Brittiska rockpresskollegan Metal Hammer gjorde det nyligen, med ett speciellt temanummer tillägnat thrashikonerna (mer info om detta här).

Man kan därför kanske tycka att Kerrang! är något av tvåa på bollen, då man denna vecka dundrar loss med en hyllningsplatta till kvartetten. Må så vara. Men hedra de som hedras bör, så att säga.

Därför är det aktuella numret av veckotidningen (i butik i hemlandet i dag) spetsat med en speciell cover-cd, där tolv mer eller mindre prominenta akter tar sig an Metallicas självbetitlade dundersuccé.

Medverkandelistan på ”The black album: Covered” ser ut som följer:

1. Rise To Remain ”Enter sandman”

2. Your Demise ”Sad but true”

3. DevilDriver ”Holier than thou”

4. The Defiled ”Unforgiven”

5. Yashin ”Wherever I may roam”

6. Hawk Eyes ”Don’t thead on me”

7. Evile ”Through the never”

8. Lostalone ”Nothing else matters”

9. Savage Messiah ”Of wolf and man”

10. Black Spiders ”The God that failed”

11. Motionless In White ”My friend of misery”

12. Devil Sold His Soul ”The struggle within”

En lockande blandning av sött, surt, hårt och mjukt? Se då till att plocka upp blaskan när den når svenska tidningshyllor inom kort.

I helgen spelade det progressiva huvudstadsgänget på Metaltown – och dundrade då på som sig bör i en trevlig timme.

Men i början av december blir det annorlunda tongångar i hemstaden och i Göteborg.

Som en del av sin i dag offentliggjorda Swedish Heritage Tour 2012 (datum på affischen ovan) meddelar Opeth nämligen att fyra av konserterna kommer att bli akustiska framträdanden. Nämnda gig kommer att äga rum den 2 och 3 december på Nefertiti i Göteborg samt den 4 och 5 samma månad på Södra Teatern i Stockholm.

Samtidigt meddelar kvintetten också att det finns ett gäng speciella vip-paket att köpa till Sverigedatumen. Med dessa får den som betalar en slant extra bland annat ett laminerat pass som garanterar inträde före resten av publiken, en broderad workerskjorta, en 32-sidig fotobok, senaste albumet ”Heritage” i färgad dubbelvinyl samt möjlighet att träffa bandet i ett så kallat meet and greet.

Vanliga biljetter och vip-pass går att tjacka här från och med i övermorgon.

… så hängde jag lite med Slayer.

Det är sällan jag blir fanboy. Men det här är ett av dessa tillfällen.

Bilder nedan. De säger på något sätt allt.

… 15 500, enligt arrangörerna. Ett besked som låter rimligt, då det inte direkt är supertrångt ute på området. Snarare lagom. Hanterbart. Kanske mysigt, om det inte hade regnat sådär ovänligt mest hela tiden.

Kan det vara så att komfortfloppen förra året spelar in i det ovannämnda resultatet? Vi pratar ändå om ett publiktapp på närmare 10 000.

Och jo, jag tror det. Det är i alla fall en rimlig slutsats, med tanke på att programmet egentligen inte är svagare än för tolv månader sedan. Hoppas därmed att de som ändå är här just nu trivs och har det bra – och plockar med sig sina polare nästa år. Det är festivalen faktiskt värd.

Bandet som har förlorat två prickar i namnet, och numera känns igen som Vildhjarta, kan sitt Meshuggah-trassel.
Därom kan det råda liten debatt eller oenighet.
Vissa kallar musikstilen djent. Ett polyrytmiskt exakthetsmangel som är närmast matematiskt i sin struktur och utförande. Det är imponerande komplicerat och tajt. Något som man mer betraktar med hakan runt naveln än låter kroppen fullt ut delta i.
En så kallad hjärnmassage från Måsstaden. Och en väldigt god sådan.

Det finns ju vissa vikarier och tillfälliga ersättare som lyckas glänsa lite extra.
Som Mats Levén, till exempel. Superstrupen, känd från bland andra Krux, fick med kort varsel hoppa in efter att samarbetet med den amerikanske sångaren Robert Lowe sagts upp – men sjunger låtarna som om han inte gjort något annat sedan han slutade med blöjor.
Det får Candlemass att lysa lite extra den här eftermiddagen. Det och ett dunderfint doommaterial som förvandlar dyster tyngd till ren glädje.