Missade tyvärr Nile, som körde ett set som var tio minuter kortare än aviserat. Och det är ju surt. Men står nu och får mig en dos Coheed And Cambria, sista band ut på stora scenen före Rammstein. Men mer om detta i tidningen i morgon. Både C&C – och de där tyska skandalrockarna. Så klart.

Hallå alla, Raubtier här som lånar bloggen.

Vi har precis upplevt en av de mest magiska dagarna i våra liv. 

Vi har Gurra (till vänster på bilden) med oss, vi har mött en publik som inte är av denna värld och vi hoppas att alla fick samma utdelning av konserten som vi själva fick.

Vi har inget annat att säga till göteborgarna och Metaltownpubliken – ni har fyllt ett stort hålrum i våra hjärtan. Vi har även signerat skivor ute på området och det var magiskt. Det var så mycket folk att vissa var tvungna att vända för att de inte kom in.

Nu ska vi supa norrländsk dunk och kolla in Sabaton, ett av Sveriges bästa band tillsammans med Sonic Syndicate och Pain/Hypocrisy. Pekka är en riktig king!

I morgon blir det att kolla in Sodom och Hellyeah!

Fuck the world, hail and kill – Raubtier will survive.

Hoppsan! Lite snabbt arbete på iPhone-tangenterna där. Bleeding Through heter ju bandet. Så klart. Och nu spelar de ”Anti-hero” och uppmanar publiken att storma scenen. Galet!

Ska man få en asfaltsplan att gunga som på öppet hav så ska man tydligen heta Bleeding Though. Ett herrans ställ inne i Close-Up-tältet just nu. 

Claudio och Michael.

Hello readers of Aftonbladet! 

Michael and Claudio here from Coheed and Cambria! 

Made it back to Sweden finally for the festival season and we are fucking hungry. Like… starving.  We want sushi, kebabs…  anything!  But first –  we will rock!  We’re playing Metaltown today and then moving on through Europe.  

We will be back soon hopefully to play a proper tour.  And thanks for reading this and come see us play. We are hungry…

Fatboy Kling?

Efter många festivaldagar och tillhörande kvällar på rangliga bänkar och obekväma pinnstolar känns det som himmelriket att sjunka ner i en Fatboy utanför energidrycksmärket Rockstars område backstage.

Här sitter jag bra. Har precis skrivit klart min recension på förre Korn-gitarristen Brian ”Head” Welchs Sverigedebut som soloartist. Den får glada människor läsa i vanliga Aftonbladet i morgon.

Och om tio minuter kommer progensemblen Coheed & Cambria och hälsar på mig här. 

Mer om detta snart. Pepp!

För att göra bland andra min halvnamne Elin Kling (nej, för femtielfte gången – vi är inte släkt) stolt så modebloggar jag lite om min klädsel nu i eftermiddag på Metaltown.

Nederdelen är ett par väldigt avslappnade shorts från Dickies, tröjan kommer från De Palma, kalsongerna från Hooligan och den där skönt stickade mössan minns jag inte var jag hittade.

Nja, ska nog skita i det här med mode. Håller mig till musiken i stället.

Nu går jag mot festivalen. Hörs därifrån.

Just nu gillar jag den här puffen väldigt mycket på Nöjesbladets fina hemsida:

Det är så klart väldigt trevligt att få lite uppmärksamhet för jobbet jag trots trälar med mest hela tiden. Och, det ger resultat. Hade över 3 000 träffar mellan midnatt och klockan 03.00 i natt, vilket så klart gör mig glad.

Kul som fan att ni har hittat hit till mitt lilla fula hörn. Hänger ni med under dagen och kvällen så kommer det mera. För tusan, Rammstein står ju på scen här i Göteborg i afton. Vilket innebär att det mesta kan hända.

Och, återigen. Här kommer mer redogörelser för sakerna som har hänt här i Göteborg det senaste dygnet.

För det första måste jag säga att klippen är väldigt muggiga. Speciellt när det gäller ljudet. Så, skruva ner högtalarna och kisa när du kollar. För mycket bättre än så här blir det inte med en iPhone i en tajt konsertlokal då Peter Iwers mäktiga bas skorrar igenom allt.

Men, spellistan då:

1. Sober and irrelevant

2. Pinball map

3. Alias

4. Crawl through knives

5. System

6. Leeches

7. Trigger

8. Satellites and astronauts

9. Disconnected

10. Dial 595 – escape

11. Delight and angers

12. Bullet ride

13. Cloud connected

14. Only for the weak

15. Come clarity

16. Everything counts

17. Bottled

18. Take this life

19. The quiet place

20. The mirror’s truth 

21. My sweet shadow

…om In Flames-konserten, medan videofilerna fortfarande laddar, så kan jag ju säga att den nyfriserade Anders Fridén är ganska så lik Clutchs frontman Neil Fallon i sin färska hillbillylook. Truckerkepan satt på till sista numret och med det skägget… Ja, de är lika. Som bär. Som man brukar säga.

Och här är då Neil Fallon. För er som inte vet. Och ni borde därmed ögonaböj kolla upp Clutch. Det är så kallad bra skit.