Jag sitter i soffan. Min lilla tjej har just somnat i sängen och den stora i soffan bredvid mig. Utmattade av sommardagen som fortfarande lever utanför på gatan. Jag är också trött. På något sätt ända in i själen. Vad är det som gör att vi alltid  blir chockade att vi blir trötta när våren kommer? Ljuset ska väl vara något lika med att vara pigg. Men det är ju inte så konstigt att vi stupar av trötthet när målet är nära. Den där härliga sommaren. Då har vi ju jobbat ihjäl oss i nästan ett helt år. Vi har kämpat på med våra vardagar i ur, skur och snömodd. Mammat och pappat, hämtat och lämnat. Någon kanske har skilt sig en annan fått barn. Så kommer vi till våren. Då alla ska göra en paus från det vanliga livet. Det som annars pågår. Inte konstigt att man är trött.

Jag har haft en ljuvlig dag i dag. Den började i och för sig med ett blixtinkallat möte men därefter spenderades den med Amanda och Mikaela i Rosendahls trädgård. I solen , på gräset skapade vi ett nytt projekt som alldeles strax ska bli till för er också. Hämtade mina fina tjejer. Blev i skolan medbjudna hem av Rosas klasskamrats mamma. Det blev grill på uteplatsen. Som Lisa för själen. Nu avsminkning och sömn.

I morgon är en annan dag.