Hej Hannah,
Jag har lyssnat på alla era poddar och tycker att det är roligt och att ni verkar vara riktigt härliga människor du och din syster. Jag följer också era bloggar och tycker att ni bjuder mycket på er själva. Men ibland kan jag reagera på hur ni uttrycker er angående den livsstil ni visar upp i era bloggar.

Ni pratar t.ex. ofta om att ert liv inte är någon dans på rosor och att det är kämpig att få ihop allt. Samtidigt har du Hannah pratat flera gånger om hur ruskigt tidigt Gustav går till jobbet. Då blir jag lite undrande eftersom han verkar gå till jobbet när de flesta andra människor går till jobbet. Många i min närhet måste lämna barnen klockan sex på förskolan för att deras skift på fabriken börjar klockan 6.30. Det är vad jag kallar tidigt på morgonen.

Ni visar också upp skönhetsprodukter och heminredning för tusentals kronor som de flesta vanliga människor skulle kalla otroligt lyxiga. Att göra naglarna för tusen kronor i månaden eller byta ut samtliga skönhetsprodukter på en gång är inte möjligt för en frånskild mamma även om hon har en bra lön. Jag menar inte att det är tråkigt att läsa om för det är faktiskt underhållande. Men ni måste ju ändå vara medvetna om att ni är privilegierade.

Ni pratar ofta om hur feministiska ni är. Samtidigt säger ni alltid dagis i era poddar. Har ni helt missat att förskolan är en kvinnodominerad arbetsplats där det arbetar förskollärare som studerat i fyra år? Det finns en orsak till att de som arbetar i förskolan vill att ni säger förskola och förskollärare. Det handlar om att höja statusen för en underbetald hårt arbetande yrkeskår.

Ni kommer från en familj där ni fått möjligheter som andra bara kan drömma om även om de är otroligt begåvade. Varför inte byta ut det ytliga ”gör om mig” i er tidning och istället presentera tuffa tjejer som berättar om hur de lyckats i livet trots dåliga förutsättningar? Det tror jag många skulle tycka var mer intressant.

Det handlar inte om avundsjuka även om jag självklart hade njutit av att ha det gott ställt ekonomiskt. Dock har jag precis tagit mig ur ett destruktivt förhållande och njuter otroligt mycket av livets små guldkorn och av att vara fri.

Tack för ordet!

 

Hejsan Anna!

Tack för din kommentar. Jag tänker att det är lika bra att jag försöker svara direkt. Den har nämligen gnagt i mig sen jag läste den för ett par timmar sen. Du lindar liksom in en massa dåligt i en massa bra. Det blir nästan konstigast då.

Jag tänker så här och det kanske kan vara bra att veta för alla de som lyssnar på podden. När jag pratar i podden så utgår jag från mitt liv och mina problem, min lycka eller olycka. Det handlar inte om att jag jämför mig med någon annan. Jag vet att det finns jättemånga som du säger ”går till ett fabriksjobb som startar 06.30”, jag vet att det finns de som jobbar natt också från sjukhus till Nyhetsmorgon. Men i MITT liv handlar det om att jag är väldigt ensam om barnfix på mornar. I bland känns det orättvist när mina barn krånglar och stressen tar överhanden. Men om jag ska tänka på att det finns de som skulle älska att ha krånglande barn för de inte ens har några alls till exempel, för så kan det ju också vara, ja då kanske jag inte ska ha någon podd alls. Men när jag pratar om till exempel det här hoppas jag att det kanske finns några andra med samma problem som känner att det är skönt att veta att det finns andra mammor i det här landet som kommer till jobbet sjöblöta av svett med punktering i hjärtat för att det har mutats, hotats och till slut av ren urstyrka burit en sprattlande tvååring hela vägen till förskolan.

Både jag och Amanda är väldigt medvetna om att vi lever ett högst priviligerat liv. Men åter igen. Det handlar inte om vad alla andra kan eller inte. Jag har också varit ensamstående mamma. Jag har varit på den totala ekonomiska botten och landat, kravlat mig upp igen och åter skapat ett stabilt liv. Utan alla män i världen. Jag har fixat det helt själv och nu är jag här.

Det här med Dagis hänger ju med bara för att det hette det när vi var små. Jag har fått den här kommentaren förr och säger numera Föris, alltså förskola. Men jag blir åter chockad över dina fördomar och tankar. Jag har inga fördomar mot några arbeten. Jag tänker inte att det finns ord på jobb som skulle säga att jag inte tyckte att det var ett viktigt arbete. Men jag vill inte missförstås. I en perfekt värld utan människor med fördomar önskar jag att man inte la in laddning i ord över lag. En sak till, att jag inte skulle vara feminist för att jag kallar förskola för dagis är det löjligaste jag har hört. Det finns inget som jag jobbar med så mycket som att försöka göra livet bättre, lättare och härliga för kvinnor. Allt från att anställa kvinnor, göra viktigt innehåll för kvinnor, visa att det finns andra ideal för kvinnor, att man ska våga säga till, i från och allt vad vi kvinnor behöver bli lite tuffare med. Jag blir faktiskt arg på riktigt när jag försöker göra så himla mycket och du plockat ut det lilla, lilla och använder det för att försöka sticka hål på om jag verkligen är bra för kvinnor? Eller vad är det du vill med det du skriver? Jag föredrar att vi kvinnor stöttar varandra i stället för att ständigt hitta fel och försöka sticka hål på det som kanske är bra.

Anna, det här med att vi kommer från en familj som har gett oss möjligheter som andra bara drömmer om. Vad vill du säga med detta. Att vi har åkt omkring på en räkmacka och bara fått allt serverat? Som om vi skulle ha föräldrar som kan bestämma över hela mediabranschen. Det hade i och för sig varit coolt. Allt vi är och har ligger det enbart stenhårt arbete bakom. Inget annat. Sen hoppas jag att det är en massa braigt i mig som kommer från mig familj och hade de inte varit så knasiga hade vi ju aldrig haft så mycket och prata om.

Nu vet du!