Jag älskar den här tiden på året. Det är något så bräckligt och förtjusande när vinter ska bli vår och vår till sommar. Det finns så mycket minnen i alla dofter. Skolavslutningar, sena utekvällar, morgonsol, det alldeles för kalla första doppet och allt annat som ska göras igen vid den här tiden.

Bar den grejen att folk är ute, går lite långsammare och har tid. Dygnet får som fler timmar. Det är en förväntningarnas tid. Vi vet att vi har allt framför oss. Varje dag är vägen mot det vi minns som det perfekta. Sommaren. Men det gör också ont. Det gör allt som bygger på förväntningar för i samma sekund som som vi bygger dem finns också ett löfte om besvikelser. Jag försöker att inte ladda med för mycket förväntningar samtidigt som jag älskar att sväva i väg i det stora. Svårt det där.

Strunt samma. Det viktiga är att det är vår. Allt härligt som vi har framför oss och vi är ju luttrade. Lite blåst och vi tar bara på en varmare tröja. Jag älskar när livet är nära och det är det just precis nu.