Apropå att det är söndag, jag är lite lätt bakis, rannsakar mig själv och funderar över folks relationer vill jag passa på att göra ett inlägg om detta vanliga fenomen att tjejer mammar sina killar och killar som väljer att bli mammade. Jag har gjort det själv, jag känner en hel hög hobbymorsor och jag iaktar dagligen detta relationsproblem. För det är ett relationsproblem och är det inte så så kommer det bli det inom kort.
Min vän relationsterapeuten skulle med blixtens hastighet ha sagt att det är inte så konstigt att den modellen inte fungerar eftersom en mamma inte vill ligga med sin son och vice versa. Så när man i en relation träder i dessa roller så blir det ett väldigt sexlöst förhållande och sexet är ju just själva kittet som smälter samman två som lever tillsammans. När man hör det är det ju självklart.
Jag känner en kille som alltid väljer morsor av olika slag. Hans problem är ju att han väljer bort den stora, heta och bultande kärleken. Han väljer någon trygg som han ska sitta i knät på, daddas av och som tjatar och gnatar om tusen ting men som aldrig ställer riktiga krav på en jämn nivå. Det gör honom väldigt olycklig. Men han väljer det. Det får stå för honom.
Jag vet ju själv att man inte blir ett dugg lycklig själv heller av att vara en vuxen mans mamma. Det finns inget tristare än att vara den som ska sätta gränser, säga nej – jag tror i ärlighetens namn att det var denna mammagrej som gjorde mig jäkligt ful och färglös under mitt förra äktenskap. Jag hade lika gärna kunnat klä mig i joggingbyxor och förkläde när jag ändå höll på.
Så:
Här med lovar jag att jag aldrig mer ska mamma en kille. Om jag gör det så hoppas jag innerligt att någon låser in mig tills jag förstår att jag är jag, han är han och att vi är vi på lika villkor i all evighet. Amen.
Det var bara de denna söndag framför Så ska det låta…
