Egentligen ska jag inte klaga eftersom det inte är jag utan Rosa som har drabbats av detta elände. Men man måste ju ändå få klaga lite när man som skurande, tvättande, ihårhållande mamma blir lite drabbad. Alltså herre gud var är det med månaden februari nu förtiden. Jag kan inte minnas att det var så här jävligt när vi var små. I vår familj har vi någon form av influensa varje vecka. Amanda och jag pratade på allvar om hur man kan få till en månad någon annan stans nästa år. Jag har aldrig velat fly vintern under en längre tid. Kylan är helt okej men sjukdomarna. Jag blir galen. Det går inte att planera något som är trevligt. Förra fredagen skulle jag och Bankis fira alla hjärtans en dag för sent. Han hade gjort sig till skaffat barnvakt och gjort härliga planer. På förmiddagen började Wilma spy. Så det var bara att förpassa sig till en hemmakväll. I morgon ska vi på jätterolig fest. Jag vill gråta när jag tänker på att det ligger i riskzoonen. Som ett barn. Med sprutande tårar. Ja, som ni hör har jag tröttnat.

Jag gör ett nytt försök. I morgon är en annan dag.