Vi har haft härligaste systrarna Hanna och Lina Hedlund här på middag i dag. Inspelning av programmet så klart. De är båda höggravida så man kan kort och gott säga att programmet handlar om allt som rör graviditet, barn, förlossningar att göra.

Här kommer min senaste förlossningshistoria.

Jag var beräknad till den 17 januari. Men redan runt nyår kände jag mig väldigt klar med graviditeten. Sammandragningarna kom oftare och var ondare och hela kroppen längtade efter förlossningen. Kvällen den 5 januari hade min stora tjej Rosa just åkt till sin pappa så jag och Gustav bestämde oss för att göra oss till lite extra, laga trerätters och sippa på ett glas champagne. Det var ju ändå trettondagsafton. Det blev lite sppande men jag minns att jag somnade tidigt i soffan och vaknade några timmar senare av en fruktansvärd huvudvärk. Gick upp drack vatten. Gick upp igen och tog alvedon. Vankade av och ann och längtade efter att det skulle bli morgon. Så fort jag kunde ringde jag till förlossningen då MVC var stängt för att fråga hur många alvedon det var okej att ta. till svar fick jag att de tyckte att vi skulle komma in och ta lite prover.

Jag väckte Gustav och sa att jag bara skulle in till förlossningen och ta lite prover och att han kunde somna vidare. Så typiskt mig att tänka att jag klarar allt själv. Som tur var gick han inte med på det så vi tog en taxi in. Det var snöstorm och hela staden sov.

Väl inne började de ta prover och innan jag hann blinka satte de en ingång i handen. Efter ett tag kom det in en doktor som sa, du har begynnande havandeskapsförgiftning och är öppen två centimeter så det blir barn i dag. Vi sätter i gång dig.

Gustav och jag tittade på varandra. Vi ska få barn i dag.

Därefter la de den där gelen, proppade i mig huvudvärkstabletter och sa sov ett par timmar så föder vi barn sen. Och som jag sov. Jag sov djupare än på flera månader. Det var så tryggt med någon som hade koll på bebisens hjärtljud och mig och allt.

Efter ett par timmar blev jag väckt. Sammandragningarna kom oftare men fortfarande tyckte jag att smärtan var hanterbar. På grund av att jag hade högt blodtryck ville de sätta en epidural för att sänka det. Plötsligt tycker läkaren att bebisens hjärtljud är lite för jämna och ville ta ett mjölksyreprov. Det gjorde ondare än hela förlossningen. Det gick inte riktig som de ville så fler läkare kallades in och de tog i ordentligt. Efter grät jag lite för det gjorde ont på riktigt. Efter någon timma ville de göra ett nytt. Det gick bättre. Då satte mina värkar i gång ordentligt. In kommer en ny barnmorska som säger till mig att det fyrtiofem minuter kvar till nästa prov och  undrar om vi inte ska se till att få ut den här bebisen innan dess. Visst säger jag vi kör. Då är det som om värkarna förstår och drar på så inåtahelvete. På två monstervärkar öppnas jag tio centimeter. Jag skriker till barnmorskan att bebisen kommer nu. Hon tror knappt sina ögon när hon ser hur snabbt det går. Sen provet ligger jag i gynställning, någon frågar om jag kan föda så här men jag protesterar. Det känns helt fel, jag vill föda liggandes på sidan. De kopplar bort alla sladdar och mätapparatur. De tycker att jag har sån koll på krystvärkarna att jag får sköta det själv. Så sätter vi i gång. Jag ligger på sidan och håller Gustavs händer så hårt att knogarna vitnar. Det är som om vi gör det här tillsammans. Hårt sammanhållna med huvudena i hop. Efter första krystningen undrar jag var min bebis är och barnmorskan påpekar att den inte har kommit ännu. Nästa krystvärk är på väg och jag skriker fansjävlaskitpisshelvete. Barnmorkan svara, ja, så får man säga här. Jag tänker på min förra förlossning. Vad jag lärde mig. Tänker att jag ska använda kraften inåt, böja in hakan, göra som om jag gör en situp och trycka ut en tampong. Det funkar. Bebisen är snart ute. Jag andas forcerat, hämtar kraft och så kommer bebisen. Jag hör att barnmorskan säger att det är en stor bebis, fem kilo kanske. Nu ligger en liten blå, svarthårig bebis på mitt bröst. De stryker bebisen om ryggen för att den ska komma i gång. Jag lyfter på benet och det är en flicka.

Den finaste lilla flickan. Jag känner mig som om jag är bäst i hela världen. Jag ser hur Gustav har gått från jag ska bli pappa till pappa. Världen står still för en stund. Snöstormen viner på där ute och alla sover. Utom vi och vår lilla flicka – Wilma.