Jag har i dag varit på ett kontor någonstans i Stockholm och lyssnat på en kommande skiva, modell större. Men då jag genom kontrakt är förhindrad att berätta typ vad det var för skiva, när den släpps, vad gruppen heter eller något annat av direkt värde blir rapporten denna – högst censurerade – anmälning.

********* slår på stort med sin kommande och ännu odöpta skiva, som väntas släppas i början av ******. Albumet, som blir den ***** gruppens ****** studioutgåva och uppföljare till **** års ”********”, ser ensemblen ta ut svängarna och jobba vidare efter den musikaliska mission som inleddes i och med ”******” (****).

Av utgåvans utlovade **** låtar fick jag ta del av *** stycken i omastrade och halvmixade versioner. Först ut är ”********”, som fräckt ordspelar med combons namn. Stycket inleds med sakrala körer som för tankarna till ”**** ***** ******”, innan ganska typiskt riffande göms bakom gothdystra syntgardiner. Andra spåret ”*** ** *** ***” – ett tänkbart singelval – presenterar ett Anthrax/Pantera-liknande groove i versen innan en omedelbar muskelrefräng brottar ner lyssnaren medan den därpå följande ”******** ****” visar upp närmast militärisk disciplin och sjörövarramsor. Fräckt.

Sedan följer ett riktigt utropstecken som kommer dela lyssnarskaran. I några textrader, såväl i vers som refräng byter **** ********* språk från ***** till ******** och sjunger en skabrös visa om att gömma korven i kålsalladen. Lite buskisvarning ger de övertydliga sexanspelningarna och själva låten kvalar knappast in bland ensemblens främsta, men en framtida snuskfavorit bredvid ”**** ****!” och ”** ******** ** ***” har den definitivt potential att bli.

”*********” är det hårdast drivande stycket av de uppspelade och låter lite som ett koncentrerat Slipknot på halvfart, medan ”*********” rullar på i uppskruvad shuffletakt och en refräng som luktar hitlista. Även det här stycket skulle passa bra som förstasingel.

Avrundande ”****** ****” är också världspremiärens mest disparata stycke. Ett lugnt intro leder fram till en ovanligt avslappnad vers, där oroande samplingar ligger och spökligt stör i bakgrunden, innan bandet tar i så det svartnar för ögonen i refrängen. ”****** ** *** ********!” gastar **** ********* innan han kör huvudet i väggen i vad som känns som en passande avslutningsurladdning.

Nyfikna på vad som egentligen döljer sig bakom alla utelämnade ord?

Först den 15 augusti kommer facit.