Jag kanske är en galen människa eller helt inkompetent som mamma. Denna eftermiddag fick jag för mig att jag och Rosa skulle plocka upp Wilma, dra ut till Ikea i Barkaby och köpa en matta. Hela äventyret började med att vi åkte 3,8 mil fel. För säkerhets skull hade jag köpt ett dygns navigation hos Telia för att verkligen inte åka fel. Utanför tullarna stängs den plötsligt av och jag tänker att det är väl skyltar. Men jag ser inga skyltar. När jag tycker att vi har åkt väldigt långt får jag i gång appen igen och då visar den att vi har 3,8 mil kvar då det från början skulle vara typ 1,7 max…

Väl framme är det helt okej. Alla har humöret uppe. Inne på Ikea blir det så klart kaos när Wilma ska ”poooova” allt från soffor till varuvagnar och leksaker. Rosa är superduktig och hjälper till men det är svårt att försöka bestämma sig för någon matta, läsa mått, tänka klart och få det att funka med barn som är överallt. Jag kände mig som familjen Annorlunda men jag har inte tio barn jag har två.

Nu undrar jag om det är galet att tro att man kan manövrera ett ikea-besök ensam med två barn eller om jag inte har pli nog på mina barn och för låg stresströskel.

Summa summarum gick det bra. Vi kom hem med en jättematta och nytt skrivbord till Rosa.