

Thomsen och Sivertsson kan förstås inte heller tilldelas något annat än fem starka plus.

***

Här är spelarnas (något preliminära) totalbetyg i EM men först betygskalan på förekommen anledning:
+++++ = världsklass
++++ = mycket bra
+++ = bra
++ = godkänd
+ = underkänd

Filippa Idéhn +
Blev tydligt förstaval även om det inte hette så från början. Målvaktsspelet var Sveriges stora akilleshäl och man vann knappt en enda målvaktsmatch i hela EM (möjligen med undantag för bronsmatchen.

Johanna Bundsen ++
Stora bronshjälten i dag. Förbundskaptenerna hade inte alls samma tålamod med Bundsen som Idéhn. Det borde de haft. Lätt att dra iväg nu i euforin direkt efter bronsmatchen och slänga fram +++. Men sett till Bundsens hela turnering får det stanna vid två ändå.

——————-
Jessica Helleberg +++
Den mest anonyma spelaren i förstauppställningen. Spelade näst mest efter Gulldén. Bättre första halvan av EM jämfört med den andra.

Louise Sand ++
Fick inte så många chanser bakom Helleberg. Gjorde det godkänt när hon väl fick spela och som vanligt några spektakulära aktioner.

Linn Blohm ++++
Gick från andraval på linjepositionen till tydligt förstaval. Nästan 100-procentig i avsluten. Håller inte riktigt bakåt mot de allra bästa ännu.

Ulrika Ågren ++
Inledde darrigt mot Kroatien och var egentligen bara framträdande i en match och det var mot svaga Slovakien. Passerad av Blohm i detta EM.

Hanna Fogelström ++
Hade det tungt länge i EM men fick ändå starta då förbundskaptenerna tyckte hon var bättre defensivt. Satte lite mål i slutet av EM.

Nathalie Hagman ++++
Tog verkligen chansen när hon fick den och vi minns ett par härliga målstim. Bolltrollare som är säker i läget och bästa kontringsspelaren. Hade det tungt i andra halvlek i bronsmatchen.

Linnea Torstenson +++
Fick aldrig i gång skyttet riktigt framåt, med undantag för Montenegro-matchen, men var viktig i försvaret där hon till exempel hade flest block i hela EM.

Jamina Roberts ++
Tydlig jokerroll inför turneringen och det var precis vad hon var också. Ganska otacksam roll då hon ofta kom in i svåra lägen. Gjorde det klart godkänt.

Jenny Alm +++
Såg ut att ha tagit över helt efter Linnea Torstenson anfallsmässigt i inledningen av turneringen men föll tillbaka sedan när det blev som tuffast. Gick dock in och gjorde det bra när Torstenson fick rött kort i bronsmatchen, även om hon var lite tafatt bakåt ibland.

Isabelle Gulldén +++++
Vi utsåg henne till världens bästa tvåvägsspelare, eller trevägsspelare om ni så vill, redan före semifinalen. Inför bronsmatchen utsågs hon till EM:s med värdefulla spelare. Mycket välförtjänt. Suverän på alla sätt.

Johanna Ahlm ++
Fick också en rätt otacksam roll. Antingen kom hon in i svåra lägen eller så spelade hon med väst, men det var ett succérescept framför allt i början av turneringen.

Anna Maria Johansson +++
Spelade faktiskt minst av alla då hon bara spelade framåt och var andraval bakom Odén. Gjorde det hon är bra på men är lite ensidig emellanåt.

Ida Odén ++++
Mästerskapsdebutant – men ändå inte på nåt vis med den rutinen hon har. Matchvinnartyp som fick, och ville, ta många skott i svåra lägen.

Sabina Jacobsen +++++
Utsedd till EM:s bästa försvarare och då kan det inte bli något annat än fem plus här. Försvarsspelet är inte det svenska adelsmärket på samma sätt längre men Jacobsen var en nyckelspelare hela vägen.

BUDAPEST. Lillsyrran jävlades i 41 minuter.
Sedan slängde storsyrran ut henne.
Nu har minstingen gråtit en skvätt men lovat att komma tillbaka och nästa gång tänker hon kivas i 60 minuter.

Ni vet ju hur det är med småsyskon.
De vill gärna vara med och leka med de äldre, kanske retas lite och till och med jävlas en stund.
Men båda vet att det är storasyskonet som styr leken och bestämmer när det får vara nog.
Lite så är känslan efter att ha sett de norska storsystrarna i damhandboll diktera villkoren i EM-semifinalen mot lillasyster Sverige.
I går lekte man skola, så som syskon brukar göra, och då är det bara att tacka storasyster för lektionen.
Sverige var med i matchen, även om det kändes märkligt att underläget bara var två mål i paus, i 41 minuter efter en stark upphämtning sista kvarten i andra halvlek.
Sedan kom det där rycket som man bara satt och väntade på.
Storasyskon brukar vara förebilder och det är precis vad Norge är för Sverige i damhandboll. På de allra flesta sätt, ja man försöker till och med spela som Norge.
– Jag beundrar dem, som det slank ur Thomas Sivertsson i går efter matchen.
Problemet är bara att yngre syskon aldrig kan växa ikapp sina äldre förebilder, det faller ju på sin egen orimlighet.
Och jag kan tyvärr inte se svensk damhandboll komma ifatt den norska inom överskådlig tid. Man är nämligen så många år före i vårt grannland.
Med det menar jag inte att Sverige aldrig kan besegra Norge i en viktig match utan jag menar i ett större perspektiv.
Sverige kan säkert vara med och jävlas i 60 minuter då och då framöver och kanske till och med vinna någon avgörande mästerskapsmatch.

