Vaknar tidigt denna söndagsmorgon. Eller tidigt Wilma vaknar tidigt och vi smyger upp för att inte väcka resten av familjen. Det är min morgon. Solen skiner starkt in i vardagsrummet. Så där rätt in som den gör när den håller på att gå upp. Jag tänker att det är tur att vi ska få fönstren tvättade nästa vecka för just nu är det så påtagligt hur de bara har fått vara sen förra våren. Katten Tigerblomma beter sig som om han har svultit i en vecka men lugnar sig så fort jag har fyllt skålen med mat. Jag sätter på kaffebryggaren och det trygga ljudet tar mig till Gotland.

Det är på något sätt som om jag inte kan tänka på Gotland under vintern. Att det är för långt till nästa gång. Men så fort solen börjar skina här i storstan kommer jag närmre och närmre och faktum är att snart är vi där. Jag tänker på alla dessa morgnar som vi ska vakna tidigt, gå ner i köket, sätta på kaffe, Rosa cyklar till bageriet på vägen och köper nybakt bröd och vi sätter oss på trappen i morgonsolen i bara nattlinnet och vänter.

Jag längtar, längtar så att det nästan gör ont. Snart, mycket snart är vi där!