Martina

Du berättade att du är en planeringsmänniska och jag undrar lite hur du strukturerar upp matlagning, handling, städning. Vilka dagar? Lagar du mat varje dag eller tar ni nåt snabbt ibland? Hur har du och Gustav uppdelat sysslorna hemma? Har precis börjat jobba igen efter min andra mammaledighet och det är tydligen det tuffaste jobbet av dem alla att styra upp familjelivet och vardagssysslorna. Vad är din plan? 🙂 Tar gärna emot tips. Är själv en planeringsmänniska.

Kram!

Svar: Hej Martina. Jag har ingen plan. Jag är superdålig på det här. Eller nej jag är inte dålig på att planera men jag är dålig på att ta med Gustav i det här. Jag gör faktiskt det mesta hemma. Jag lagar mat i princip varje dag, det är ett sätt för mig att varva ner. Men det här ska bli mitt nyårslöfte. Att dela upp alla sysslor ordentligt för att få ännu mer koll på allt. Det är helt stenhårt att kombinera familjeliv, hem och jobb. I våra bästa veckor har vi storhandlat och jag önskar verkligen att jag fick till det varje vecka. Det spar så mycket ti och så mycket pengar. Sen har vi faktiskt lite bestämda matdagar som att vi äter omelett på måndagar och fredagsbiff på fredag. Jag lovar att återkomma när jag har en plan! Kram.

Malin

Behöver tips om gravidkläder till den som hade stl 44 eller XL från början. Både hur man klär sig skönt & snyggt men även var jag hittar de kläderna. Har surfat runt på HMs mamakläder men tveksam om jag kommer i de jeansen tex. Hjälp mig!!

Svar: Det finns faktiskt massor av fina gravidkläder. Jag struntade i jeansen och köpte superbra tights och några snygga klänningar, kjolar och toppar som jag levde i. Mina bästa är glammom.se och asos.com! 

Molle

Hej! Jag har ett otroligt jobbigt problem som jag inte vågar prata om med någon av mina vänner, eller någon annan jag känner för den delen. Jag har pojkvän sedan sex år tillbaka och vi träffades när vi var i sjuttonårsåldern. Jag älskar honom, vi bråkar nästan aldrig, vi har gemensamma drömmar och visioner, ett gemensamt hem och framför allt kan jag se en framtid med honom. Det är honom jag ska gifta mig och ha barn med.
Nu till problemet: Jag får ångest av tanken på att under resten av mitt liv inte kunna ligga med någon annan. Jag önskar att jag hade legat runt om tusan innan jag träffade honom, men det hade jag inte gjort. Vi har ett bra sexliv (eller i alla fall ok 🙂 ) men jag kan helt enkelt inte fatta att det bara är honom jag ska ligga med, för resten av livet. Jag vill ju ha trekant, ha dåligt sex med en one night stand, ha sex med en tjej, ligga runt och skaffa mig massa roliga anekdoter och härliga och mindre härliga erfarenheter. Jag kan inte tänka mig att dumpa honom, men jag kan heller inte tänka mig att leva resten av livet utan att ha sex med någon annan. Det värsta är att det verkar som om INGEN annan har det här problemet. Jag har hintat lite till tjejkompisar men de ställer sig alltid helt oförstående då de absolut bara vill ha sex med sina pojkvänner. Mina singelkompisar däremot skulle antagligen säga åt mig att dumpa och leva singellivet (vilket jag ju inte vill då jag älskar min kille och vi är världens team!) Hjälp.

Svar: Molle, jag fattar grejen. Vad jag förstår är du cirka 23 år. Även om det smärtar skulle jag nog råda dig till att ta en paus, göra allt du drömmer om för att sen hoppas att han finns kvar. Om han inte gör det så kommer du träffa en annan. Jag förstår om han är dina drömmars man men tycker ju att man ska göra slut så ofta man kan innan man fyller 30. Detta eftersom det kommer dagar när man just har hela familjegrejen och man har alldeles för mycket att förlora om man blir lite sugen på en utsvävning. Om det är helt otänkbart får du ju glömma dina drömmar och vara en god flickvän. Det finns ju i och för sig en möjlighet att han kanske drömmer om att göra lite samma saker och då kan ni ju göra det tillsammans. Du kanske ska försöka ge dig in på att försöka prata lite om det här. Lycka till. 