Efter EM-silvret för fyra år sedan rasade Sverige tillbaka ett par nivåer. Det är jag inte alls orolig för den här gången.
Med den här åldersstrukturen ska man bli ännu bättre de kommande två åren. För fyra år sedan nådde flera av nyckelspelarna sin peak där och då.
Nu är Gulldén, Roberts, Jacobsen, Fogelström, Alm, Blohm, Sand, Hagman, Idéhn och Bundsen alla 22-25 år. Gänget Ahlm, Odén och Ågren 27 år och Linnea Torstenson har lovat att spela till och med 2016 i alla fall.
Vi har pratat, skrivit, twittrat och bloggat om den norska vinnarkulturen de senaste dagarna.
Sverige har inte den. Inte ännu.
Men förhoppningsvis har man byggt upp en… jag skulle vilja kalla det ”semifinalkultur”… som kan göra att man på allvar känner att man är där uppe bland de fyra-sex nationer som abonnerar på att spela semifinal eller i varje fall vara en seger ifrån i några år framöver.
Och det betyder mycket för nu kommer ett par väldigt viktiga år för svensk damhandboll med ett hemma-EM 2016, med allt vad det innebär, och ett OS ett halvår tidigare.

Besvikelsen är såklart stor nu men jag är övertygad om att Gulldén & Co kan komma tillbaka och säkra en medalj på söndag. Montenegro, som gick in som favoriter i sin semifinal mot Spanien, är förmodligen ännu mer besvikna just nu.
Dessutom är Montenegro regerande europamästare och vice OS-mästare så medan deras missade finalplats här är ett misslyckande är Sveriges EM, med en plats i finalhelgen, fortfarande en stor framgång. Den vågen ska man rida på.
Absolut inga jämförelser i övrigt med vad som hände för 20 år sedan borta i USA men den sommaren gav Linnea Torstenson och Anna Maria Johansson deras två stora idoler under uppväxten: Stefan Schwarz och Tomas Brolin.
En seger på söndag går som sagt inte att jämföra med utklassningen av Bulgarien på Rose Bowl i Pasadena. Men Ravelli och de andras show då kan kanske vara en liten morot när detta landslag ska bärga svensk damhandbolls andra medalj genom tiderna.

Jag skäms nu.

I dagens tyckare inför semifinalen räknade jag upp vilka andra ställen i handbollsvärlden som vi hittar/har hittat en vinnarkultur motsvarande det norska damlandslagets:

...i Kiel, hos de franska herrarna, i Bengan Boys och en gång i tiden i Redbergslid om vi ska gå ner på nationell nivå.

Så skrev jag och därmed glömde jag den, i detta sammanhang på ett dam-EM, viktigaste av dem alla: Sävehof. Kan jag skylla på att jag inte såg skogen för alla träden? Jag får väl försöka göra det.

Vad är de nu uppe i? Snart 90 matcher utan förlust i elitserien.

Förhoppningsvis har jag gett 12 EM-spelare med Sävehofbakgrund om möjligt ännu mer tändvätska inför det som komma skall i kväll. I så fall har något positivt kommit ut ur det i alla fall.

***

Det ska bli rätt kul i kväll förresten.

Det blir inte så mycket nytt här i bloggen från EM. Mest texter som jag skriver till blaskan och nätet.

Jag hoppas ni har överseende med det då det inte finns tid och kraft att blogga när allt är skrivet i de andra kanalerna. Men så här mycket handboll har jag i alla fall inte skrivit sedan OS-silvret 2012.

Men en liten anekdot kan jag i alla fall bjuda på innan jag publicerar tyckaren inför kvällens semifinal plus en, kanske, intressant topplista.

Pratade med Per Johansson, ja jag gör det rätt ofta under det här mästerskapet, men jag vill hävda att han är den som har bäst koll på damhandbollen, inte minst då han kommenterat de andra grupperna än den Sverige spelat i. Johansson är också konkret, uttrycker sig bra och bjuder på många bra citat.

Men jag pratade alltså med Per Johansson i går kväll (anledningen ser ni nedan) och då hade just beskedet kommit att Lazovic stängs av i semifinalen och får 2000 euro (18 000 kronor) för överfallet på Torstenson.

Jag frågade honom om han hade hört att någon får böter i ett mästerskap för fult spel.

– Det är väl böter mest hela tiden. Jag kommer ihåg när Ulf Schefvert och jag fick 2000 euro i böter för att ingen av oss dök upp på en presskonferens. Det var ju befängt men skulle vi överklaga så kostade det 4000 euro. Det var alltså dubbelt så dyrt att överklaga som att ta böterna.

Så till den där topp fem-listan.

Mitt under matchen mot Montenegro ställde jag frågan på twitter om Gulldén är världens bästa spelare just nu. Tror aldrig jag blivit retweetad så många gånger, fick känslan av att det där kanske kunde engagera folk och frågade Johansson vad han tyckte. Vi kom överens om att Gulldén är världens bästa tvåvägsspelare. Ja, Johansson gick ett steg längre och uppfann en ny term – trevägsspelare (försvar, kontring, anfall).

Topp-fem ser ut så här:

1. Isabelle Gulldén, 25, Sverige, mittnia
”Troligen den smartaste försvararen av de här fem med sin split vision som hon kombinerar med sin fysik. Hon står för allt i kontringarna och har nu blivit mycket farligare i sig själv än tidigare.”

2. Andrea Penezic, 29, Kroatien, vänsternia
”Hon bär hela ditt lag och har varit väldigt bra sina klubblag. Hon är världens kanske bästa skytt men också viktig och bra försvarsspelare med sin räckvidd. I kontringen är hon ett väldigt stort hot.”

3. Eduarda Amorin, 28, Brasilien, vänsternia
”Knäskadad just nu men ska med här. Hon är damernas svar på Nicola Karabatic med urstyrka i såväl försvar som kontring och anfall. Hon har en hänsynslöshet som man sällan ser hos damspelare som är så stora och långa.” 

4. Milena Knezevic, 24, Montenegro, mittnia
”En av dem som går i bräschen för det fullständigt hänsynslösa försvarsspelet i Montenegro. En ’Amorin light’ som aboslut ska vara med här.”

5. Heidi Löke, 32, Noerge, linjespelare
Hade hon varit bättre i försvar hade hon varit etta här. Men hon har faktiskt blivit bättre i förvarsspelet än tidigare. Och hennes försvarsspel kompenseras av hennes exceptionella kontrings- och anfallsspel.”

