Jag har påbörjat det här inlägget flera gånger nu. Det är vemodigt och jag känner redan en viss saknad. Jag och Amanda har bestämt oss för att sluta blogga. Så det här är mitt sista inlägg här.

Jag började blogga den 1 februari 2012. Det var nervöst och spännande. Jag hade inte bloggat på det här viset förut. Det överträffade allt jag någonsin kunnat tänka ut och det är allt tack vare er.

Så det här sista inlägget är ett kärleksbrev till alla er som har läst och kommenterat. Ni har fått mig att känna mig stark, snygg och helt fantastisk. Jag har många gånger tänkt på hur lyxigt det är att få så mycket kärlek av så många. Jag tänker också på allt jag har lärt mig av er. Så fort jag har haft en fråga om något har jag frågat er och fått så mycket svar.

Jag tänker på er som mina vänner. Jag tänker att det är som annan vänskap att även om man byter land, jobb eller kanske bara gör på ett annat sätt ett tag så finns ju vännerna kvar. Bara för att jag inte hör era röster här då och då så finns ju ni kvar. Eller hur?

Att vi slutar blogga har inget heller med att göra att jag och Amanda inte kommer fortsätta göra härliga saker tillsammans. Podden kommer att finnas och nu kanske ännu mer då vi inte behöver dela upp våra tankar. Vi kommer att fortsätta med våra program här på Aftonbladet under hela hösten. Vi kommer finnas på Instagram där man verkligen kan följa oss i livet mest hela tiden. Jag finns under Hannah Widell som vanligt.

Det jag nog mest vill säga att det här är inte ett avslut. Visst det är ett litet avslut på just den här bloggen men allt finns kvar på andra ställen.

Slutligen vill jag bara säga tack för den här tiden. Jag är så tacksam för tiden vi har haft i hop på den här sidan. Nu umgås vi på andra sätt på andra ställen. Det kommer bli en fantastiskt spännande och magisk höst.

Det lovar jag.

Från det rödaste stället i mitt hjärta TACK!