På väg mot upptaktsträffen i Malmö.

Därmed tjuvstartar säsongen lite grann i alla fall. Ska bli kul att lägga fullt fokus på handbollen en hel arbetsdag (utanför ett mästerskap).

Därmed börjar jag själv jobba igen efter två veckors semester efter OS då jag var kvar i Brasilien efter att fått över familjen till Rio.

Den där förbundskaptenssvängen med Kristján Andrésson var bara ett kort inhopp från brasseland.

Vi hade två fina veckor. Men nu är jag taggad igen.

Den här tiden på året brukar betyda mycket jobb med superenkäten. Men inte i år. Jag har helt sonika lagt ner den, eller i varje fall tagit timeout. Vet inte om någon sörjer detta faktum men det hann ju bli lite av en tradition.

Men det ska nog bli en handbollssäsong ändå i år.

Podden då?

Återstår att se.

Jag är lite kluven där. Min arbetsgivare har tidigare inte velat släppa till någon arbetstid för att kunna göra podden utan den har helt gjorts på min fritid. Jag får se om jag har kraft att fortsätta.

Ingen superenkät och kanske ingen podd. Men jag tänker i alla fall kämpa för att Sportbladets fantastiska bibelgäng ska få till en handbollsbibel inför hemma-EM och herr-VM i vinter. Hade varit skitkul att få göra en sån i handboll. Normalt är det bara inom fotbollen och hockeyn (och inför OS) som vi producerar dem.

***

En upptaktsträff utan ”Bagarn”. Det var några år sedan.

Ingen Ulf Sivertsson heller.

Eller Kristján Andrésson.

***

Robert ”Sir Alex” Wedberg är däremot tillbaka.

***

Alingsås nämns alltid som det numera (eller nja, det gör de faktiskt inte om man tittar tillbaka i superenkäterna, men det borde de förstås).

Lugi var det för tre år sedan och Guif förrförra säsongen.

Ystad pekades ut som det i fjol.

Är det Sävehof som på förhand ska vara den stora utmanaren till Kristianstad i år?

***

I dag kommer vi att få se och höra Ola Lindgren tona ner förväntningarna på sitt Kristianstad.

Lycka till!

***

På tal om det: var kommer Henrik Signell lägga sig i år i favoritskapssnacket. Han kan väl inte lasta över det på någon annan i år igen? Inte med någon trovärdighet i alla fall.

***

Handbollsligan.se har slagit upp sina portar (SHE väntar vi på fortfarande).

Där hittar ni bland annat Superguiden till årets elitserie. Tidningen Matchs traditionsenliga, stora elitserieguide till både damernas och herrarnas högstaligor.

Den kan vara bra att hålla koll på samtidigt som ni ser årets upptaksträff här (damerna kl 10.30) och här (herrarna kl 13.15) på Cmore.se. Men det verkar inte vara gratis, tyvärr.

***

Gratis är det däremot att följa upptaksträffen i radio. Ni gör det här.

***

I Superguiden kritiserar för övrigt Ljubomir Vranjes de svenska landslagsspelarna för att inte visa den rätta viljan i en egen krönika under rubriken ”Jag vill se mer offervilja”.

Han nämner inga namn förstås, men jag tycker ändå det är rätt så vågat av Vranjes.

Jag kan hålla med honom till viss del. Alla som drar på sig landslagströjan försöker säkert. Men emellanåt har det sett rätt blekt ut. Inte i EM i Polen kanske men däremot i OS senast.

***

I samma publikation får vi också svaret på den stora omröstningen bland fansen över vilka som är de tre senaste decenniernas största profiler i damernas respektive herrarnas elitserie.

Jag kommenterar inte den mer här men får kanske anledning att återkomma till den.

***

Ystads IF verkar ha tidernas största trupp i svensk handboll i år. Hela 25 spelare presenteras i alla fall i Superguiden.

***

Glöm inte att gå in på min Facebook-sajt och gilla den för att få allt jag skriver om handboll i ditt Facebook-flöde.

Kristján Andrésson, alltså.

Som ny förbundskapten, vilket jag skriver om här.

Eller i varje fall en av två (eller kanske tre) förbundskaptener. Konstellationen verkar inte spikad, eller jag har i alla fall inte lyckats få fram exakt hur det ska se ut. Mer än att Andrésson ska kompletteras med antingen Ola Lindgren eller Mats Olsson, eller båda två. Det hänger på hur mycket förbundet får loss den ena eller den andra.

