Turbonegro

Sexual harassment

Scandinavian Leather/Svenska Inspelningar/Universal

PUNKROCK En kollega som nyligen intervjuade Thomas ”Happy-Tom” Seltzer sammanfattade samtalet med att basisten fortfarande försöker leverera fräcka oneliners – men att de inte riktigt är lika skarpa som förr.

Konstaterandet är på sitt sätt ganska så beskrivande för exakt vad deathpunk-ensemblen tvingas tampas med på första fullängdaren sedan 1994 utan den numer scientologfrälste Hank von Helvete vid mikrofonen. 

För samtidigt som ”Sexual harassment” låter onekligen som Turbonegro, och dessutom är en rejäl uppryckning jämfört med den svala föregångaren ”Retox”, så känns slutresultatet aningen ordinärt. Lite för sansat. Som om dess attitydrock inte har stake nog att nå upp till tidigare prakt.

Detta till trots – det finns alltjämt en älskvärdhet i leveransen som är svår att distansera sig ifrån. Till stora delar inspelat live i studion är musiken oborstad och kantig, nye frontmannen Tony ”Caesar Proud” Sylvester har ett skönt hardcoredriv i rösten medan titlar likt ”Shake your shit machine” och ”Mister sister” klargör att det fortfarande i alla fall finns en ambition att provocera och irritera.

Det är liksom bra skit i 33 punkstökiga minuter. Och i sig ett bevis för att allt inte behöver gå åt Helvete bara för att den där sångaren inte vill vara med och leka jeanshomo längre.

Bästa spår: ”Hello darkness”.

 

Rush

Clockwork angels

Roadrunner/ADA/Warner

PROGROCK Låt oss för en stund lämna framförandets svindlande felfrihet. Släpp tanken om att det här är ett mossigt konceptverk om ångmaskiner, pirater och en ynglings sökande efter uppfyllda drömmar. Fascineras mycket hellre av låtarna. Ja, just det, av låtarna. Av att det här kan vara den kanadensiska trions mest kompletta och fulländade sångkollektion sedan 31 år gamla milstolpen ”Moving pictures”. Det är måhända ett omdöme som ställer orimliga krav, men dessa uppfylls också i en generös musikalisk uttrycksexpedition som spänner över prog, rock, jazz, pop och monstruöst tjusiga refränger som tycks vilja äga din vardag. Klockrent, skulle man också kunna kalla det.

Bästa spår: ”The wreckers”.