Ljuv festivalkärlek uppstod i går kväll i backstagebaren då Hårdrocks-Henke Palm (Close-Up Magazine) och Linnea Olsson (Svenska Dagbladet) stötte på Snake från Voivod. Kanadensaren visade sig vara en ruskigt trevlig prick och trion kollade på Motörhead tillsammans. ”Han bjöd på whiskey”, rapporterar Linnea entusiastiskt.
Nu – ”Square nothing” och det slår upp flammor från ljudtornet. Vackert. Och en överjävligt bra låt. Jag njuter. Och kyla? Jag bryr mig inte just nu, faktiskt.
Träffar på Anders Fridens mycket sympatiska sambo Helena i vimlet. Hon står och njuter med sonen i barnvagnen. Och några sekunder senare är det dags för ”Only for the weak”. Alla hoppar nu? You bet.
Och så var det dags för väldspremiären. Lisa Miskovsky går upp och hänger med i ”Dead end”. Hon var inte det minsta nervös innan, och på scen gör hon sig grymt bra tillsammans med farbror Anders Friden. Och nu kör det gamla ”Whoracle”-spåret ”The hive” igång. Ja, ni förstår att det är fantastiskt.Ni borde ha varit här.
Precis som väntat är det grymt mycket folk. Det nya publikrekordet känns på riktigt för första gången sedan Volbeat.
In Flames sparkar just nu igång med ”Delight and angers”. Snyggt som fan.
Och nu kan det avslöjas. In Flames hemliga gästartist är… Lisa Miskovsky. Sitter just nu i logen med delar av bandet, vänner och familjer. Snart showtime, så jag säger hej så länge. Och nej, jag gör inte recensionen i kväll. Det gör kollega Jocke Persson. Nu måste jag springa ut och få en bra plats så jag ser vad som händer.
”Det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder” är ett mantra som vi nordbor muttrar för oss själva stora delar sommarhalvåret. Speciellt idag. Faan vad det är kallt och blött.Tyvärr packade jag för lätt för trippen ner till Blekinge och fick bara med mig ”dåliga” kläder. Kallt som sagt och kallare ska det tydligen bli enligt en prognos jag såg tidigare. När vi intar stora scen klockan 23.30 kommer kvicksilvret ligga kring 6 graders-strecket. Tur då att vi tagit med det tunga artilleriet med pyro och eld med oss ner. Stor eloge till festivalbesökarna som inte verkar tappa modet trots kyla och blöta. Eller så har de varit mer förutsende än jag och packat med mer än ”dåliga” kläder.
Snart smäller det, synd för er som missar kvällens gig med In Flames för det kommer bli något utöver det vanliga.
Heja Blåvitt!
/Daniel
Som ni ser på bilden här ovan så är In Flames i kväll en man kort. Gitarristen Jesper Strömblad känner sig fortfarande inte frisk nog (han tog en time out för att komma till rätta med sina alkoholproblem). Hoppar in gör, som vanligt, gör Niclas Engelin (Engel).
Annars verkar kvällens konsert bli något i hästväg. Gruppens allt-i-allo ”Biffen” tar tag i mig och uppmanar mig att verkligen stanna till slutet. Då ska det hända grejer…
Japp, nu börjar jag bli peppad. Riktigt peppad.
Det är lite som vanligt här på Sweden Rock. Ryska ”journalister” som ställer frågor om Ryssland. Grekiska skribenter som gör detsamma. Och så vidare.
Så sällan blir sådana här tilldragelser sällan speciellt intressanta. Men vi får i alla fall veta vilken blomma Lemmy skulle vilja vara (”en sån där som äter saker”), vad han tycker om tidigare medarbetaren Brian Robertson (”som gitarrist var han fantastisk, som människa var han en jävla idiot”) och huruvida han föredrar festivaler eller intima klubbgig (”det spelar ingen roll, det blir samma show i vilket fall”).
Men mannen låter ovanligt rosslig i halsen. Sånt är aldrig lugnande. Hoppas några stadiga Jack å cola får stämbanden att lossna en smula.