Klockan är sent och jag håller på att förbereda mig inför morgondagens inspelning av ”På middag hos Hannah & Amanda” som för övrigt har premiär på onsdag. I morgon spelar vi in program fyra. Det ska bli kul. Bredvid mig i soffan ligger Rosa och sover. Vi är ensamma hemma. Gustav och Wilma är i Åre. Det är tomt. Rosa säger att det känns som om dom ska komma snart. Jag hör Wilma gny till efter nappen i sovrummet om och om igen.

Det är första gången jag är borta från min bebis så här länge. Jag må vara världens harigaste mamma men jag kan knappt låtsas om att de är borta. Skulle jag ge mig in i känslan skulle det nog bli en smärre katastrof. Jag vet ju att hon har det jättebra, det handlar om mig, mitt kontrollbehov och att jag vill vara med mina barn precis hela tiden. Jag kan tycka att det är härligt i typ ett dygn att vara barnlös sen vill jag bara ha tillbaka dem. Så det här är något av en vardagsprövning för mig. Samtidigt som det är mysigt att det bara är Rosa och jag. Jag tvingar Rosa att sova i min säng och saknar ihjäl mig efter den där gosiga bebisen.