I dag publiceras Nöjesbladets reporteress Jon Forslings intervju med Slayerskallen Kerry King i andra numret av succétidningen Hårdrock!

Men, som vanligt i denna värld som kallas journalistik, så tvingades vissa bitar av intervjun stryka på foten för att passa i formatet. Så är det tyvärr alltid. Extra tur då att detta format finns, för Forsling har varit bussig nog att vidarebefodra de strukna bitarna. For your eyes only. Som en extra pepp inför spelningen med Anthrax, Megadeth och Metallica på Ullevi på söndag.

Så här är de. Citaten som du inte får läsa någon annanstans.

Kerry King om…

…varför han nyligen valde att försonas med Dave Mustaine i Megadeth efter att ha fejdat med honom i tjugo år:
– För några år sedan släppte det amerikanska musikmagasinet Revolver ett specialnummer om Slayer. Det var fullt av gamla bilder från oss från med band som Exodus och Suicidal Tendencies – och Megadeth. Det fick mig att tänka till. Vi hade mycket roligt ihop på den tiden, och plötsligt insåg jag att ”jag vet inte ens varför jag är arg på den här killen längre”. Så jag släppte det.

… hur hans vän Dimebag Darrell (1966–2004) påverkade honom som gitarrist:
– När vi skulle spela in ”Seasons in the abyss” (1990) ringde jag Dime och sa ”jag har skrivit alla mina solon nu, det kommer att bli skitbra och jag är jättebra förberedd”. Han sa: ”King, det är bra. Men glöm aldrig att släppa loss och improvisera också. Det är det du gör bäst”. Så nu för tiden lämnar jag alltid 15–20 procent åt slumpen, går in i studion och gör oljud och hoppas att något magiskt ska hända.

… varför han har skrivit merparten av Slayers låtar på de senaste skivorna:
– På vår senaste skiva, ”World painted blood”, är det ganska 50/50 mellan mig och Jeff (Hanneman). Men på de två plattorna innan dess, ”God hates us all” och ”Christ illusion” skrev jag kanske 70 procent av materialet. Jeff var inte fokuserad på den tiden. Jag var den som var inne på att vi skulle få ut nya produkter och fortsätta med vår karriär, i stället för att ta det lugnt och njuta av livet. Jeff gick igenom en ”njut av livet-period” (skratt).

… varför han spelar all rytmgitarr på Slayers skivor:
– Det har jag gjort ända sedan ”Diabolus in musica” (1998). Det beror på olika saker. Trumspåren på våra låtar spelas in live, och Dave (Lombardo) blir upphetsad lite här och där. Så det gäller att lära sig var ”guppen” i vägen är. När man måste kopiera gitarrspåren så de är identiska med varandra krävs det att man lär sig var tempot blir lite snabbare och var det lugnar ner sig. Då är det enklare att jag lär mig det och sen kopierar mig själv.

… hans beundran för skandinaviska band:
– Jag brukar kalla Skandinavien – och i synnerhet Göteborg – för den sista, stora metal-rörelsen. Folk frågar mig jämt om det finns några nya band som jag går igång på, men tyvärr finns det inte det. Senast jag gick igång på något var det band som In Flames, Burst, Arch Enemy, The Haunted, Children of Bodom. De var skitbra. Alla lät unika, men det gick ändå att höra att de kom från ungefär samma ställe.

(Text: Jon Forsling)