Av någon teknisk anledning verkar dessa inte ha hittat ut på det stora aftonbladet.se. Så då får jag väl bjuda på skiten här i stället.

Enjoy.

 

++++

Megadeth

Endgame

Roadrunner/Bonnier Amigo

THRASH METAL

Formstegringen efter återkomsten med ”The system has failed” för fem år sedan håller i sig – med råge. Redan i inledande dubbelmackan ”Dialectic chaos”/”This day we fight!” spottas dödligt gitarrgift via tolv strängar, ”Head crusher” gör precis som titeln utlovar medan halvballaden ”The hardest part of letting go… sealed with a kiss” är bakad på såväl färskost som dunderhonung. Avvägningen mellan råkraft och finurlighet är därmed så god att tanken rent av ofta förs till karriärtoppen ”Rust in peace” (1990) och så länge Dave Mustaine gnisslar tänder med sån här inlevelse är det svårt att önska en snar hädangång för Megadeth.

Bästa spår: ”Endgame”.

Mattias Kling

 

 

++++

Switch Opens

Switch Opens

GMR/Border

METAL

Namnbytet från Fingerspitzengefühl må ha gett huvudstadscombon en mindre iögonfallande anmälningsfras, men knappast mindre fingertoppskänsla för det. I en härligt lo fi-slamrig produktion – där en högt mixad bas påminner om en Marshallförstärkt väderkvarn – suddas gränserna mellan doom, noise, metal och LSD-hallucinationer smidigt ut och ger ett uttryck som är så coolt att man faktiskt kan dö en smula. Visst går det att hitta influenser från exempelvis Neurosis, Mastodon eller Melvins , men i allt detta lyckas Switch Opens framstå som förbluffande unika. Det vittnar om fingertoppskänsla, det.

Bästa spår: ”Terra incognita”.

Mattias Kling