Jag och Amanda är delägare i ett företag som heter Glammom.se. Vi brukar skriva om det lite då och då. Hela idén med Glammom är att man trots att man är gravid eller ammar ska kunna fortsätta vara sitt vanliga jag. Inte förpassas till något tråkigt. I dag lanserar vi ett helt nytt koncept på Glammom.se nämligen Glammom Vintage. Vi hittar fina vintageklänningar, tvättar, syr om och gravidanpassar. Så kul. Så alla ni gravidisar som längtar efter riktigt unika och supersnygga klänningar det finns HÄR!

så här i slutet av graviditeten…

Efter nio månader är det bara att erkänna. Jag är skengravid. Okej att jag och Amanda lever väldigt nära och påverkas otroligt mycket av varandra men att åka på en graviditet så här utan att få en bebis är inte riktigt okej. Jag känner mig så där överkänslig som man är i slutet av en graviditet, sover inte på nätterna, har svårt att planera framtiden för jag står ju inför en livsförändring…eller inte. Det är verkligen helt otroligt hur det kan bli när man är så nära någon. Jag skulle inte bli ett dugg förvånad om jag skulle börja få värkar.

Älskar att vara så nära men det här tar priset.

Att klä sig snyggt (läs som vanligt) när man är preggo är inte alltid lätt. Vi vurmar för att man ska kunna vara lika härlig gravid och ammande som man är annars och inte behöva leva i något mellanläge. Det var därför vi blev kompanjoner med duktiga Malin och Vanja som driver glammom.se. De är experter på det här med gravid och amningskläder! Nu har de börjat med inspirerande streetstylebilder eller vad man ska kalla det på deras fina sajt. Om du har en cool gravidstil kan du nu skicka in en bild på dig själv och vinna en liten shoppingbudget. Kolla här!

Vi har varit ett stort tjejgäng här och jobbat innan midsommar. Förutom att vi jobbade så var det en strid ström av diskussioner, skvaller, teorier och relationsråd. Ett av ämnena som avhandlades vad graviditet och förlossningar. Någon berättade om en kompis som nyligen födde barn i LA och jämställde förlossningen med att ta en fika. Tydligen är det läkarnas största uppgift att se till att mamman inte har ont. Den här LA-mamman hade inte känt någonting.

Jag började med att tycka att det var helt åt helvete. Jag har när det har kommit till krystvärkarna skött det hela själv och gillat att ha kontroll över när det trycker på och så vidare. Men å andra sidan är det väl superskönt att slippa all sveda och värk om man kan?

Jag skulle ha massor av barn om jag slapp vara gravid. Det är inte så att jag hatar det men mitt kontrollbehov är inte riktigt bekväm med de första tre månaderna då det känns som om var som helst kan hända. Så jag blickar avundsvärt på de som upptäcker graviditeten i vecka 12 men vet att det är lika omöjligt för mig som om jag skulle vinna på triss då jag har spottat mina graviditeter när spermien nått ägget typ. Sen tycker jag att graviditeten kunde vara sex månader. Det skulle vara lagom. Man kan liksom stå ut med vad som helst i ett halvår. Eller jag ångrar mig. Första måste vara nio då man måste vänja sig med allt en därefter tycker jag att man kan belönas som gravidstammis att köra lite kortare graviditeter.

Vad vill jag egentligen säga med detta. Jo, att jag denna sena midsommardagskväll funderar på hur man får till den ultimata graviditeten och om allt skulle kännas lättare om det var som att släppa sig att trycka ut bebisen. Men det finns ju något helt fantastiskt nyttigt att knyta ann i en massa månader och sen kämpa järnet, ha ont och göra övernaturligt starka saker för att äntligen få träffa sin alldeles egna bebis. Så jag stannar nog vid ändå att jag gör vad som helst för att få fina, friska bebisar. Ont eller inte. Ja, så är det. Amen.