++++

Katatonia

Night is the new day

Peaceville/Playground

METAL Att den nya dagen anländer med förvinterns första huvudstadssnö känns på något sätt helt naturligt. I en så djupt karvande rakbladsmånad som november är ”Idle blood” en varm filt att svepa in sig i när vinden tjuter och ”The longest year” en påminnelse om att ännu en årscykel snart drar sitt sista andetag. Då är det trösterikt att söka närhet hos ett sublimt tonskapande som målar inom en känsloram lika omfattande som en fotbollsplan och söka stryka hos melodier som kan skalla månen. Goth? Doom? Prog? Beteckningar likt dessa är irrelevanta. Den enda benämning Katatonias metal behöver är ”fantastisk”.

Bästa spår: ”Liberation”.

Mattias Kling

 

 

+++

Slayer

World painted blood

American/Sony BMG

THRASH METAL Efter att ljudjuristerna Rick Rubin/Greg Fidelman processat skiten ur Metallica är det dags för nästa veterangäng att finna sitt sound komprimerat till ett frimärkes storlek. En så här digitaldistad produktion torde på papperet passa kvartetten som en blodig dusch, vilket också är fallet när punkigt koncisa ”Hate worldwide”, ”Psychopathy red” eller ”Unit 731” stänker rött på väggarna. Rent kaotiskt blir det emellertid i en annars utmärkt ”Public display of dismemberment”, medan ”Americon” är ett stelt försök att göra thrash ’n’ roll à la Entombed. När Slayer låter som Slayer är det bäst, trots alla försök till nedtryckning.

Bästa spår: ”Not of this God”.

Mattias Kling