Jag har en obehaglig, kvävande känsla som bor i mitt bröst. Den är utanför all kontroll och har en väsande röst som hela tiden viskar ”Sommaren är redan slut”, ”Det var det, nu är det över”… Så jävla otäckt. Vad är det för något att redan nu gå omkring och sörja att sommaren är över. Den här känslan båda stressar mig och och finner mig vara uppgiven över det här. Jag undrar om det är för att jag och Amanda har ett stort projekt som ska vara klart till midsommar och ett som börjar direkt i augusti. Två under bara projekt som ni kommer att få åka med på men de ligger och gnager på semestern. Som att jag tror att det är en helg emellan och sen är det över. På riktigt i den verkliga agendan kommer jag vara ledig från midsommar fram till augusti. Visst jag kommer blogga och så men att ha lite smått att tänka på och hålla på med brukar bara göra gott.

Jag måste vända det här ångestskeppet. Mindfullness! Var hittar jag det. NU! Alltså jag ska vara här och nu och ingen annan stans. Inte nästa vecka, efter sommaren eller mitt i. Gahhhhh!