Tjenare – Alexander Hagman, Andreas Johansson och Matte Modärn från Raised Fist här. 

Vi är nyduschade (läs: vi har hällt dricksvatten på oss och torkat av oss med handduk och kletat på lite deo) och har just smält intrycken efter kvällens spelning. Visst, solen låg på och vi var på gränsen till solbrända när vi gick av. Men vilket jävla gig det hela kom att bli. Åtminstone om man ser till vår egen prestation uppe på scen. Det kändes så in i helvete i kroppen att vi gigat en hel del ute i Europa innan detta. Förra helgens generalrepetion ägde rum i Slovenien och Italien. Redan där kändes det mycket bra. Sverige, och framförallt en premiärfestival som denna, kändes och känns fortfarande så jävla otroligt kul.

Nu har vi alltså lyckats lokalisera pressområdet. Delvis, eller helt på grund av att det finns gratisöl där. Våra egna öl backstage försvann innan vi hann kliva av scenen. Det stryker omkring en del hyenor som passar på att tömma kylen när vi står på scen. Det är väl inte mer än rätt att vi snyltar på presskårens drickor?

Nu ska vi njuta av den underbara sommarkvällen, bevittna och lyssna på hårdrock och umgås med nära och kära. Hoppas ni som läser bloggen har det lika bra som oss.

Med detta skrivet tackar vi för oss. Lev och njut, bira i trut!

Ja, som ni kanske märker på grund av uppdateringsbristen så missar jag Mustasch och DevilDriver. Sånt är livet. Man kan inte se allt. Ägnar i stället min mentala uppmärksamhet åt att fixa recensionerna av Overkill och Raised Fist till tidningen. Det är ju liksom därför jag är här. För att skriva åt det där gamla påfundet som trycks på papper varje morgon.

Så vet ni det.

Medan ni har gjort annat så har jag sprungit på lite konserter. Och – i dag vill den hära digitalkameran samarbeta med mig. Så därför blir det här lite klipp ifrån dagens framträdanden med Overkill och Raised Fist här i Gävle.

Låt er väl smaka.

Här på vänsterflanken är faktiskt ett väldigt bra ställe att kolla in Raised Fist. Imponerande energi i solgasset är det minsann också på scen. Plus rökmaskiner och eldpelare. Metal!

Nu har jag ätit säsongens första lango. Nu har jag ont i magen. Fan, fan, fan – hit med en Smålandsrulle. Nu.

Kollega Marcus Grahn skickar denna bild från Söderhamn. Och ni som förstår begriper saken. Själv är jag mest avundssjuk. Ni vet varför. 

New York-thrash? Jajamensan. Legendarerna Overkill kör på full gas från start med ”The green and black” innan ”Rotten to the core” slängs in redan som andra nummer. Mer om denna konsert – och en del annat – i ditt kära Aftonbladet i morgon. 

In Flames Björn Gelotte säger hej till alla läsare. 

Lillasyster, med Martin Westerstrand som andre man från vänster.

Det är bevisligen svårt att stoppa Lillasyster från att uppträda på Getaway Rock. 

Trots att sångaren Martin Westerstrand har skadat sig svårt i ryggen och fått läkarorder på att vila så kommer gruppen att genomföra sitt framträdande klockan tolv i morgon på Bandit Stage.

Enligt uppgifter kommer frontmannen emellertid att tvingas göra spelningen sittande. I en rullstol.

Mer info om detta senare.

Sitter nu på pressområdet och drar ihop Megadeth-recensionen. Det går trögt, som ni kanske märker. Med tanke på en paus för bloggande mitt i allt. Men ibland är det inte lätt. Det är så det är att skriva.

Nej, men för tusan. Får snabba på nu. Fotograf-Jerker är på väg från hotellet för att ta en lämningsöl och pressområdetsproffset Anna Synnerö på Triada har korkat upp den flaska Jack Daniels som på något konstigt sätt överlevde Peace & Love.

I dag – köp tidningen. Där får ni läsa resultatet.