Det börjar väl bli lite rörigt i den här frågan men så har också processen varit lång. Jag reder ut turerna i faktarutan till artikeln.

Förbundet vill ha Andrésson i alla fall och Andrésson vill ha jobbet, det sistnämnda säger han ju mer eller mindre rakt ut i slutet av artikeln.

Och äntligen slipper förbundet deala med någon annan klubb eller ett annat förbund för att få loss sin kandidat. Okej, man har en bank att förhandla med men det är trots allt enklare i sammanhanget. Bengan Johansson var väl tjänstledig i 15 år från sitt lärarjobb i Halmstad?

Kristján Andrésson är förstås inget annat än en skräll som ny förbundskapten i det här läget, oavsett om det blir i delat ledarskap eller inte och trots att han varken är första- eller andravalet (eller ens tredje).

Det går faktiskt att jämföra lite med Janne Andersson inom fotbollen i våras, även om Janne var väldigt mycket hetare än vad Andrésson är nu.

Kristján hade ju faktiskt lämnat handbollen, även om det bara var för några månader sedan.

Men jag tänker mer på att han, som sagt, inte känts som den hetaste elitserietränaren de senaste säsongerna.

Han ledde visserligen Guif till serieseger 2014 efter en makalös svit utan förlust i serielunken men hetast var han för fem-sex år sedan när han knappt 30 fyllda tog Guif till två SM-finaler på tre år. Då var vi många som såg honom som en framtida förbundskaptenskandidat.

Då hade han i och för sig ett annat spelarmaterial att jobba med i Guif.

Men i diskussionerna om Olssons och Lindgrens efterträdare nu i år har han knappast varit ”på tapeten”.

Efter Sveriges uttåg i VM 2015 skrev jag visserligen:

Eller så går man på det isländska trendspåret och chockar med Guifs Kristján Andrésson. Det är också ett spännande namn och garanterat lättare att få loss.

Men i juni i år, efter att Vranjes och Andersson tackat nej, skrev jag:

Kristján Andrésson? Slutat som tränare för att satsa på civila jobbet och familjen. Varit i en och samma klubb hela tiden och med sviktande resultat senaste åren. Kändes betydligt hetare för några säsonger sedan. 

***

Då förbundet inte får loss Mats Olsson på heltid (det kan jag inte tänka mig) och Ola Lindgren bara ska vara med som ett eventuellt stöd i en övergångsperiod så förutsätter jag att man heltidsanställer Andrésson efter alla halvtids- och deltidsanställningar vi har sett de senaste åren på förbundskaptensposterna på både dam- och herrsidan. För det krävs i det långsiktiga arbetet kring och med landslaget.

***

Vad jag förstått kontaktades Andrésson mitt under OS. Kanske efter att Signell visat att det går att ta en ung tränare helt utan förbundskaptenserfarenhet och som bara varit i en enda klubb som tränare och ge honom ett tungt ansvar?

***

Ola Lindgren och Staffan Olsson var inte heller förstavalet en gång i tiden (2008 för att vara exakt). Det var Kent-Harry Andersson.

***

Jag har tjatat en del om Islands tränarunder genom åren och hånats lite för det också. Inte minst efter VM 2015 då de hade det tufft.

Nu är Andrésson naturligtvis mer en produkt av den svenska tränarskolan och det är förstås inte Sigurdssons och Gudmundssons framgångar i år som gör att förbundet väljer Andrésson. Men Kristján räknar sig gärna till den isländska tränarkåren och är faktiskt inte svensk medborgare även om han är född i Sverige och har bott 33 av sin 35 år här.

***

Efter Vranjes och Anderssons nej tack har Mats Olsson varit min man till posten. Det är han fortfarande. Som jag tidigare skrivit så tror jag att den internationella erfarenheten och statusen är viktig när det hettar till inför och under mästerskapen.

Men kan Andrésson få stöttning av Olsson och/eller Lindgren i början kan han snabbt bygga på sig en internationell erfarenhet och han är onekligen ett spännande, långsiktigt namn på posten. Men då ska han också få jobba heltid och långsiktigt. För som jag skrev direkt efter OS-uttåget: det är om fyra år Sverige ska vara på topp igen, till hemma-EM och OS 2020 och sedan fram mot hemma-VM 2023. De närmaste åren kommer nog inte bli så ”feta”.

***

Nu tillbaka till semesterfirandet för egen del. I en vecka till.

