Gruppen som på sitt sätt vägrar dö, och som tidigare i sommar tog sig ett återfall i och med ”Relapse”, har ett brokigt rykte att leva upp till.
Den har överlevt överdoser, missbruk och blödande cystor – och tycks alltid likt en Fenix resa sig ur askorna igen. I en form eller annan.
Till skillnad mot vid det som skulle bli avskedsföreställningen för några år sedan, en turné som bland annat innebar ett stopp på Sweden Rock, är det nu också duktigt med folk i publiken. Med trängsel ända bort till matförsäljarna.
Men likt då är det ett Ministry som väljer att fokusera på sitt färskare material och som sparar sin banbrytande industrimetal från 1980- och 1990-talet till slutet. Lite snålt, kan tyckas. Speciellt på ett festivalgig med en speltid på en föga generöst tilltagen timme.
Men det låter ju ändå bra i exempelvis ”No W”, ”Ghouldiggers” och ”Lies, lies, lies”. Och att Al Jourgensen, påstått nykter som han är, halsar öl mellan låtarna bevisar att allting är relativt.
Även det där med en grupp som envist vägrar att dö.