***

Och så dagens tyckare. Knappast det bästa jag skrivit i mitt liv men som vanligt var tyckaren det sista jag skrev på natten och återigen blev det ont om tid.

Resten av texterna kommer att portioneras ut på webben under dagen av redaktionen.

BUDAPEST. Lillebror?
Nej, storasyster.
Norge – svårare än så blir det inte i damhandboll 2014.

Vi kan prata om Hollands fart och teknik.
Om Frankrikes fysik.
Om Montenegros brutalitet.
Men Norge, alltså… svårare än så blir det inte i damhandboll. Inte år 2014.
Vi brukar snacka om Norge som lillebror men i damhandboll är det inget annat än storasyster: bäst spelare, flest ledare, störst resurser, mest pengar och framför allt det mest välfyllda prisskåpet.
Det finns en vinnarkultur i det här norska landslaget som vi bara hittar på ett fåtal andra ställen på den yttersta nivån i handbollsvärlden – i Kiel, hos de franska herrarna, i Bengan Boys och en gång i tiden i Redbergslid om vi ska gå ner på nationell nivå.
Flera av de stora stjärnorna och nyckelspelarna har lämnat detta norska landslag men vinnarkulturen finns kvar.
Jag frågade gårdagens hetaste svensk i skandinavisk media på EM-hotellet, Norges målvaktstränare Mats Olsson, om det där. Han har ju varit med i två olika landslag med oerhört starka vinnarkulturer.
– De som kommer in skolas in i det. Jag glömmer aldrig när jag kom till min första träning med de norska damerna, det var på Lanzarote 2005. Seniorlandslag och ungdomslandslag körde tillsammans och jag hade aldrig varit med om att det small så mycket i kroppskontakterna på en träning. Jag frågade ”Vad händer?! Är de förbannade på varandra?”. Men sedan förstod jag att det handlade om att de yngre skulle förstå att ”ska du upp här med oss så smäller det”.
Så vad krävs av Sverige i kväll när de ska upp där det smäller?
Tja, att…
…Idéhn eller Bundsen äntligen spikar igen.
…Gulldén spelar på Gulldénnivå.
…Linnea Torstenson fortsätter där hon slutade mot Montenegro.
…Jacobsen håller ihop det i mitten.
…Odén fortsätter vara tidernas bästa mästerskapsdebutant.
…Majsan stegar förbi.
…Ahlm spelar med väst som ingen annan.
…avlastarna går in och är 100-procentiga.
…kanterna kontrar och sätter sina lägen.
…Roberts fortsätter ”jokra”.
…Blohm fortsätter vara lika säker.
…farten bibehålls.
…hemspringen sitter.
…tekniska felen ligger kvar på extremt låg nivå.
…målskörden landar på bortåt, eller helst över, 30.
Klaffar allt det där är Sverige definitivt i EM-final igen.
Det kan nog till och med brista på några av punkterna och ändå gå vägen.
Jag betonade ovan att Norge är det svåraste du kan möta just 2014. För det har funnits tuffare uppgifter, som Norge år 2012, 2011, 2010, 2009 eller 2008.
Vinnarkulturen må sitta i, spelidén vara densamma och spelarna stöpta i de där formarna som Linnea Torstenson pratade om häromdagen. Men laget är inte lika starkt längre; namnen och uppenbarelserna skrämmer inte lika mycket som en Edin, en Hammerseng eller två Lunde.
Men det finns definitivt några av de nämnda punkter som absolut inte får brista om Sverige ska ha en chans: målvaktsspelet – ge oss 30 procent och avgörande räddningar, tekniska felen så att inte Norge får straffa så obönhörligt, hemspringet för att stoppa kontringarna, farten för att ge målen samt Gulldéns, Torstensons och Jacobsens +++++-matcher.
***
Om jag tror på svensk seger?
Nä.
Men jag har ju haft fel om, och underskattat, det här laget mest hela tiden.

Här har ni torsdagens papperstyckare samt plusbetygen från Sverige-Montenegro.

Nu bär det av mot Budapest. Hela den svenska presskåren utom TV4-gänget stuvar in sig i en minibuss (vi är inte fler) med Radiosportens Mats Dahlberg bakom ratten på torsdag morgon. En del av vårt bagage får åka med spelarbussen.

Eventuellt stuvar vi in DN-Grimman i en väska och dumpar i spelarbussen för att få veta hur snacket går där.

Det är egentligen poddvecka denna vecka. Men vi får tyvärr ställa in. Det fanns en förhoppning att spela in i dag torsdag men det finns inte en chans att hinna med. Ni får ge er till tåls efter jul och nyår. Då kör vi igen.

ZAGREB. Sverige hakade på den danska trenden inom damhandbollsvärlden.
Och fick en revolution.

