Ett dygn, alla transportmedel man kan tänka sig (flyg, bil, tåg, buss, båt…) festival, Schulman Show inspelning…

Ja herre gud vilket dygn. Ett alldeles ljuvligt dygn med massor av braigheter. Jag är sjukt dålig på att göra saker själv. Utanför familjen alltså. Jag väljer alltid mina barn först. Jag åker aldrig bort med tjejerna en weekend, är väldigt sällan ute och kalasar om det inte är något speciellt eller någon annan egotid-grej. Varje gång jag gör det så måste jag putta mig själv över kanten. Hårt och bestämt annars stannar jag hellre hemma. När det är jobb är det annorlunda för då måste jag. Det är inte det att jag inte vill men det sitter starkt präglat i mig att aldrig lämna mina barn.

Vår mamma var alltid hemma. Kanske inte självvalt men det fanns inte riktigt någon plats för henne då vår pappa hade 250 resdagar per år och snurrade runt på världens alla tuffaste platser och gjorde rockvideos. Sen blev det alltid lite kaosigt när hon väl borta så jag tror att det blev för ångestladdat. Men jag är inte min mamma och har inte en man som reser jorden runt ett par gånger varje år. Jag har alla möjligheter att sväva ut i bland. Ett dygn då och då är det bästa som finns. För alla tror jag.

Mina barn var i tryggt förvar hos mormor på Gotland och har haft det supermysigt. Jag fick umgås med min kompis Jonna som jag inte har haft chansen att spendera så här mycket tid med på år och dar, när jag sen mellanlandade på vägen hem i Stockholm hann jag med att äta en långlunch med min man. Vi var båda helt euforiska att få sitta i två timmar på restaurang och tala klart. Det var verkligen inte i går. Vi han säga en massa fina saker, se varandra och inte bara vara Wilmas föräldrar utan oss själva.

När jag har laddat min telefon ska jag visa bilder från festivalspektaklet!