Tittar på ”Efter tio med Malou” där Doreen Månsson, Rickard Wolf och Christer Björkman pratar om kärnfamiljer. Doreen berättar hur upprörd hon blir av alla kärnfamiljspoliser som finns överallt. De som ser som sin största uppgift att påpeka att halvsyskon inte är ”riktiga” syskon till exempel.

Jag känner att jag blir tokig när jag hör såna sägningar. Jag vill typ slåss och gråta lite. För lite sen råkade jag just ut för en sån sägning av en släkting som just påpekade att vi är väldigt många halvsyskon i min familj. Ja, det är väl härligt svarade jag. En stund senare blev jag rosenrasande. Vad menade hon? Hon ville ju påpeka det här. Som att det var något konstigt? Hur i hela helvetet kan man göra det.

Vi är fem systrar. Tre hel och två halv. Men skit samma. Vi är systrar punkt slut. Som att mina döttrar inte skulle var riktiga systrar? De är så mycket systrar att man inte kan vara närmare. Nära relationer har väl för i hela världen inte med blod att göra. Det har med hur nära man är varandra att göra.

Jag tycker ordet kärnfamilj ska strykas från svenska språket. För vad är det? Varför i hela världen är det fortfarande det som är något bra. Vi är väl förbi det?

Hörde i går att man har kommit på att barn mår inte dåligt av att ha skilda föräldrar utan av att ha föräldrar som bråkar och det är väl självklart.

Vad tycker ni?

Som ni märker sitter jag här hemma i soffan och rasar.

Skicka kärnfamiljen åt helvete. Fram för de familjer som mår bra och älskar varandra hur de än är uppbyggda!