Fram till för två år sedan var Sverige under en lång period ett av världens mest destruktiva landslag i damhandboll.
Framåt gjorde man inte mer än 23-24 mål på sin höjd mot etablerade nationer.
Men det fruktade 6-0-försvaret under Per Johanssons regim och ett, bitvis, bländande målvaktsspel gav ett EM-silver 2010 och tog Sverige till fler mästerskap, två raka OS till exempel, än någonsin tidigare.
Nu, i EM i Kroatien/Ungern, gör man överlägset flest mål (31,3 i snitt) och detta mot bland annat två av världens bästa försvar som Frankrikes och Montenegros. Samtidigt hyllas man för sin fartfyllda och underhållande handboll.
Blott två år senare alltså.
Det är så häpnadsväckande och har gått så rasande fort att jag inte skulle vilja kalla det något annat än en revolution. Och då syftar jag inte på den palatsrevolution som fick Torbjörn Klingvall att lämna förbundskaptensposten för ett år sedan.
Med Klingvall borta bestämde sig förbundet, med indikationer från spelarna, för att gå utomlands och Danmark var förstås ett självklart val med tanke på att stora delar av landslaget spelar i den danska ligan.
Och inget var hetare i damhandbollsvärlden än danska förbundskaptener i vintras. Brasilien hade just vunnit sitt första VM, Polen hade tagit sig fram till en sensationell semifinal mot Danmark och Tyskland hade gjort sitt bästa mästerskap på länge – allihop med danskar vid rodret.
Valet föll på Helle Thomsen bredvid Thomas Sivertsson och med tidernas första kvinnliga förbundskapten i svensk handboll fick man en revolution.
För när jag lyssnar på spelarna efter den säkrade EM-semifinalplatsen så är det framför allt Thomsen som ligger bakom den nya, snabba, offensiva anfallshandbollen även om Sivertsson förstås backat upp den.
Thomsen presenterades i april i år och satt på bänken som förbundskapten första gången i juni. Så på sätt och vis har revolutionen genomförts på ett halvår även om Sivertsson hade initierat den tidigare.
– Idrottspsykologer pratar mycket om beteende nu. Man ska inte bara snacka utan också göra det. Helle var ännu vassare än oss andra på att få alla att springa. Det är lätt att säga att man ska kontra men svårare att göra det när det börjar bli jobbigt, säger Sivertsson.
En satsning på andra spelartyper, en trupp som var mogen och några taktiska drag var också viktiga i revolutionen: bättre utkast med de nya målvakterna, en Isabelle Gulldén som tar emot bollen högre upp i banan, en försvarsgeneral i Sabina Jacobsen som kontrar i stället för att springa och byta direkt och en bredare trupp som orkar hålla uppe det högt uppskruvade tempot anfallsspelet.
***
Efter att Klingvall tvingats bort ville de ledande spelarna ha Thomas Sivertsson och många pratade också om en dansk tränare.
De fick precis som de ville och hade därmed inga ursäkter längre om de inte presterade.
Och det har de verkligen gjort. Presterat alltså.
***
Linnea Torstenson är i gång lagom till det verkligen, verkligen behövs.
***
Nu är det förstås precis som Per Johansson säger, och som till och med Sivertsson och spelarna medger: målvaktsspelet måste upp en nivå, räddningarna måste bli fler om Sverige ska ha en chans mot Norge i morgon.
Tänk att man var ett felaktigt bortdömt mål från att ta en poäng mot Montenegro trots 15 officiella räddningsprocent. Smått otroligt.
***
Mot Norge måste målvaktsbytet komma tidigare om inte Filippa Idéhn spikar igen i inledningen.

Plusbetygen:

Filippa Idéhn ++
——————-
Jessica Helleberg +++
Linn Blohm ++++
Hanna Fogelström ++++
Nathalie Hagman +++
Linnea Torstenson ++++
Jenny Alm ++
Isabelle Gulldén +++++
Johanna Ahlm ++
Anna Maria Johansson +++
Ida Odén ++
Sabina Jacobsen ++++

Fick ta och tjuvstarta Balkans bollunder inför Montenegro-matchen. Eller det är i varje fall ett bonusknäck från min Balkan tour.

Här läser ni om det fascinerande damhandbollsundret i Montenegro som är ett statligt projekt med värvningar från grannlandet till landslaget.

ZAGREB/PODGORICA. EM-guld och OS-silver trots blott 250 registrerade spelare.
Montenegros framgångar i damhandboll är ett idrottsunder men också ett statligt projekt där spelare köps över till landslaget från storasyster Serbien.
– De får pengar för att spela för Montenegro, säger Zoran Roganovic, montenegrin och elitseriestjärna i Lugi.
Sportbladet åkte till huvudstaden Podgorica för att ta reda på mer.

Det lilla, bergiga landet i sydvästra delen av ex-Jugoslavien har bara 600 000 invånare och 250 registrerade damspelare över 15 år mot till exempel Sveriges 7000.
Ändå är Montenegro regerande europamästare och var i OS-final i London. I Champions League är Buducnost, som tränas av förbundskaptenen Dragan Adzic och har nio spelare i EM-truppen, en av toppklubbarna med guld 2012 och final i våras.
Bakom framgångarna ligger en fantastisk talangfabrik i Buducnost, som Sportbladet har besökt.
– Damhandboll är tradition här. Buducnost var ett topplag redan för 30 år sedan i gamla Jugoslavien, säger Bojana Popovic.
35-åringen är en av världens största spelare genom tiderna och lade av efter OS-finalen 2012. I dag är hon sportchef i Buducnost och gravid med sitt andra barn.
Vi sitter i den inrökta restaurangen i klassiska, men nergångna, Sportski centar Moraca.
– Vi väljer ut alla de bästa talangerna i landet och tar hit dem från att de är 12-13 år. Folk älskar sport här och det finns massor av talanger. När du väl hittar de 15 största så är de beredda att ge allt.
Popovic spelade i danska ligan 2002-10.
– Idrotten blir en utväg från det liv de har. Det är ingen hobby som i Danmark. I Montenegro kan du gå i skolan men du är inte garanterad jobb. Därför satsar många 100 procent på idrotten.
– I Danmark var det viktigast att ha roligt, om du vann eller förlorade spelade inte så stor roll. Men för mig var det aldrig på skoj. Jag ville vinna hela tiden. Danskorna gillar att vinna men för mig var det allt. De accepterar en förlust jag blir arg.
De flesta ungdomstränarna är ex-spelare i klubben och heltidsanställda, som Mira Celebic som denna eftermiddag tränar 34 stycken 14-15-åringar i en gammal, upplåsbar tälthall.
– Tjejerna tränar sex dagar i veckan och så är det match den sjunde dagen, berättar hon.
Omsorgen om tekniska och taktiska detaljer är som vanligt stor på Balkan.
– Det är en tradition att hela tiden jobba på små detaljer – från början. När du är 14-15 år är det för sent, säger Dragan Adzic.
Popovic:
– Jag besökte en skola i Danmark en gång och de hade helt fel skotteknik. Jag försökte säga till dem och förklara hur de skulle göra men de sa bara att det blev mål ändå så det spelar ingen roll.
Men den ädla talangfabriken är inte hela sanningen bakom Montenegros damhandbollsunder.
Man har nämligen också värvat några av sina viktigaste spelare de senaste åren från det serbiska landslaget: som Popovic, den fantastiska linjespelaren Ana Djokic (som lade av i somras) och Katarina Bulatovic, världens kanske främsta högernia och som Sverige måste stoppa i kväll. Alla gjorde de många landskamper för Serbien innan de, efter den nödvändiga karantänen på två år, bytte till Montenegro. Eller snarare värvades.
– Först kommer de till Buducnost och väntar de år som behövs. Sedan får de pengar för att spela i landslaget, säger Zoran Roganovic, Lugis storstjärna från Montenegro med ett enormt kontaktnät inom Balkanhandbollen.
Vlado Samardzic, elitseriestjärna i Kristianstad under 1990-talet och som är tillbaka i Montenegro sedan flera år, säger samma sak som Roganovic.
De fick pengar för att spela för Montenegro?
– Helt klart. Men ingen vet hur mycket.
– Damhandbollen i Montenegro är ett statligt projekt, säger de båda.
– Men det är ett bra statligt projekt. Jag stöttar det alla dagar i veckan. För mig är det viktigast att någon satsar på handbollen, säger Roganovic.
Mannen bakom detta statliga projekt är Predrag Boskovic. 42-åringen har varit finansminister i Montenegro och är numera socialminister. Han är ordförande både i Buducnost och i landets handbollsförbund sedan flera år.
– Han är den viktigaste personen de senaste åren. Han är den som får fram pengarna, det är annars svårt i Montenegro i dag, säger Popovic.
– Men damhandbollen ger också väldigt mycket bra PR för landet.
På frågan om klubben får pengar från staten svarar Popovic först ”ja, lite grann” men efter en snabb överläggning på montenegrinska med tränare Adzic korrigerar hon sig:
– Landslaget får pengar, inte klubben. Där måste vi hitta sponsorer.
Hon förnekar att hon fick pengar för att spela för Montenegro.
– Jag gjorde bara det av sportsliga skäl, för att få vara med om att vinna något. Jag bodde i Montenegro, var gift med en montenegrin och ville bo kvar i Montenegro.

