Jag inser att jag har haft tur. Jag är så in i bänken tacksam att jag har haft barn som gillar att sova. Folk undrar ofta hur jag orkar ha småbarn och jobba samtidigt. Nu vet jag varför! För att jag får sova helt okej varje natt.

Wilma har sen hon fick magsjuka i söndags sovit superdåligt. Jag måste också gå upp och byta på henne en till två gånger på natten och så är det fortfarande. Så jag är helt slut. Jag märker hur beroende jag är av att få sova. Jag lägger mig vid tio varje kväll så att jag senast ska somna elva för att gå upp någon gång mellan sex och sju. Då pappar jag det mesta. Från barn till jobb. Några skakiga sömnnätter sätter mig helt ur spel. Jag inser vilken tunnis jag är.

Så en stor eloge till alla med barn som inte sover. Ni är så duktiga. Riktiga vardagshjältar. Jag är ert största fan.