Mikkel Hansens första halvlek!

Kasper Søndergaards andra halvlek!

Bröderna Toft Hansens försvarsspel!

Morten Olsen!

Niklas Landins viktiga räddningar!

Ja, hjältarna är många efter det danska guldet.

Gudmundur Gudmundsson ska vi heller inte glömma. Han var rätt hårt ansatt efter Danmarks svaga gruppspel där man kom undan med två vinster mot Argentina och Tunisien och en uddamålsseger mot Qatar. Han hade ju inte lyckats i sina två första mästerskap.

Men danskarna växte enormt i turneringen under ”Gummis” ledning och var som bäst när det skulle avgöras.

Det här unnar man verkligen danskarna.

Viktigt för sporten också med nya olympiska mästare både på dam- och herrsidan.

Nu blir ju VM i Frankrike extra intressant med en revanschsugen värdnation där väl Omeyer och Narcisse ska ta avsked, antar jag.

***

Island i final 2008 (under Gudmundsson), Sverige 2012 och nu Danmark 2016.

Strongt av de nordiska nationerna.

***

Kan inte låta bli att känna lite med Anders Eggert, som inte hann tillbaka från skada och missar, efter alla år i landslaget, det största man kan få uppleva – ett OS-guld.

Och Hans Lindberg gick igenom den mixade zonen utan att någon brydde sig. Han har, efter alla år som nyckelspelare och storstjärna i landslaget, bara varit med här som reserv på plats.

***

Hade missat att notera att Nathalie Hagman kom med i all star team – som högersexa. Borde väl varit Anna Vjachireva egentligen, men som så många gånger förr tar inte turneringens MVP plats i all star team.

Här har ni det:

UPPDATERING!

Nu har herrarnas all star team också släppts:

Men där tog Mikkel Hansen plats både i all star team och som MVP. Säger inte att det är fel men om man nu brukar kunna skilja det där åt på nåt vis så kunde man gjort det igen och därmed fått med Karol Bielceki på vänsternio.

***

Till sajt och tidning blev det fokus i knäcket på att danskarna i och med handbollsguldet gick om Sverige under sista dagen och blev bästa nordiska nation i hela OS. Sverige har inte varit bäst i Norden sedan 2000.

***

Det finns säkert mycket mer att skriva och tycka till om i OS-handbollen, inte minst om finalerna. Men nu sitter jag på bussen från den olympiska parken för sista gången under detta OS och om några minuter är jag framme vid vårt hotell i Copacabana. Där väntar kollegerna och den obligatoriska slutmiddagen.

Så efter cirka 75 artiklar och tyckare (publicerade, det finns ett tiotal till på min hårddisk som aldrig blev publicerade av olika anledningar), 32 blogginlägg och ännu många fler tweets är det dags att sätta punkt från Rio nu.

Tack för att ni var med!

Nu väntar två veckors semester sen drar vi igång handbollssäsongen på allvar. Den 6 september är det upptaktsträff i Malmö, där den stora frågan är ju var de placerar Tomas Axnér i schemat.

Det var ingen uppvisning i försvarsspel kanske.

Men enligt experterna, de som sett så många fler stora damhandbollsmatcher än jag, var Norge-Ryssland den bästa matchen på många år. Kanske någonsin.

Jag är hur som helst oerhört glad att jag fick se den här matchen lajv, som redan känns som en klassiker.

Pratade med såväl Trefilov som några spelare i båda lagen efteråt.

Det blev den här artikeln:

RIO DE JANEIRO. En rysare mellan OS två bästa lag och redan en klassiker.
Semifinalen mellan Norge och Ryssland är enligt många den bästa handbollsmatchen som spelats.
– Den här matchen var mycket viktigare än till och med finalen, säger Rysslands kantstjärna Polina Kuznetsova efter segern.

