Ida

Hej hannah, jag har 2 barn, en som är 18 månader och en som är 5 mån. Jag är nu sjukskriven för depression och generell ångest. Min kille är då hemma, men jag gör fort allt trots att jag mår jätte dåligt , han ger mig ingen uppskattning eller kärlek, tänker mest på sig själv. Jag har tagit upp detta med honom men ingen förbättring, jag längtar verkligen efter kärlek och någon som ser mig och peppar mig framåt, min kille är bra på sitt sätt, men vi passar nog inte ihop längre. Hur ska jag göra, barnen är ju så små, hur länge ska man kämpa när den andra pantern inte ser några fel, kram från en som vill känna lycka

Svar: Åh Ida jag blir bekymrad och ledsen när jag läser din fråga. Du måste göra en stor förändring för dig och dina barns skull. Jag vet ju inte hur din livssituation ser ut i övrigt men jag tänker att du måste ta hjälp av dina föräldrar eller äldre syskon om du har det. Det verkar som om din kille inte heller har förmågan att hjälpa dig ur det här och i den situation ni befinner er i just nu kan ni nog inte göra det här tillsammans. Om du kan tycker jag att du ska fråga dina föräldrar om du och dina barn kan få flytta hem igen eller att du ber din mamma eller pappa under en period flytta hem till dig. Be din kille skaffa ett annat boende under en period om han kan och jag tycker att det låter som om han också behöver hjälp. Nu kanske det här låter hårt men först och främst måste du se till att dina barn får en dräglig vardag där de också träffar glada, trygga personer som till exempel dina föräldrar. Det här handlar inte just nu om att du ska få kärlek och uppskattning, du får lägga det åt sidan ett tag. Du måste få en massa hjälp att må bättre i dig själv först. Dina barn måste ha det bra. Sen om ni kan hitta tillbaka till varandra har jag ingen aning om det får tiden utvisa. Jag tänker att det är lite som instruktionerna man får när man flyger. Först ska man sätta på sig syrgasmasken på sig hjälp vid katastrof för att därefter snabbt kunna hjälpa andra. Så länge din partner inte ser något fel och inte tar det här på allvar är han inte rätt person att hjälpa just nu. Be om hjälp hos andra! Lova mig det! Allt blir bättre så fort man har satt i gång förändringen. Du kommer att känna lycka igen!

Gäst

Min kille kan inte prata känslor, inget ovanligt med det kanske, med han kan alltså inte ens berätta att han är på skitdåligt humör så att man kan hålla sig undan. Det här är ett problem i sig som jag inte har en aning om hur jag ska lösa. Men jag har en annan fråga till dig.

Min kille har vänner som jag kommer bra överens med, men en utav dem styr alla de andra med järnhand. Så fort hon inte är med pratar de andra skit om henne och är trötta på henne etc. men ingen säger ifrån när hon är med. Hon får hållas. 
Den här diktatorkompisen hatar mig. Hon har explicit sagt att hon tycker att jag förstör hennes vän/min pojkvän. Det valde hon att tala om via statusraden på facebook (ps. ingen av oss är 14 år, vi är 25). Eftersom min kille inte kan prata känslor skjuter han ifrån sig det här när jag vill prata om det. ”bry dig inte om henne”, ”det spelar ingen roll vad hon säger” etc. Han tycker att hon är dum, men vägrar prata med henne om respekt, och kanske hennes brist på respekt. De andra vännerna vet & ser hur hon trycker ner mig när jag är med dem, men ingen säger ifrån, ingen tar mitt parti. Hon har sagt att hon tycker att min kille aldrig umgås med dem längre (och då är det ju mitt fel). Till saken hör det att jag heller aldrig umgås med min kille, för han jobbar jämt och när han inte jobbar så gör jag det. Självklart tycker jag att vi måste få umgås och det utan att få skit för det eftersom vi faktiskt älskar varandra och har valt att vara i ett förhållande. Diktatorn tycker å andra sidan att han är deras vän och bör därför komma hem till dem och deras barn och vara där minst två gånger i veckan. Hon fattar inte att allas liv förändras eller att man kanske får lite ändrade prioriteringar när man går in i ett förhållande. Han träffar dem ändå flera gånger i månaden, så han har inte övergivit dem. 
MEN vad fan gör man när man aldrig kan vara med när hans vänner ses eftersom diktatorn är med då, när man inte riktigt vågar föreslå att vi ska göra ngt utan att vara rädd att trampa henne på tårna och få ännu mer skit. Det måste finnas fler om har problem med sin partners vänner och säkerligen svärföräldrar. Hjälp!

Svar: Oj, vilken jobbig kompis. I det här är inte du eller kompisen/diktatorn problemet utan din kille. Det är han som för er samman och måste ta ställning och hitta en lösning på problemet. Eftersom han inte vill prata om känslor fattar jag att det här är ett superproblem… Mitt råd till dig är följande. Säg till din kille att du inte accepterar att kompisen kommer i första hand och att hon bestämmer för det gör hon inte. Om ni ska kunna ha en fungerande relation måste han sätta ned foten ordentligt. Men i samma mening lovar du att du kommer att umgås med diktatorn för att du älskar din kille och gillar hans andra kompisar. Berätta också för din kille att du kommer säga ifrån om hon trycker ner dig och att han måste stötta dig i det. Jag tror bara att du behöver säga ifrån en gång. Sen får du stålsätta dig och inte låta diktatorn komma åt dig. Man kan omöjligt älska alla. Men hon kan ju omöjligt få förstöra er relation. Lycka till. Ibland kan det skönaste som finns vara att säga ifrån riktigt ordentligt.

Bullen

Är det dumt att tatuera in sin mans namn på kroppen?

Svar: Jag har tatuerat in killnamn på kroppen OCH tatuerat över. I mitt fall blev det fin men jag är inte så kinkig. Jag tycker dock att det är väldigt romantiskt att göra det. Numera har jag bara mina barns namn intatuerade.