ÅTERBLICKEN: RUSH GÅR FRÅN NÖRDANGELÄGENHET TILL PUBLIKFAVORITER

Då – en skiva som sålde multum men lockade till få skratt.

Nu – ljudliga byggstenar i humorsuccéer som ”Fanboys” och ”I love you man”.

I år firas en av rockvärldens fräckaste 30-åringar. Exempelvis på scen i Stockholm.

VAR? Toronto, Kanada.

NÄR? Den 7 februari 1981.

VARFÖR? Det är som trummisen och textförfattaren Neil Peart uttrycker det i dokumentären ”Beyond the lighted stage”:

– Som jag ser det är det just där som vi hittade oss själva. Rush föddes i och med ”Moving pictures”.

Stora ord kan tyckas. Speciellt från ett band vars tidigare diskografi inkluderat såväl ”2112” som ”Hemispheres”.

Men det är Peart som uttrycker denna åsikt. En av de mest pålitliga batteristerna i branschen. Och då gäller det att lyssna och anteckna noga.

Å andra sidan finns det ingen anledning att yttra någon avvikande åsikt. På sitt åttonde album utnyttjade trion till fullo den new wave-influerade föregångaren ”Permanent waves” trampolinkraft och gjorde ett svanhopp ut i det allmängiltiga strålkastarljuset. Från fanfarfiestan i ”Tom Sawyer”, via den instrumentala ”YYZ” till den extensiva elvaminutersprakten i ”The camera eye” till tidstypiskt arrangerade reggaefunken i ”Vital signs” är det en låtcykel som utmanar och rör sig.

En så kallad helhet. Som ska upplevas som en sådan.

Tre ord: Globen. Nästa. Fredag.

All tänkbar uppvaktning uppmanas.