På förhand såg många semifinalen i damhandboll mellan Norge och Ryssland som den moraliska finalen.
Efteråt var alla överens om att det var det.
Och många experter och kommentatorer menar att det var den bästa matchen som spelats i damhandboll på många år. Kanske någonsin.
”En av de bästa matcherna jag någonsin sett”, skriver Stine B Jørgensen, TV2 Danmark, på Instagram.
”Samstämmiga kommentatorer från många länder: OS-semin den bästa handbollsmatchen för damer vi har sett”, twittrar Harald Bredeli, som kommenterat damhandboll i decennier för norska TV2.
”Den bästa handbollsmatch jag sett sedan Danmark-Korea i OS 2004. Vilken utvecklingsfas damhandbollen är i”, twittrar ex-förbundskaptenen och Kanal 5-experten Per Johansson.
Det blev en gastkramande rysare där Ryssland oftast hade kommandot från och med den 20:e minuten.
Men Norge lyckades kvittera två gånger om i slutminuten och tog semin till förlängning med fyra sekunder kvar när Heidi Løke vräkte in 31-31.
Förlängningen avgjordes i slutsekunderna när Norges Camilla Herrem lobbade några centimeter utanför stolpen, vilket gav slutresultatet 38-37 till Ryssland.
Efteråt var det OS i tårar på innerplan. Norskorna, de regerande OS-, världs- och europamästarna, grät av besvikelse medan ryskorna, som inte varit i en mästerskapsfinal sedan VM-guldet 2009, stortjöt av lycka.
– Det finns inget bättre än att se kvinnor gråta av lycka och inte besvikelse, säger Jevgenij Trefilov, den ryske tränardikatorn.
29-åriga femmålsskytten Polina Kuznetsova, som gjort 145 landskamper:
– Jag har inte förstått det än. Det här var den viktigaste matchen i mitt liv. Jag har inte sovit på två nätter.
Ryssland har vunnit fyra VM-guld på 2000-talet men inte ett OS-guld sedan 1980 (som Sovjetunionen).
– OS är mycket viktigare än VM, säger Kuznetsova.
Kändes det här som finalen?
– Ja, den här matchen var mycket viktigare än till och med finalen.
Norges Amanda Kurtovic, född och uppvuxen i Sverige, var säker från kanten i slutet av matchen.
– Jag är så jävla besviken. Vi förlorar matchen i försvaret för vi gjorde tillräckligt många mål framåt för att vinna den.
Norge har nu förlorat de tre senaste tävlingsmatcherna mot Ryssland.
– Att vi inte ta revansch på dem en dag som denna…det är tragiskt, säger Kurtovic.
Ryssland möter Frankrike i finalen på lördag medan Norge tar sig an Nederländerna i bronsmatchen.

***

Såg inte det själv, men enligt Hellgren fick Ilina en kyss av Trefilov(!) i pausen innan förlängningen. Som tack för att hon satte straffen till 31-30 i slutminuten antar jag.

***

Ilinas straffar! Satte en i slutminuten och två i förlängningen. Oerhört starkt efter att Lunde tagit trea av fyra ryska straffar fram tills dess.

***

Ja, jag höll på Norge och hoppades att de skulle vinna hela OS. Men jag unnar verkligen ryskorna en stor final. Bra för damhandbollen också att andra lag än Norge är i final.

***

Otrolig bredd de har, Ryssland.

Norge, däremot, går stenhårt på sex, möjligen sju, spelare framåt.

***

Min personliga favorit i damhandbollsvärlden, Anna Vjachireva (för övrigt lillasyster till Polina Kuznetsova i knäcket ovan), hade det rätt tufft i semifinalen fram till förlängningen. Då spelade hon en avgörande roll.

***

Vjachireva är för övrigt född 1995, liksom vänster-/mittnian Daria Dimitrijeva som var planens gigant i första halvlek.

***

Trefilov plockade inte ut målvakten en gång i semifinalen för att få sex-mot-sex vid egen tvåminutare. Har han gjort det någon gång under turneringen?

Old school! Eller knäckt koden helt enkelt?

***

Efteråt höll han hov, Trefilov, drypande av svett.

***

Norge läckte på högertvå matchen igenom. Blev inte lättare av att Heidi Løke hade två utvisningar tidigt i andra. De vågade inte spela med henne där ens i förlängningen. Skulle ju vara katastrof att spela anfall utan henne.

Norge helt beroende av oerhört starkt målvaktsspel för att vinna toppmatcherna. Måste bli bättre i försvaret helt enkelt.

Glöm inte att också Sverige skapade lägena i första halvlek.

***

Många ville underkänna svenska damernas insats i OS.

Kvartsfinalen var ett bottennapp, absolut. Men man tog sig vidare från en grupp med de två finallagen plus ett av lagen i bronsmatchen. Och åkte sedan ut mot regerande OS-, världs- och europamästarna.

Jag står alltså fast vid mitt godkänt.

***

Min uppgift är inte att försvara Henrik Signell, tro inte det. Men jag begriper inte kritiken mot att han bytte och testade olika alternativ mot Norge när det såg ut som det gjorde.

