En ex-mulligmodells bekännelser
avÅret var 1991 och jag hade precis börjat som assistent åt modeassistenterna på tidningen Vecko Revyn. Amelia Adamo hade just blivit chefredaktör och ett av hennes första drag var att göra mig till Sveriges första mulliga modell. Jag var sexton år och hade ingen aning om jag tyckte att jag var fin eller ful, hurvida jag skulle uppskatta mina mjuka kurvor eller om det var sexigt att ha stora bröst. Men jag älskade att stå framför kameran och jag älskade att bli sedd. Jag blev ett med mitt mulliga modellande. Jag satt i TV-debatter, Silikon-soffor och allt som fanns just då att tala ut i. Som tur var hade jag hjärtat på rätta stället och kunde tala för mig så det som kom ur min tonåriga mun blev ändå ett hopp för alla tjejer som inte var lika tunna som det vi kallade för idealet. Jag blev ett nytt ideal.
Jag klarade det här i två år. Sen backade jag och ville absolut inte synas alls. Det var lite mycket att ta på sig innan ens fyllda tjugo. Jag var tvungen att hämta hem mig själv först innan jag kunde bjuda på mig själv så mycket för andras skull. Så här cirka tjugo år senare tycker jag att det är bland det viktigaste jag har gjort. Jag fick chansen att hjälpa så många osäkra tjejer, bättra på lite självförtroende och skapa debatt.
Det här var innan det fanns bloggar, kommentarsfält, twitter och allt som gör vårt mediaklimat mycket hårdare. Hade jag-sjutton-år-mullig-modell funnits nu hade jag kanske klarat en kvart.
Amanda har skrivit en rad inlägg om det här med kroppsideal den senaste veckan. Ni läsare går bananas. I stället för att vräka ur er saker om Amanda, tjejen på bilderna, tycka till om Blondinbella eller vad ni nu rasar för eller mot. Ta i stället tillfället i akt. Tiden är mogen för en kroppsdebatt! Prata om viktiga saker som att vi ska vara snälla mot varandra, att alla är fina och snygga, att ett gott självförtroende är bättre än en perfekt kropp och framför allt att vi måste kämpa för att sudda bort gamla tradiga kroppsideal. Att idealet i stället är att tycka om sig själv, våga vara den man är och inte stressa i hjäl sig själv över att se ut på ett visst sätt eller att vara livrädd för att folk ska vara elaka runt ens figur och person. Det är viktigt tycker jag. Låt oss tala om det!