***

Och Sabina Jacobsen och Isabelle Gulldén håller inte igen när de snackar om Montenegros brutala försvar.

ZAGREB. Sverige ställs mot världens bästa försvar i kväll.
Och det kanske fulaste.
– I vissa situationer går de in för att skada folk, säger svenska lagkaptenen Sabina Jacobsen till Sportbladet.

Sverige är mycket nära en EM-semifinal.
Men vill man säkra en gruppseger och slippa fruktade Norge i semin samt inte riskera att Holland tar igen försprånget i målskillnad så ska man se till att ta en poäng mot Montenegro.
Men då ska man betvinga världens bästa försvar – och det kanske fulaste.
I går såg vi hur Suzana Lazovic knuffade Estavana Polman så Hollands storstjärna fick utgå och fröas till sjukhus med ett troligt brutet revben.
– Det är ett riktigt jävla raggar-6-0. Det ser inte klokt ut men de kämpar något oerhört och så spelar de fruktansvärt fult. De får mycket utvisningar men är också väldigt bra på att spela 5-mot-6, säger Per Johansson, TV4-expert och ex-förbundskapten.
De svenska spelarna håller med.
– Det kommer att smälla och bli mycket straffar och utvisningar. Frågan är vilken nivå domarna kommer att lägga sig på för vi kommer också att smälla, säger försvarsgeneralen Sabina Jacobsen.
– Jag hoppas domarna straffar dem när de börjar spela fult, speciellt om de går för att skada folk.
Gör de det ibland?
– I vissa situationer, ja. Kolla när Knezevic skallade Görbicz (världens bästa spelare) i Champions League i våras när bollen var på andra sidan, säger Jacobsen.
– Klart att de har spelare som gör fula saker. Men ingen av oss går och är rädda för dem. Absolut inte! Hela laget backar upp om någon skulle få en smäll, inga problem, lovar Jacobsen.
Isabelle Gulldén:
– Handbollsmässigt kommer det att vara en sååå dålig match. Men det kommer att vara så mycket fajt och vilja att matchen blir bra ändå. Det är bara att gå ”all in” och så får det bära eller brista. Det får gå en näsa eller två. De ber verkligen inte om ursäkt.
Storstjärnan har sin taktik klar för att få med sig domarna.
– De kommer att spela fult så det gäller att kasta sig och visa domaren från start vad det är de håller på med, säger Gulldén.
– Sen handlar det bara om att våga. För har man fått en smäll och kanske en stürmerfoul så tror de att man ska ta ett steg tillbaka och då har de redan vunnit. Men då är det bara att köra vidare. Då får man väl dem en knytnäve och gå in extra hårt så de också får ont.
Montenegros Katarina Bulatovic är trött på snacket om att man skulle spela fult.
– Alla snackar om att vi spelar fult men det gör vi inte. En del lag har också spelare som spelar fult men vi pratar inte om dem så jag tycker inte man ska snacka om oss då, säger superstjärnan till Sportbladet.

***

Skulle nu Sverige förlora så måste ett Frankrike, utan hopp om semifinal, stoppa Holland senare i kväll från att vinna stort.

ZAGREB. Förlorar Sverige i kväll är Frankrikes semifinalhopp ute när man tre timmar senare ställs mot Holland.
Ett Holland som då ska besegra Frankrike stort för att komma ikapp Sverige.
– Man blir lite orolig, säger Louise Sand.

