Tankar om Pier Pressure
avBara för att det är söndag och dagen efter ett omtumlande Metaltown är det inte tyst i Göteborg.
På samma område som veckoslutets två tidigare evenemang pågår för fullt Pier Pressure, ett evenemang som riktar sig till en lite yngre, emoekiperad publik med spretiga frisyrer och mycket svart nagellack.
Jag får erkänna att det inte riktigt känns som min bakgård. Vid 37 års ålder och med mig för få tilltalande band på repertoaren tror jag att jag känner mig en smula som Markus Larsson gjorde på Sweden Rock förra helgen; mer som en betraktare än som en deltagare.
Men för den skull innebär det inte att det finns intressanta grupper som jag ska kolla in. Även om vissa i läsarkadern fick det till att jag sågade Jared Letos 30 Seconds To Mars på Arenan i Stockholm i mars så måste jag poängtera att jag finner mycket nöje i gruppens luftiga arenamaränger. The Sounds musik talar inte till mig, men jag imponeras alltid av sångerskan Maja Ivarssons energiska insats och musikredaktör Jocke Persson har mer eller mindre tvingat mig att gå och kolla på Paramore. Så det måste jag ju göra.
Dock sparas recensionskrutet till kvällens huvudakt, de hjärtvärmande finska farbröderna i HIM. Ska bli intressant att se om Ville Valo och kompani ska lyckas överträffa sitt konsekventa utfall på tre liveplus när jag har recenserat dem – och hur låtarna från utmärkta nya skivan ”Screamworks: Love in theory and practice” gör sig på scen.
Bara jag någon gång blir klar med min helsideskrönika till tidningen i morgon så ska jag bege mig av över bron igen.