AC/DC

Live at River Plate

Columbia/Sony Music

HÅRD ROCK Redan efter öppningsnumret betonar Brian Johnson kontentan på ett sätt som inte bör översättas till svenska:

– We don’t speak very good spanish, but we speak rock ’n’ roll very good.

Just detta är en översikt som få ifrågasättande argument bör ödslas på. Den har fastslagits lika många gånger som kanonerna i ”For those about to rock (we salute you)” har avlossats och är lika sanningsenlig som fastläggandet att fredag kväll alltid är roligare än måndag morgon.

På så sätt är denna konsertupptagning, filmad med 32 kameror över tre spelningar som sammanlagt lockade 200 000 fans till Buenos Aires, endast ytterligare en bekräftelse på att den konsekventa linje som fastlades för snart 38 år sedan ännu är överstyvt rak och ståtlig.

Den här presenterade showen är i sig ingen surpris för dem som såg bandets framträdanden i Globen 2009 eller på Stadion för snart ett år sedan. Det är samma explosiva inledning, där ett gigantiskt lok spränger kulissen, Angus Young drar sitt stripteasenummer i ”The jack” och whole lotta gummidocka gränslar minsann ovan nämnda tåg i den där låten om Rosie.

Välkänt och betryggande – men samtidigt så pilskt levererat att det mest hela tiden pirrar i kroppen som om det vore första gången. 

Och med en låtuppställning som denna finns det också få svackor. Antalet nummer från ”Black ice” har bantats ner till förmån för avsevärt mer laddade ”Let there be rock”-spåret ”Dog eat dog”. Annars är det samma stringenta innehåll från ”Rock ’n’ roll train” till den där avrundande riffsaluten. Den bästa och brunstigaste rock som någonsin har klätts i skoluniform och spelat ändlösa gitarrsolon iförd endast sammetsshorts.

Sådan är musiken. Överjävligt kåttajt och framförd med en exakthet som imponerar. Och detta framlagt inför en överexalterad publik som sjunger med i riffen, bränner av nödraketer och går lös som om en morgondag vore otänkbar.

Det enda som går utanför kvalitetsstringensen är klippningen, då regissören David Mallet alltför ofta begagnar sig av den stofila tekniken att dela upp rutan i flera delar. Dumt, osnyggt – och ett irriterande inslag på en utgåva som annars pratar rock ’n’ roll väldigt, väldigt bra.

BONUS

BÄSTA SPÅR… ”Shot down in flames” plockades in i repertoaren inför Sverigekonserterna för två år sedan och står sig riktigt stolt bland de övriga klassikerna. Kanske just för att den var så saknad på Europapremiären i Oslo den 18 februari 2009.

VISSTE DU ATT… Angus Young provade många utstyrslar innan han slutligen fastnade för skoluniformen. Bland de tänkbara kostymerna märktes inspiration från Spindelmannen, Zorro – och en parodi på Stålmannens dräkt.

KOLLA OCKSÅ PÅ… Lyxutförandet av boxen ”Plug me in” (släppt 2007) är en trippelkanonad som tar ett totalgrepp på bandets karriär – från tv-framträdanden i hemlandet inspelade i mitten av 1970-talet till 2000-talets arenascener. En i sanning spännande rekapitulation av en supersvängig karriär.

 

Hammerfall

Infected

Nuclear Blast/ADA/Warner

METAL Även det som mest innebär omställningar i detaljerna tycks medföra en äventyrlig nydaning. Som att västkustgruppen nu har vänt sig till amerikanske James Michael (Sixx AM, Mötley Crüe) för vägledning, och därmed fått en färdriktning som pekar mot outforskade jaktmarker. Dogmatiker kan emellertid pusta ut – det handlar knappast om någon exkursion ut i det helt obekanta. Även om garnityren på sina ställen polerar upp ytan extra läckert är stommen alltjämt rudimentärmetal som sig bör. Det bjuds enligt konsekvensen en svag ballad, några texter på lingonnivå – men också en hel räcka låtar som växer med utmaningarna.

Bästa spår: ”Redemption”.

LADDA NER: NÖJESBLADETS MATTIAS KLING VÄLJER FEM FRÄCKA LÅTAR

”DELIVER US”

In Flames

Första singelsläppet är långt i från den hetaste stunden på ”Sounds of a playground fading”. Men likväl en låt som lär sätta många majnätter i brand. (Spotify)

”SWORN TO THE BLACK (LAIBACH RE-MIX)”

Morbid Angel

Detta gamla spår ger en fingervisning om vad som väntar på kommande comebackalbumet. Flippat nog för att skrämma skiten ur de mest inbitna dödsmetallpuritanerna. (Spotify)

”FUCK YEAH”

DeathDestruction

Hur tror du att ett projekt med folk från Dead By April, Evergrey och Hammerfall låter? Fel, fel, fel. Gissa igen. (Spotify)

”A SON OF THE SWORD”

Demonaz

Forne Immortal-gitarristen låter sin ”Blood fire death”-dyrkan flöda fritt. Och det funkar ju gott i små portioner. Som på detta majestätiskt frostnupna stycke. (Spotify)

”THE ANOMALY”

Scar Symmetry

Det ärrade projektet skär upp en rejäl bit ytterlighetsmetal, där grovt och fint samsas med gitarrprogressivitet på ett sätt som kan kallas unikt. (Spotify)