Sverige har allt i egna händer och ett gyllene läge att nå en EM-semifinal.
Samtidigt är Blågult Frankrikes hopp.
– Go, Sverige! Go, Sverige, säger den franske förbundskaptenen Alain Portes.
Men förlorar Sverige mot de regerande europamästarna i kväll uppstår ett smått delikat läge då matcherna i sista omgången som vanligt i EM inte går samtidigt.
Då är nämligen Frankrikes semifinalchans redan borta när man tre timmar efter att Sverige-Montenegro är slut, klockan 20.15, gör avkast mot Holland.
Ett Holland som ska jaga ikapp Sveriges försprång i målskillnaden och ta en semifinalplats före Blågult.
Säg att Sverige förlorar med fem mål mot Montenegro – då behöver Holland vinna medsex mål mot ett Frankrike som redan är borta från semifinalerna.
– Man blir lite orolig när man tänker så först. Men det är ett landslag och man vill alltid göra landet stolt. Det handlar inte bara om handboll i ett EM, säger Louise Sand när Sportbladet drar förutsättningarna sent på tisdagskvällen.
Och franska stjärnan Siraba Dembele lugnar:
– Jag förstår hur du tänker. Men det här är idrott. Man försöker alltid vinna varje match. Vi kommer att göra allt vi kan, lovar hon.
Den franske förbundskaptenen Alain Portes menar att man har mycket att spela för ändå.
– Vi vill bli trea i gruppen och spela om femte-sjätte plats för att kunna ta en OS-kvalplats, säger han.
Så vi kan räkna med att ni kommer göra allt ni kan?
– Ja, ja, ja.
Men Frankrike lämnade in en protest i går efter matchen mot Tyskland där de hävdade att tyskorna gjort mål med en spelare för mycket på banan.
– Domaren har gjort ett stort fel. Men jag förväntar mig inte att få igenom protesten. Beskedet kommer på onsdagsmorgonen, säger förbundskapten Alain Portes till Aftonbladet.
Skulle protesten gå igenom förlorar Tyskland matchen och Frankrike gå från fem till sex poäng inför avgörandet. Därmed kan man peta bort Sverige från en semifinal om man vinner mot Holland och Sverige förlorar mot Montenegro.

Det blev ett rejält race i går och fyra sidor i gamla hederliga papperstidningen:

Här har ni min tyckare (resten publiceras under dagen på nätet):

ZAGREB. 30 blev 50 blev… 96,5 procent.
Man kan inte annat än älska EM-handbollens raffinerade system.
Men vill Sverige gå hela vägen till final ska man se till att ta en poäng i kväll för att slippa Norge i semifinalen

Så sent som inför gårdagens matcher här i Arena Zagreb bedömde jag de svenska chanserna att nå en semifinal till 30 procent.
Någonstans där låg möjligheterna att ta en poäng på Montenegro i morgon.
Men efter att ha sett Montenegro spela mot, och ha stora problem med, Holland och Sverige köra över Slovakien höjde jag budet till 50 procent.
– Kan jag hålla med om. Det ligger där ungefär, sa Jamina Roberts.
Ah, någon som ser det ungefär som jag, hann jag tänka innan Roberts iskallt lade till:
– För 50 procents chans är det inför alla matcher. Också mot Slovakien.
Bara lite simpel idrottspsykologi från Roberts med andra ord.
Två timmar senare hade Tyskland, utan att ha något att spela för, plötsligt tagit en poäng från Frankrike, som hade allt att spela för.
Och lika plötsligt hade kollegerna hemma i Stockholm räknat ut att Sveriges chans på en semifinalplats nu uppgår till 97 procent – minst.
Jag ger mig fasen på att när jag vaknar om några timmar är chansen över 100 procent.
Om mindre än en månad åker jag till herr-VM, som infört åttondelar och kvartsfinaler, och jag känner redan att jag kommer att sakna det raffinerade räknesystemet i EM med mellanrunda. Att sitta och räkna med DN-Grimman och tabellexperterna på Radiosporten är, tja, 96,5 procent av nöjet på ett EM – om Sverige är med vill säga.
Och som de är med i detta EM nu, Gulldén & Co.
När de nu ändå ser till att vi får åka till Budapest – och skjuta upp en annans julklappsinköp in i det sista – så är det lika bra att gå hela vägen till final.
Därför är det så viktigt att ta en poäng mot Montenegro i kväll och säkra gruppsegern för att slippa Norge.
Visst, Norge har kanske inte riktigt lika vasst lag som de senaste åren, eller i varje fall inte lika stjärntätt. Men är det något norska landslagsspelare i damhandboll har nedärvt i sitt DNA så är det att vinna semifinaler. På 20 mästerskap (OS, VM, EM) sedan 1997 har Norge varit i 15 semifinaler och bara förlorat en enda.
Det där är ett sätt att med siffror förklara den norska vinnarkulturen i damhandboll som vi bara hittar en motsvarighet till i herrhandbollen hos Frankrike med sina nio raka finalsegrar i mästerskap.
Norge passar dessutom Sverige sämre rent spelmässigt. Det svenska landslaget springer inte sönder det norska med sin nya, snabba anfallshandboll. För Norge är bäst i världen på just den typen av handboll eftersom man själva utvecklat den.
Danmark, som gör upp med Spanien i kväll om andraplatsen i den gruppen, spelar också en typ av den här revolverhandbollen. Men danskorna får svårare att stå emot Sveriges tyngre fysik än norskorna.
Det får spanjorskorna också om det blir så. Och Spanien är ett lag som Hagman och de andra kvicksilvrena verkligen kan springa sönder.
Nej, ta en poäng i kväll och se till att slippa Norge i en semifinal – då kan det mycket väl bli en EM-final.
***
Visst, jag skrev redan inför EM-premiären att det kunde bli en final. Men jag får väl tillstå att jag underskattat detta svenska landslag och deras prestationer. Ja, jag har nog underskattat klassen på hela grupp C.
Sverige, Holland, Norge och Danmark – det verkar vara den nya, snabba, nordeuropeiska handbollen som är framtiden.

***

Här har ni huvudknäcket på förstauppslaget och som lades ut i natt (resten kommer under dagen):

ZAGREB. Tysklands poäng gav Sverige ett drömläge i EM
Nu är chansen att nå en semifinal 97 procent.
– Jag vill kyssa den tyska målvaktens fötter, säger Louise Sand som sent i går firade med att se Paradise Hotel med sina lagkamrater.

