Barnen vaknade tidigt, Rosa först som vanligt och efter en liten stund kom Wilma tassande. Hela staden sover. Tidiga barnmornar är verkligen som en egen bubbla. Jag vet att det är ångest för vissa, tror det är känslan av att vara en liten egen planet i ett sovande universum. Men eftersom Rosa alltid varit en early bird bestämde jag mig för att älska våra mornar. Man är ju alltid döttstrött när man vaknar. Väl uppe är det ingen fara längre. På vardagarna så är de två timmarna vi får tillsammans livsviktiga. Det är vår kvalitetstid. Den där stunden vid frukostbordet. På helgen förlänger vi den i flera timmar. Gör god frukost, tänder ljus, pratar, gosar och vaknar tillsammans.

God morgon.