Jag har noga läst alla kommentarer eller råd kanske man ska kalla dem. Genom dem börjar nu det här ta form för mig. På onsdag ska vi träffa prästen, jag tror att vi har bestämt plats och maten blir bra. Massor av barn och människor som tycker om Wilma. Det svåraste blir nog att få min vilda bebis att sitta still, bli buren av präst… Eller så blir hon tagen av stunden. Det svåraste för mig är att inte bli överkänslopinsam då jag gråter bara jag lyssnar på alla fina låtar ni tipsar om. Besvärjelsen av Hanna Hedlund går bara inte då jag gråter så mycket. Det ska bli intressant det här. Dopet går av stapeln nästa vecka. Halleluja!