I dag var det mitt beräknade förlossningsdatum. Varje år går jag igenom samma tankar om hur det gick till när Rosa föddes den sjuttonde september. I dag slår det mig att det är samma väder som då för snart nio år sen. Jag minns så väl hur det var den femtonde. Hur jag gick på Rörstrandsgatan i solen, vankade fram. Kände hur hennes lilla huvud satt långt ner och hur hon liksom rörde på det fram och tillbaka. Jag var tjugoåtta år och visste inget om hur det skulle bli att vara mamma. På kvällen den sextonde satt jag i soffan. Rosas pappa och storebror hade just somnat. Jag tittade på något program och hade inte än någon sömn i kroppen. Som om jag visste att det snart skulle hända. Helt plötsligt knäckte det till i ryggen. Jag gick in i badrummen och det kom vatten. Min första tanke var att jag kissade på mig. Min nästa tanke famlade vid att kunde det vara vattnen som gick. Jag blev helt pirrig och skrattig. Väckte Rosas pappa och sa, jag tror att vi ska få barn i natt. Han störtade upp och ringde sin mamma som är barnmorska. Hon skyndade till oss. Inom en timme hade jag fullt värkarbete och efter två klädde jag på mig och gick. Jag skulle till BB. Framme på BB Stockholm blev vi inskrivna direkt. Efter det började ett par timmar av hårt värkarbete. Klockan sju bytte barnmorskorna pass och jag minns att jag grät när min barnmorska sa, nu går jag och när jag kommer tillbaka kommer du ha fått världens finaste bebis. Klockan kvart över nio började krystvärkarna. Gudrun Abascal som är chef på BB Sthlm tittade in för att hälsa oss välkomna. Hon fattade direkt läget och i dräkt och allt annat än sjukhuskläder bad hon mig krysta och på tre var Rosa ute. Solen sken utanför, höstlöven började ändra färg och världen stod stilla för en stund. Jag hade blivit mamma till världens finaste Rosa. På måndag fyller hon nio. Nu ska jag åka och köpa födelsedagspresenter.