Om han inte hade bytt och letat alternativ i det läget – hur hade det låtit då?

***

Har ingen statistik på det. Men med tanke på Nora Mørks många, stenhårda och explosiva satsningar blir hon väldigt sällan avblåst för stürmer. Menar inte att hon ska bli det utan är imponerad över att hon håller sig på rätt sida gränsen hela tiden.

***

Ser ut att missa herrarnas båda semifinaler i dag men är på plats både på damfinalen och herrfinalen i helgen.

Hoppas och tror på Frankrike-Danmark i herrfinalen.

***

Vilket succé-OS Danmark gjort över huvud taget. 13 medaljer på en befolkning som är lite drygt halva Sveriges. Och då ska det väl till en i handboll också?

***

Det mest frustrerande på detta OS för oss i presspacket har transporterna varit.

Bussarna är i princip aldrig i tid. Vi tar till större och större marginaler för att hinna i tid men lyckas inte varje gång ändå.

I dag stod jag och väntade på bussen som tagit oss från hotellet inne i stan till det stora presscentret. Den ska gå en gång i halvtimmen. Efter 75 minuter gav jag upp. Då var det 75 minuter kvar till jag skulle vara i OS-byn för en pressträff. För kollegerna hade samma resa, fast åt andra hållet, tagit 2,5 timme med taxi dagen före.

Men det fanns inget annat än att chansa på än att haffa en taxi på gatan när bussen inte kom.

Ja, jäklar vad luften gick ur en nu när båda våra landslag är utslagna.

Har ingen större lust att blogga just nu.

Har skrivit en artikel om tårarna och försöken till förklaringar.

Tyckaren fick ni på slutsignalen här i bloggen.

Och så lite Mats Olsson – han är ju svår att komma runt som svensk bakom Grimsbøs fenomenala spel i kväll.

***

Några frågor och svar från en mycket korthuggen, men ärlig, Linnea Torstenson:

Nu sågas ni jäms med fotknölarna?
– Ja, varsågoda.
Din egen insats i OS?
–Skral.
Vad berodde det på?
– Det finns inga ursäkter.

***

Plusbetygen?

De får bli någon slags symbol för den ovärdiga insatsen i dag. Ja, det går säkert att hitta enskilda spelare som kom över underkänd i dag rent individuellt. Men när det ser ut så här så får det bli så här:

Johanna Bundsen +
Filippa Idéhn +
—————
Loui Sand +
Linnea Torstenson +
Jenny Alm +
Jamina Roberts +
Isabelle Gulldén +
Carin Strömberg +
Angelica Wallén +
Sabina Jacobsen +
Nathalie Hagman +
Hanna Blomstrand +
Linn Blohm +
Frida Tegstedt +

***

Nu får vi se hur mycket rapporterande det blir från OS-handbollen resten av veckan. Det beror helt på hur mycket jag får åka och se och hur inspirerad jag är här. Nu kommer jag att få hoppa in och hjälpa kollegerna med svenskarna i de mindre idrotterna och liknande. Vara med och släcka lite bränder helt enkelt.

RIO DE JANEIRO. Avklädda, förnedrade, utklassade…
Det här var inte värdigt ett svenskt landslag.
Men jag hoppas Norge vinner hela skiten.

