Jag borde kunna skriva något om de nya skivona med Clutch och Billy Talent (recenseras båda i tidningen på lördag), kanske genom bokstäver beundra producenten Brendan O’Briens förmåga att spotta ur sig mer (Mastodon) eller mindre (Bruce Springsteen) produktioner med samma regelbundenhet som vi andra besöker lokala mataffären eller kanske berömma DevilDrivers mäktiga circlepitmosh (recension kan komma i Nöjesbladet nästa lördag).

Men det går inte. För jag är i Kalmar, och det innebär ungefär som vanligt att min kreativa lust befinner sig på samma plats som Bostadsrättsföreningen Rapsens källsortering i Djurgården. Det inträffar nämligen ett remarkabelt fenomen när vistelsen i riktnummer 0480 sträcker sig längre än tre dagar. Samtidigt kommer de krypande; rastlösheten och orkeslösheten i förväntad men ändå lika oanjenäm kombination.

Men, jag antar att det är det som kallas gå ner i varv. Att koppla av, koppla bort. Kanske att gå på semester. Som någon annan kontorsråtta med blott en månads andningshål per år. Men vare sig upplägget eller själva känslan passar mig riktigt. Att samtidigt känna det som att jag vill gå lös på lägenhetsväggarna och att jag på samma gång ändå är för lat för att göra något annat än att ligga på soffan och ondgöra mig över Canal+ Comedys anorektiska utbud gör mig egentligen mer stressad än den mest pressande deadline i världen. Speciellt då det de facto ska lämnas recensioner om några timmar till helgens nöjesbland och då skivhögen som ska avhandlas till nästa nummer av Close-Up växer för varje dag.

Men tillvaron i Kalmar har ändå bjudit på några små ljusglimtar. Har hunnit ta en kall öl med kusin Fredde på Söderport och diskuterat Europes storhet, har hunnit laga linssoppa hos Birgit, få AC:n fixad på bilen, gå igenom fyra filmer i ”Sleepaway camp”-serien (vilka alla sög mycket eller ännu mer) samt kaloribombas hemma hos Omar och Karima.

Men störst av allt har så klart varit att för första gången hålla i min vackra brorsdotter Filippa Knutsson Kling. Hon är så klart underbar – och kommer bli en mycket bortskämd dam om några år då hon på egen hand kan komma och hälsa på farbror och faster i Stockholm.

Nej, recensionsskrivande var det ju.

Vad jag tycker? Just det… jag är ju i Kalmar.

Bror Martin med brorsdotter Filippa.