Johanna

Hej Hannah! Jag vill börja som tidigare ”talare” och prisa dig och Amanda för er otroliga podcast och ert glädjespridande program! Visst kommer det en tredje säsong?
Jag älskar min bror, men när jag lyssnar på er så önskar jag att han var min syster, haha!
Nu till min fråga… jag är 24 år och så länge jag kan minnas har jag alltid haft en lättare depression under de mörkaste månaderna under året, vilket jag förstår inte är ovanligt. Men denna höst har denna depression visats sig på ett grovt sätt då jag har tappat gnistan till det mesta och jag vill helst bara dra täcket över huvudet och blunda mig genom hela vintern. Lusten till arbete, vänner, familj och sambo är som bortblåst och så vill jag inte leva! Vad har du för tips och egna erfarenheter kring detta? Jag har förstått att både du och Amanda går i terapi/samtal, och jag har genom arbetet även fått prata med en terapeut, men tyvärr så har jag inte råd att bekosta detta själv..
Återigen TACK!

Svar: Jag håller med de kloka tipsarna i kommentarsfältet om att D-vitamin verkligen verkar vara bra. Jag har själv varit lite hängig de senaste veckorna men har nu inhandlat detta. Men du kan inte bara förlita dig på detta du måste ta tag i helheten och också gå i terapi. Gå till din vårdcentral, berätta om ditt problem och berätta att du inte har råd att gå i terapi. De kan ge dig en remiss så att du får gå gratis. Då kan du känna om det är det du behöver. Det kan verkligen vara svårt att hitta lusten de mörkaste månaderna. Jag brukar tänka på en sak min mamma brukar säga till mig när jag har något stort och jobbigt framför mig. Nämligen att jag ska tänka som om jag ska äta en elefant. Det klarar ju ingen, eller hur! Nej, men om man koncentrerar sig på varje tugga och försöker göra den så god som möjligt så han man till slut ätit upp först huvudet, sen resten av kroppen, ja du fattar poängen. Då tror jag att varje dag kan bli lite bättre. Så, D-vitamin, vårdcentralen, terapi och ett dag-för-dag-positiv-tänkande är mitt recept för att ta sig igenom mörkret. Kram!

Emily Johansson

Hej Hanna!

Jag läste din (och Anns bok) från A till bebis när jag var gravid och där skrev du ett så himla fint och sorgligt brev till din dåvarande man. Kan inte du berätta om tiden från då till nu, hur tog du beslutet att separera, hur var varannan-vecka-livet (och när och hur kom din exman plötsligt att bli så involverad i Rosas liv,igen?) hur tänkte du kring syskon? Hur känns livet då och nu helt enkelt? pS. Du verkar så himla stark och glad nu. Roligt!

Svar: Oj, det här är en lång historia. Jag kommer faktiskt med en roman som handlar om just det här i april så då får du den långa versionen. Till dess kan jag säga att det var sorgligt. Jag pratar ganska mycket om det här i våra poddar. Beslutet att separera kom efter en massa tråkigheter som jag kände att jag inte kunde leva med, jag har aldrig vant mig vid varannanveckaslivet och nu bor Rosa hos mig alltid förutom varannan helg, När det gäller syskon så var det kanske just det som blev så tydligt att ett barn till hade känts som en katastrof… Nu är mitt liv tryggt och fint. Jag har en underbar man. Det är bra och roligt och ja jag är stark. Kram!

Karin

Vad gör man när man känner sig så ful så att man knappt kan visa sig för folk?

Svar: Karin man går i terapi! Det finns inga genvägar. Om det är så illa som du skriver måste du få hjälp. Genast. Kram och lycka till!

Hejhej

Hej Hannah!  Jag har ett problem. Det är så att jag är jätte kär i en kille på mitt jobb men jag vet inte hur jag ska få kontakt med honom. Jag är en jätte blyg person så jag kan inte gå fram och prata med honom. Jag har tagit bort min facebook så jag kan inte heller skriva till han där. Har något tips på vad jag ska göra? Skulle vara så tacksam för svar! Kram

Svar: Jag tycker att du ska skriva ett mail som är rart och roligt. Skriv att det är helt galet att du mailar honom på det här viset, att du är världens blygaste så att du inte under några omständigheter skulle våga prata med honom men att du tycker att han är det ljuvligaste du någonsin har mött. Om han inte mjuknar av det och själv tar första steget får du helt enkelt bli kär i någon annan. Vet du jag är världens fegaste när det kommer till sånt här men några gånger har jag struntat i att hjärtat rusat och jag har varit svimfärdig och efteråt trots olika resultat har jag aldrig ångrat att jag verkligen vågade.