Om man hade tänkt besegra världens främsta handbollslag är det väldigt, väldigt dumt att börja med att ge världens främsta handbollslag ett handicap på sju räddningar på sju skott – nästan allihop hundraprocentiga lägen från sex meter dessutom.
Norska målvakten Kari Aalvik Grimsbø, för övrigt ifrågasatt på hemmaplan före kvartsfinalen, hade efter en kvarts spel otroliga 83 i räddningsprocent och hade sedan länge växt ut till ett enormt spöke för de svenska spelarna.
Samtidigt gjorde Norge lite som de ville framåt och därför stod det 2-10 efter 15 minuter.
Då syntes en liten reaktion och Sverige började snygga till siffrorna (6-12 efter 21 minuter). Men så bestämde sig norskorna för att definitivt knäcka lillasyster och så var det 7-19 i halvtid.
Resten av matchen är inte mycket att orda om som sådan.
Men målvaktsspelet var inte allt. Jag tror inte att det hade hjälpt om vi hade bytt målvakt ens. Norge var bättre i allt.
Det visste vi i och för sig.
Men inte så här mycket bättre.
Och det berodde på att Sverige helt enkelt var erbarmligt dåliga.
I en kvartsfinal i OS gör man sin genomgående sämsta match på…jag vet inte när.
Det var pinsamt att se, inte värdigt ett svenskt landslag – i OS dessutom.
Förlora mot Norge är ingen skam, men att det göra det på detta sätt… det finns faktiskt inga ursäkter.
En sådan här usel prestation solkar givetvis ner helhetsintrycket av den svenska insatsen i OS.
Jag stämplade redan efter krysset mot Nederländerna och den säkrade kvartsfinalplatsen godkänt på de svenska damernas prestation i OS.
Men efter det här är jag beredd att ta tillbaka den.
Visst, Sverige fixade en kvartsfinalplats med en omgång kvar från en grupp i vilken vi hittar tre av de fyra semifinallagen (då förutsätter jag att Ryssland slog ut Angola i natt).
Men efter det här…jag vet inte…
***
Man ska också ställa sig frågan vad den här förnedringen betyder för det här landslaget i framtiden.
Hur blir det nästa gång man ställs mot Norge i en avgörande match i ett mästerskap? För det kommer man att göra, sannolikt inom en ganska snar framtid med tanke på frekvensen de senaste åren.
Sverige har aldrig varit riktigt nära (bortsett från den där segern i EM-gruppspelet 2010) men senast, i EM-semifinalen 2014, hängde man med i 41 minuter.
Nu känns det som Norge skickade i väg Sverige tio år bak i tiden i grannfejden, om ni förstår vad jag menar.
***
Samtidigt är det bara att tacka Norge för lektionen.
Deras sätt att ta sig an slutspelsmatcher är oerhört imponerande; aldrig underskattande och alltid 100 procent förberedda.
Norskorna pratade själva inför matchen om att kvartsfinaler är de svåraste jämfört med semifinalerna där alla lag känner att de ”har gjort jobbet”.
Men Norge känner aldrig själva att ”de har gjort jobbet” och har nu tagit sig till semifinal i tolv av de senaste tretton mästerskapen. Ett fenomenalt facit.
De är inte bara det bästa laget i världen. De spelar också den bästa handbollen.
Om Ryssland har besegrat Angola i natt, vilket vi kallt räknar med, väntar nu en ”moralisk final” i semifinalen sett till hur Norge och Ryssland presterat i OS.
Hur mycket Norge än har vunnit genom åren och trots den här förnedringen av Sverige (eller kanske tack vare) så hoppas jag de vinner den också – och hela jävla skiten.

Då var det dags.

Nu har det ju varit ett evinnerligt tjat inför den här matchen om hur stora favoriter Norge egentligen är.

Men som jag skrev i min spalt i dagens tidning: slår Sverige ut Norge i kväll är det i paritet med vad fotbollsdamerna gjorde mot USA i kvarten – och för den delen mot Brasilien i dag.

Skillnaden mellan fotboll och handboll är bara den att i handboll vinner alltid det bästa laget. Jag ska inte ta något ifrån fotbollsdamernas bragd, absolut inte, men i handboll går det inte att gneta sig till en straffsparksläggning som tar en vidare. Man måste spela bättre än motståndarna.

Vi rundar av allt förhands inför den här drabbningen med att höra vad tre norska experter har att säga.

Tre frågor:
1. Hur slutar matchen?
2. Hur många procents chans ger du Sverige?
3. Vad talar för Sverige?

Randi Gustad, TV2 Norge
1. 28-26 till Norge.
2. 35 procent.
3. Man har blivit bättre på målvaktssidan och man har vinnarskallen Gulldén. Hagman har varit vass offensivt plus att man har fler linjemål nu. Man har en strålande toppnivå men varierar lite mycket i prestation.

Bent Svele, TV2 Norge
1. 27-26 till Norge.
2. 40 procent.
3. Försvaret, bra niometersspel och underdog som spelar utan press.

Jostein Overvik, VG
1. 26-22 till Norge.
2. 35 procent.
3. Isabelle Gulldéns spelskicklighet.

Ojdå! Michaela Ek ut skadad efter smäll mot Frankrike. In med Hanna Blomstrand. Normalt sett hade vi nog knappast sett en 19-åring, som inte hade spelat en landskamp när hon togs ut som reserv i OS-truppen i juli, på planen i en sådan här match.

Men nu handlar det om högersidan där Sverige bara har två vänsterhänta: Hagman och nu då Blomstrand.

