Veckans recensioner
av
Amaranthe
Amaranthe
Spinefarm/Universal
SCHLAGERMETAL Genrebeteckningen här intill brukar oftast användas som ett invektiv, men fungerar här mer som ett konstaterande. För debutantgänget gör musik som ställer sig bredvid den gängse stilnormen – varför det är obegripligt att det inte vågar ta steget fullt ut. Genom att belägga de båda manliga vokalisterna med yttrandeförbud och i stället ge Elize Ryd fullt förtroende har gruppens refrängdrivna korsning av Dead By April och Within Temptation nämligen potential att blomma ut på allvar. Och inte nöja sig med att vara ett familjevänligt alternativ för dem som upplever riktig metal för omständlig och obekväm.
Bästa spår: ”1.000.000 lightyears”.
Wolf
Legions of bastards
Century Media/EMI
METAL Närklingarnas musik är av en sådan typ som gör sig bäst utan försvårande analys. Bättre är då är att knyta näven, höja volymen till en vräkningsrimlig nivå och låta kraften i leveransen bestämma reaktionen. Det bjuds liksom på få komplikationer som skulle kräva en annan reaktion. Trygga i sin roll som långlivade som landets främsta ambassadörer inom dogmatisk ärkemetal behöver Wolf inte heller krångla till det ens i de skönjbara detaljerna. Det inspirationsrefereras alltjämt till Accept och Judas Priest (”Skull crusher”), Mercyful Fate (”Full moon possession”) samt övriga genreartefakter under 50-talet välsvarvade minuter som håller vad de lovar.
Även om föregångaren ”Ravenous” var en mer ack mer blodfylld och äggande historia så här i påsktider.
Bästa spår: ”Skull crusher”.