Den största scenen, den så kallade Blue Stage, under In Flames spelning på torsdagkvällen. Foto: Stefan Jerrevång

Efter blott en dag är det så klart för tidigt att summera ett helt arrangemang. Därtill återstår närmare två dygn av segrar och förluster, regnskurar och solglimtar.

Ändå finns det nu, efter Bråvallafestivalens premiärdag, möjlighet att utvärdera arrangemanget som sådant. Det där paketet som sveper in musikupplevelsen och vars axlar så mycket trots allt vilar på.

Och här finns det möjlighet till förbättringar inför kommande år. Detta inte sagt för att klaga, jag önskar inte tvångsmässigt mucka med FKP Scorpio eller slentriansåga det jag i min privilegierade sits som avlönad vip-drönare får serverat. Men samtidigt anser jag det vara lönlöst att knyta näven i fickan och artigt acceptera sakernas tillstånd. Speciellt inte då det finns en rad punkter som kan förbättras och på så sätt göra totalupplevelsen desto mer behaglig. Och detta med publikens bästa i fokus. Besökarna, som betalar dyra pengar för att vistas här i några dygn och därför förtjänar drägliga möjligheter till en bra festival.

Därför, här är mina förslag på ändringar inför nästa år. Några välmenade påpekanden som i alla fall jag tror skulle vara alla till gagn i långa loppet.

1. Skrota drickamonopolet. Jag är fullständigt med på att FKP Scorpio vill kontrollera alkoholförsäljningen och dess intäkter. Det är helt i sin ordning. Att kränga sprattelvatten i alla dess former omgärdas av diverse regler och förordningar och tacknämligt nog är lösningen här på Bråvallafestivalen avsevärt friare än på många andra event av liknande slag. I stället kan publiken här köpa sig en mugg Åbro eller någon annan rusvätska och vandra runt fritt mellan scenerna i stället för att vara inföst i ett strängt avhägnat område som några andra boskap. Cudos för detta. Det är en lösning jag tror är uppskattad av de flesta.

Desto värre är då att all – jag menar all – dryckesförsäljning är förlagd till dessa strategiskt utspridda vätskestationer. Matstånden får inte sälja dricka till födan och vill man blott köpa en flaska vatten eller en cola är det bara till att ställa sig i ölkön och hoppas på snar utdelning.

Det kan låta som gnäll i överkant, men det är samtidigt viktigt. Vatten är en livsnödvändig vätska, öl är det inte. Speciellt om vädret, som i dag, är varmt gäller det att återfukta de inre organen regelbundet och mest hela tiden. Och då måste det också gå att göra det på ett enkelt och smidigt sätt. Dessutom är det aningen sovjetiskt att först behöva köa i en kvart för att köpa mat och sedan ta sin låda och ställa sig i en annan kö för att få något svalkande att skölja ner sin kryddiga thaigryta med.

Enkel åtgärd: Låt matknallarna sälja mineralvatten och läsk. Troligtvis ett ganska marginellt inkomstbortfall för arrangörerna, en stor förbättring för besökarna.

2. Komplettera bajamajorna med pissoarer. En festivalpublik producerar avfall. På många sätt, och med många kroppsdelar. Därför är toautbudet ganska så viktigt. Och då också att det går snabbt att komma till när nöden gör sig påmind.

Därför är lösningen med bara bajamajor inte helt optimal. Sådana tingester genererar ganska så snabbt irriterande köer då de som ska uträtta det lilla behovet måste vänta på att femton festivalmagar ska befria sig från sitt avfall. Och med tanke på att män är djur – nöff, nöff – så innebär det också att många med en snase mellan benen helt sonika hänger ut sitt instrument utmed stängslen.

Här har exempelvis Sweden Rock Festival löst det hela på ett smidigt sätt. Vid sidan av ett lyxigt toalettområde (med riktiga stolar med rinnande vatten) finns det där även rännor utplacerade på väl valda ställen. Otrevligt, ja. Men sådana är vi simpla varelser. Slavar under våra impulser och köttspettet i underlivet. Ge oss ett par rännor så är vi nöjda. Så även här, förutsätter jag.

3. Utöka matutbudet med fler försäljare. Ett tecken på att man från arrangörshåll inte riktigt räknat med den här publikanstormningen är den skrala tilldelningen av föda. Konsekvens: återigen köer på de ställen som de facto serverar även något annat än flytande kolhydrater.

Även här är lösningen ganska så enkel. In med fler matstånd som kan serva publiken på bästa sätt. Återigen också en ganska så nödvändig sak, då det i fyllan och villan är lätt att glömma bort det där basala med att fylla på energiförrået med stärkande vitaminer och mineraler. Då orkar man mer. Kan lägga i överväxeln när banden spelar, pallar att dricka en extra öl utan att drabbas av spritkollaps för den sakens skull. Väldigt simpelt, egentligen.

Det där var tre enkla punkter som går att jobba vidare på. Speciellt om planen är att expandera till ett mastodontevent med en publiksiffra uppemot 80 000 gäller det att folk trivs och har det bra. Det får dem att vilja komma tillbaka och locka med sig polarna till nästa år.

Det är goodwill som ingen kapitalstark kassa i världen kan fixa. Och också därför så värdefull.