Om Hagman ska spela nia i en halvlek i alla fall, och det tror jag behövs, så får ju Blomstrand ta hand om kanten helt enkelt.

Vågar Signell slänga in en 19-åring från start (eller från start i andra om han vinner slantsinglingen)? Klart han kan våga göra det. Det är ju handboll och inte fotboll, bara att ändra efter två minuter om det inte funkar.

Intressant!

Här är artikeln jag drog ihop på att Blomstrand byts in:

RIO DE JANEIRO. Hon hade aldrig gjort en landskamp innan hon togs som reserv i OS.
Nu byts Hanna Blomstrand in till kvartsfinalen mot Norge.
– Häftigt läge att komma in i, säger 19-åringen.

Handbollsdamerna gör ett byte i truppen inför kvartsfinalen mot Norge:
Högerkantens Michaela Ek tvingas utgå på grund av en skada efter en smäll mot Frankrike.
Därmed är hennes OS över och hon ersätts av Hanna Blomstrand, 19-åringen från Lugi som aldrig hade spelat en officiell a-landskamp när hon togs ut i OS-truppen som reserv. Sedan dess har det blivit tre träningslandskamper under uppladdningen.
– Det är en dröm som går i uppfyllelse att få spela för Sverige i ett OS och det är ett häftigt läge att komma in i. Jag räknar inte att få jättemycket speltid, men skulle jag få det kommer jag att göra vad jag kan för att vi ska gå vidare, säger hon i ett pressmeddelande.
Men om Sverige tänker fortsätta använda Nathalie Hagman som högernia har man bara en vänsterhänt spelare kvar att använda på kanten – just det, Hanna Blomstrand.

***

Brasiliens damer utslaget redan i kvarten efter att vunnit sin grupp. Precis som i London. Men då var det Norge, nu Nederländerna.

Vi, eller i varje fall jag, fortsätter underskatta Nederländerna.

Men någonstans är det ett gott betyg till svenskorna som spelade oavgjort mot nederländskorna i gruppen.

***

Herrarnas kvartsfinaler i morgon som följer, med mina procentchanser:

Brasilien-Frankrike 20-80

Tyskland-Qatar 60-40

Danmark-Slovenien 45-55

Kroatien-Polen 60-40

Danmark kan alltså mycket väl ryka i en OS-kvart igen. Ryker Gudmundsson då också?

Känns som skrälläge i alla fyra kvartsfinalerna. Får Brasilien momentum i 20-minutersperioder igen inför 12 000 hemmafans och Maik dos Santos lyckas vinna målvaktsmatchen så kan det gå.

Qatar vet man aldrig var man har. Kan få en träff.

Kroatien och Polen har båda höga toppar och djupa dalar.

***

Men slår mitt tips in så har vi de här semifinalerna:

Slovenien-Kroatien

Frankrike-Tyskland

Då tror jag på Frankrike mot…tja, Slovenien har ju imponerat mest i turneringen efter Frankrike.

Vi har gått och väntat på den här matchen i några dagar nu.

I kväll smäller det äntligen: på ena sidan Sverige, på den andra Norge – med en svensk stjärna.

Ni som brukar vara här inne och läsa hade säkert koll på ”Marinkos dotter” för att tala med Ola Wenström (ett skämt – den skitstorm Viasats studioankare hamnade i var ovärdig). Men under OS tillkommer de där läsarna och tittarna som inte är lika insatta och då funkar det att köra Amanda Kurtovics story igen. Nu har jag pratat med henne själv också och ni läser det här.

***

Här har ni min tyckare inför kvartsfinalen. Om favoriter som faller och sviter som bryts – till slut.

***

Kollega Laul och förbundskapten Signell var ute och käkade häromkvällen, helt privat och som barndomspolare de är.

Det blev förstås en churrascaria – brasiliansk köttrestaurang där du får äta hur mycket kött du vill. Servitörer och går runt bland borden och skär upp kött från gigantiska grillspett hela tiden.

Det blev förstås tävling om vem som åt mest och efteråt mejlade Laul:

Om du intervjuar Henkan sen, glöm inte att nämna att jag knäckte honom i köttracet på Palace. Han hängde på länge men till slut blev han tvungen att vika sig, när sirlion-steken kom in för fjärde gången. Där släppte han och kom aldrig riktigt ikapp. Visst, han kämpade bra men var rätt mör efteråt, som det heter. 

När jag träffade Signell dagen efter hann jag bara nämna middagen innan han gick igång.

