I morse när jag vaknade var det som ett nytt liv återkom. Jag tillfrisknade ju under dagen i går men feber satt i länge. Jag kände mig så liten och svag och på eftermiddagen kom det till och med några tårar över de senaste veckornas sjukdomar, migrän, halsfluss, kräksjuka… Jag hatar att vara sjuk. Verkligen hatar. Det finns inget som tar så mycket på mitt psyke som att känna att jag inte orkar. Det känns just då som om jag aldrig mer kommer att orka något och hur ska det då gå?

Men i dag har det vänt. Jag är hemma en dag till så ingen annan blir smittad. När jag tittar ut och ser regnet känns det inte som någon förlust direkt. Ska ta ett bad tror jag. Slänga in en tvätt. Svara på lite fler frågor från er. Till blir bra. Hej livet!