I ett illa formulerat debattinlägg gick Andreas Carlsson (känd från ”Idol”-juryn och som producent åt exempelvis Paul Stanley) till angrepp mot Aftonbladets bevakning av Sweden Rock Festival.

Vad han menade? Jag är inte riktig säker.

Uppenbart är att han låst sig på Markus Larssons rättvisa sågning av Whitesnakes headlinegig på festivalen i fredags kväll (läs den underhållande anmälningen här) och därmed drar slutsatsen att vår musikredaktion inte har i Blekinge att göra. I alla fall inte under de dagar då ”40 000 andra riktiga rockers” (sic!) är där.

Maken till dravel var det länge sen jag läste. Och då har jag ändå en mejladress som gör att jag ofta bombarderas av den ena stollen efter den andra som ser det befogat att lätta på hjärtat. Det är helt okej. Det ingår i spelet. Recensioner kan provocera på ett eller annat sätt och klarar man inte av den invektivtsunami som lätt kan skölja över en är ett jobb med sådana inte att föredra.

Men nu är det Andreas Carlsson som skriver. Och ondgör sig över vår bevakning och tycks tro att vi jagar efter trendriktiga band att hylla. Ursäkta? Kan du bokstavera det där? Under festivalen delade jag ut näst högsta betyg till tre akter – Hardcore Superstar, Morbid Angel samt Down. Trendnissar? Sista skriket? Värda program på bästa sändningstid i TV 4? Nej, knappast. Det är snarare sånt som herr Carlsson sysslar med. Att sitta i rutan och välja ut artister som närmast perfekt kan förkroppsliga det som han ondgör sig över i sitt inlägg. 

Så – klaga gärna över att andra inte putsar fönstren noggrant nog, men se för fan till att ha rent hus själv först.

Det var min åsikt i frågan. Kollega Christoffer Röstlund Jonsson, som gjorde ett fantastiskt jobb på sin första Sweden Rock-festival i Aftonbladettjänst, klargör sin synpunkt här.