– Jag vann köttätartävlingen, sa han stolt.

Laul sa att han vann?

– Möjligen oavgjort. Men han vann inte. Det gjorde han definitivt inte.

Beefen om biffen alltså.

***

Det är ju en sanslös räcka medaljer de tagit, Norge, sedan genombrottet 1986. En av de stora spelarna då var Hanne Hegh, mamma till Emilie Hegh Arntzen i dagens norska OS-lag.

OS:

VM:

EM:

***

Vill ni ha allt jag skriver om handboll i ert Facebookflöde?

Gå in här och gilla den här sidan så är det fixat.

Då Brasilien inte heller hade något att spela för (redan klara grupptreor och ingen chans på andraplatsen) var inte dagenmatch mycket att skriva hem om.

Jag tänker inte ens sätta plus på spelarna här.

***

Vi (DN-Grimman, TT-Emma och jag) stod efteråt och pratade länge med Staffan Olsson då det här var hans sista landskamp efter åtta år som förbundskapten.

Han hade funderat mycket sedan Polenmatchen på vad det var som gick snett i OS. Men han hade inte tänkt färdigt och var inte redo att lägga fram sina teorier ännu. Men han var noga med att Ola och han tar sitt ansvar.

– För det gick ju åt helskotta. Vi har inte lyckats i den här turneringen.

Vi blev avbrutna en gång då Stefan Lövgren tvingade in honom i omklädningsrummet eftersom kungen och drottningen var på besök.

Tillbaka i den mixade zonen frågade vi Staffan vad kungen sa till honom.

– Han tyckte han var mer nervös på den tiden när vi spelade.

Känslan nu efter sista landskampen?

– Det känns väldigt tomt just nu. Men det är mer för hur den här turneringen rullade på än hela förbundskaptenstiden.

Olsson ser fram emot att få koncentrera sig på en enda sak: jobbet i PSG.

Han ville inte säga något om vem han vill se som sin efterträdare men menade att det är viktigt att någon i ledarstaben jobbar hundra procent med landslaget, oavsett konstellation, till skillnad från nu på slutet när Lindgren och han har varit halvtidsanställda.

– Det behövs en 100-procentig tjänst med allting runtomkring så man kan åka runt och träffa spelare och klubbar. Den feedbacken och kontakten man får med spelarna har varit mycket positiv.

På det hela taget är Olsson nöjd med förbundskaptenstiden.

– Bortser man från något enstaka mästerskap men tittar nyktert på vilka möjligheter och spelare vi haft, och framför allt på erfarenhet och rutin, så tycker jag att vi generellt faktiskt har gjort ett jävligt bra jobb.

Vad lämnar ni över?

– Det är färdigdukat. Nej, skämt åsido. Jag vet inte hur alla spelare ser på framtiden men det blir nog lite hål att fylla. Men jag står fast vid att det finns mycket talang. Men vi har också märkt att det krävs erfarenhet och den finns inte i Sverige just nu. Men jag tycker att vi gett många spelare chansen. Det är rätt hyfsad nivå. Jag tänker fram för allt på det vi gjorde i EM i Polen med en ung niometersuppställning.

Jag förutspådde själv direkt efter att man blev utslagna i lördags att det väntar några tuffare år de närmaste.

Olsson håller inte om det kan vänta några hundår nu.

– Jag skulle inte vilja säga hundår nu, men kanske är det den nivån på placeringar som i Polen-EM (åtta).

Vilket i och för sig jag också tror, om vi snackar placeringar. Sen är ju frågan hur högt man värderar en åttondeplats.

På frågan vilka han tror vinner OS svarade Olsson Frankrike och varnade för Slovenien.

Sedan tog vi hand, tackade för de här åren och skildes åt.

***

Bara att instämma:

***

Det psykologiska spelet, påeldat av undertecknad ska tillstås, inför kvarten har varit uppfriskande.

Signell efter Hergeirssons påstående att det är helt öppet och 50/50: ”Katastrofresultat för Norge om de åker ut i en kvartsfinal”.

***

Gulldén avslöjade i dag när vi snackade att hon har lite ryggbesvär.

***

Herrarnas kvartsfinal inte klara när detta skrivs. Återkommer med dem.

***

Sorry för att jag är dålig på att publicera era kommentarer här på bloggen. Måste tyvärr in på en särskild sajt och godkänna dem innan de syns. Är för dålig på att göra det. Men nu har jag i alla fall gjort det för de senaste dagarna.