Veckans recensioner
avPublicerade i fredags den 5 februari på ett eller annat sätt via Aftonbladets riktiga kanaler.
Enjoy, lika fullt.
++
Fear Factory
Mechanize
AFM/Sound Pollution
INDUSTRIMETAL Ironiskt är att en grupp som för 15-talet år sedan sågs som en futuristisk spjutspetsensemble i dag känns nästan lika Hedenhös som ordet ”cyber”. Men det är också ett bevis på hur illa Fear Factorys musik har åldrats. Återföreningen av frontduon Bell/Cazarez samt helt nytt blod i rytmsektionen får ändå ses som en halv framgång. Speciellt är de återkommande Meshuggah-matematiska inslagen som gjorda för Gene Hoglans övermänskligt perfekta trumsignaturer, men även ett rakt igenom aggressivt utförande gör ”Mechanize” till en oväntat vital comeback. Även om ett svagt mellanparti sänker helhetsintrycket till det godkända.
Bästa spår: ”Final exit”.
Mattias Kling
++
Gamma Ray
To the metal
Ear Music/Playground
METAL Som ambassadör för den mest traditionstyngda kraftmetallen är Kai Hansens position närmast ohotad. Men det är också en hederstitel med ansvar, och den medför att ex-pumpan denna gång kallar in gamle Helloween-kollegan Michael Kiske på ”All you need to know” samt att han i titelspåret bjuder en Judas Priest-pastisch på gränsen till plagiat. Som konservativa muntrationsleverantörer är emellertid Gamma Ray ständigt över standard. När det gäller fartfyllda ostrullar fungerar ”Rise” och ”Shine forever” som ljudliga kaloribomber, medan ”No need to cry” är en balladavslutning som mynnar ut i en Queen-pampig final. Det är gott, men långt ifrån strålande.
Bästa spår: ”Mother angel”.
Mattias Kling