Sverige nöjde sig inte bara med att besegra Slovakien programenligt. Man såg också till att skaffa sig en riktigt bra målskillnad med 31-22-segern. Den kan bli mycket viktig i kväll eftersom Tyskland skrällde mot Frankrike i matchen efter och tog en poäng.
Det betyder att Sverige vinner gruppen om man tar poäng mot Montenegro i kväll.
Skulle man förlora är chansen ändå mycket stor – 97 procent enligt Sportbladets beräkningar – att bli tvåa i gruppen och knipa en semifinalplats eftersom Holland måste ta igen tio, eller i praktiken elva, mål på Sverige i kväll.
– Det var min present till Helle och Sverige. Jag ser gärna att Sverige går långt så länge det inte drabbar oss, säger Heine Jensen, dansken som är tysk förbundskapten och landsman och vän till Helle Thomsen.
I det svenska lägret på spelarhotellet i Zagreb var det förstås muntra miner sent i går kväll.
– Det är ett gött läge liksom, säger Louise Sand.
Kantartisten skickar ett litet speciellt tack till Tyskland.
– Jag vill kyssa den tyska målvaktens fötter. Skriv det!
Blir det ett annat mentalt läge för er nu inför matchen mot Montenegro?
– Personligen tycker jag att det är gött. Man får en goare känsla. Men sedan tror jag alltid på oss på riktigt. Spelar vi bra har vi chans på alla.
Kan det vara viktigt att slippa Norge också i en semifinal?
– Vill man vinna EM så måste man vinna över alla, tycker Loui, haha. Och där ingår Norge.
– Så jag vill egentligen inte undgå någon. Men jag möter gärna Danmark i en semi.
Danmark och Spanien spelar en avgörande match i den andra gruppen om en semifinalplats.
Varför Danmark?
– För att det är ett roligt lag att möta. Vi kan varandra bra så det blir nog en väldigt jämn och spännande match – rolig handboll!
Vad ska ni göra nu?
– Nu är vi ett stort gäng som ska kolla på Paradise Hotel här, säger Sand.
Tysklands förbundskapten Heine Jensen tror att Sverige besegrar Montenegro.
– Sverige är fräschare än Montenegro för de går bara runt på åtta-tio spelare och har haft fler tuffare matcher, som i dag mot Holland.
Jensen tror att Sverige kan gå hela vägen i EM.
– Man har sett solida ut och många spelare har spelat på topp. Man har också många spelare att gå runt på. Fortsätter man spela så bra anfallsspel och höjer procenten bakåt lite så har Sverige riktigt stora chanser att gå hela vägen, säger han.

En bra dag på jobbet för Sverige: inga skador och två nya poäng in på kontot efter 31-22 mot Slovakien.

– Slovakien är ett lag som Sverige ska slå med tio bollar alla dagar i veckan, sa tv-experten Per Johansson inför mellanrundan.

Än en gång var han ganska rätt ute, den gode Per.

UPPDATERING! Missade i första versionen att det förstås kan vara viktigt med en storseger med tanke på eventuell målskillnad mot Holland i morgon. Skulle Sverige förlora mot Montenegro har Holland tio mål att plocka igen på Sverige. Så säg att Sverige förlorar med fem så måste Holland vinna med fem för att gå förbi Sverige. Svensk förlust och oavgjort mellan Frankrike och Holland så är Sverige vidare (förutsatt att Frankrike slår Tyskland nu på tisdagskvällen). Svensk förlust och fransk seger så är fransyskorna vidare.

Det blev aldrig match av det hela. Sverige tog ledningen med 3-0 sedan kändes resten som en ren transportsträcka med någon japan (Gulldén till Sand) och en knorr (Hagman, påfallande sällan vi ser det inom damhandbollen) som garnityr. Eller ett träningspass i andra halvlek, om ni så vill, men med eventuellt viktiga nio mål i segermarginal.

Thomas Sivertsson och Helle Thomsen försökte få igång några spelare från start som antingen inte spelat så mycket på sistone eller som haft det tungt: Sand, Ågren, Majsan Johansson, Fogelström. Lyckades verkligen med Ågren och Johansson och okej med Sand som fick sätta den där japanen och ett i andra. Men det fortsätter krångla för Fogelström. Två bom, en tvåminutare och ånyo ett övertramp i bra läge på kontring. Fogelström, övertramp och mästerskap har blivit en trist följetong.

I andra fick Sabina Jacobsen träna på att kontra och skjuta i mål. Det har ju inte blivit så mycket av den varan annars i EM jämfört med i genrepen mot Brasilien då hon vräkte in mål på helkontring och i andrafasen.

Och så fick Jamina Roberts göra ”en Johanna Ahlm” och ställa sig i mål med väst och rädda ett skott (eller skott och skott, det var en lobb på kontring).

Gulldén fortsätter vara obeveklig från sjumeterslinjen och har nu satt 15 av 15 straffar i EM.

Bundsen fick starta andra halvlek men hade ingen lyckad kväll och byttes ut efter 18 minuter i andra.

Sedan hade man ju hoppats att Linnea Torstenson skulle få i gång sitt skytte i en sådan här match, men hon verkar inte vilja själv utan spelar hellre fram lagkamraterna, vilket i och för sig funkade utmärkt i den här matchen när slovakerna hade noll koll på svenska linjespelare.

Men uppdraget utfört alltså.

I morgon är det så dags för det vi väntat på i ett par dagar: avgörande matchen om en semifinalplats mot Montenegro.

Sverige behöver ta en poäng för att kvittera ut en biljett till Budapest och semifinalspelet.

Jo, jag vet, skulle man förlora finns det en räddningsplanka men den är jäkligt smal och slipprig för då måste Holland och Frankrike spela oavgjort några timmar senare i morgon i en match där båda lagen jagar en seger för att ta en plats i semifinalerna.

Inför mellanrundan bedömde jag Sveriges chanser i en sådan match till 30 procent. Men efter att ha sett Sverige slå Frankrike och Montenegro mot Holland i eftermiddags så vill jag påstå att det är 50/50.

Också Montenegro hade stora problem med Hollands snabba handboll. Det var först efter att man sänkt den fantastiska Polman med fem minuter kvar som man kunde säkra segern. Lazovic gick ut och satte raka armar i bröstet på Polman samtidigt som holländskan sköt in 27-29. Polman landade så illa att hon kan ha knöckt något revben och kanske inte kan spela i morgon mot Frankrike. Lazovic åkte ut på två minuter och var så ångerfull efteråt att hon grät.

I andra halvlek var det Katarina Bulatovic som med sin skott från nio-tio meter förde sitt lag till segern. Där har Gulldén något att jobba med även om Bulatovic väldigt gärna kliver långt in mot mitten innan hon skjuter.

Det kommer att bli stentufft mot vice världsmästarna och ett av världens bästa och fränaste försvar men då Sveriges defensiv är bättre än Hollands kan det gå vägen.

Plusbetygen

Filippa Idéhn ++
Johanna Bundsen +
——————-
Jessica Helleberg ++
Louise Sand ++
Linn Blohm ++
Ulrika Ågren +++
Hanna Fogelström +
Nathalie Hagman +++
Linnea Torstenson ++
Jamina Roberts ++
Jenny Alm ++
Isabelle Gulldén +++
Johanna Ahlm ++
Anna Maria Johansson +++
Ida Odén ++
Sabina Jacobsen ++

En liten snabbtyckare om VM-truppen så.

Men först de 16 utvalda så vi vet vad vi pratar om:

13 av mina 14 jag trodde var ”givna” kom med och får väl medge att Stenbäcken som ”given” var en liten chansning. Gick lite för hårt på att han skulle varit med i förra truppen men fick tacka nej på grund av skada.

Det blev Viktor Östlund och Markus Olsson på niometer, där den sistnämnde var truppens skräll och den som väl får sägas tagit platsen före Stenbäcken då (utan att jag har pratat med förbundskaptenerna). Jag hade till exempel inte med honom bland mina namn om den sista vänsternioplatsen, men då värderade jag inte hans form tillräckligt högt.

Funderade lite om det är en fördel att ha förbundskaptenen som sin klubbtränare. Finns ju många parametrar där åt båda håll. Men man får väl svara både och efter den här uttagningen med tanke på att Olsson kom med men Stenbäcken fick stanna hemma. Det blir alltså två mästerskapsdebutanter på en så oerhört viktig position som vänsternio. Brrrr. Lite som på målvaktssidan i damernas EM-trupp.

Ingen kan gnälla på att Olsson och Lindgren inte vågar satsa på nytt i alla fall.

Ingen Magnus Jernemyr (reserv på hemmaplan) och ingen extra högernia med tanke på skadebilden på den positionen.

Jernemyr gjorde en satsning för att komma med till VM men det räckte inte. Därmed är nog försvarsbjässens landslagskarriär över även om han själv höll dörren öppen när jag pratade med honom nyss.

Staffan Olsson och Ola Lindgren valde i stället att än en gång ta med Niclas Barud som ett extra alternativ på mittsex och i försvaret där han kan spela lite varstans, både som tvåa och trea. Barud är säkert perfekt att ha med som 16:e gubbe – allround och lojal som inte gnäller utan accepterar rollen.

På övriga positioner var det inte mycket att säga om. Helt väntade val.

Så vad kan vi vänta oss och hoppas på i VM, där det sedan länge varit klart att Sverige får klara sig utan Kim Ekdahl Du Rietz och Jim Gottfridsson?

I Sveriges grupp C hittar vi: Frankrike, Sverige, Island, Tjeckien, Algeriet och Egypten. I den grupp D som vi går mot i en åttondels- och kvartsfinal har vi Danmark, Polen, Ryssland, Tyskland, Argentina och Saudiarabien.

Observera att det är åttondelsfinaler och kvartsfinaler som gäller och inte ett andra gruppspel.

Blågult ska förstås gå vidare från gruppen utan problem (fyra av sex lag vidare). Minst som trea, skulle jag vilja säga. Sedan blir det tuffare direkt (om man inte gör som damerna och spöar sitt eget Frankrike-spöke och tar hem gruppen). Förutsatt att det inte blir några jätteskrällar i den andra gruppen så väntar nog Polen, Ryssland eller kanske Tyskland om man slutar tvåa eller trea i gruppen. Mardrömmen är förstås om Danmark dabbar sig i någon match och slutar tvåa samtidigt som Sverige blir trea i sin grupp.

Jag skulle vilja sammanfatta läget så här just nu:

Ut i gruppspelet: Fiasko.

Ut i åttondelen: Kan vara godkänt beroende på motstånd och hur det ser ut.

Till kvartsfinal: Helt okej. Det är hit vi kan förvänta oss att ett Sverige, som ligger någonstans mellan femma och tia/tolva i världen, ska gå.

Till semifinal: Succé.

Till final: Drömmen.

Stefan Lövgren släpper som bekant rollen som landslagens general manager och blir enbart vd på Svenska handbollslandslaget AB.

Då har förbundet nu insett att det behövs en presschef för landslaget, som dessutom ska jobba med hemsidan och sociala medier.

Bloggen kan berätta att det blir Daniel Vandor som tar rollen.

Nu är jag kanske jävig då Daniel jobbade på Sportbladet som redigerare fram till för typ fem-sex(?) år sedan men jag inte tänka mig ett bättre val.

Han har gjort ett fantastiskt jobb i ungefär samma roll och med samma arbetsuppgifter inom Alingsås HK.

Bloggen fick en ”exklusiv” intervju med den nye presschefen som är med på presskonferensen när truppen till VM släpps i dag. Han ska också med till Qatar.

Hur känns det?

– Kul! Spännande! Glad att jag har fått frågan och kul att förbundet satsar.

Vad ska du göra?

– Jobba med hemsidan, matchprogram och social medier samt vara pressansvarig på mästerskap.

Vad förbättra?

– Jag tror att föreningar och förbund måste jobba ännu mer aktivt för att få ut grejer i takt med att redaktionerna skär ner.

Vandor har kontrakt på frilandsbasis med förbundet och landslaget, inte med Svensk elithandboll där alltså klubbarna återfinns.

Och så tänker han bjuda på välkommen bloggkonkurrens.

– Jag ska dra igång en blogg på hemsidan också. Vi får se hur många på förbundet som är sugna på att vara med och skriva, så som vi gjorde på Kantspel. Blir det bara jag blir det fokus på landslaget och utlandsproffsen.