Svenskarna var nära att få se sig snuvade på höstpremiären på sin Europaturné.

Nyss hemkomna från en vända i Australien skulle fredagen tillbringas med pompa och ståt på spelstället Matrix i Bochum, Tyskland, när inte mindre än två bombot framfördes mot klubben bara en timme innan dörrarna skulle slå upp.

Basisten Skinny Kangur skriver att lokalen utrymdes och undersöktes av tysk polis med bombhundar. Dock hittades inga sprängämnen, och kvintetten kunde genomföra sitt framträdande som planerat. Om än med något kortare speltid.

– Det är ju första gången detta händer oss men vi är inte direkt förvånade. Bandet har alltid lyckats provocera folk och det är nog inte sista gången det händer, kommenterar gruppens sångare, Andreas ”Whiplasher” Bergh, händelsen.

Deathstars återvänder till Sverige i slutet av oktober för fem konserter. Klara datum är som följer:

28/10, Örebro.

29/10, Stockholm.

31/10, Gävle.

6/11, Göteborg.

7/11, Ronneby.

Snipp, snapp, snut, så var Green Day slut. 

Nämnda spexparti blev ändå aningen för mycket, så jag har tillbringat en andningspaus med Close-Up-Robban, Live Nation-Sejka och Millencolin-Erik och pratat om allt mellan Green Days turné som förband till Bad Religion 1994 till Marilyn Manson, som egentligen inte har något med saken att göra. Men som så klart alltid är kul att prata om. Öronen registrerade under tiden att bland andra ”American idiot” spelades, och väl inne i spelhallen badade denna i konfetti under ”Minority”. Och, så helt plötsligt är det slut, med en ensam Billie Joe som gör ”Good riddance (Time of your life)”. Utlovade tre timmar blir två och tjugo. Men men, får väl räcka.

Tokroligt party med tokroliga hattar i ”King for a day” och ”Shout” – nja, jag vet inte. Publiken verkar gilla spexet, speciellt då medleyt utökasmed ”I’ll be there”, ”Stand by me” och ”Satisfaction”.

Upptågen fortsätter med att publiken duschas i vatten och sen får lite toapapper att torka sig med, innan Billie Joe plockar fram t-shirt-kanonen och skjuter ut en försvarlig mängd tröjor i Globen. Och nu får fans sjunga ”Longview”, vilket låter rätt illa. Men så klart är ett bra sätt att sudda ut gränserna mellan underhållare och underhållna.

…och på tal om Markus Larsson så erkände han precis att just ”When I come around” är hans favoritlåt med bandet. Så nu vet ni det.

Kvällens första gamlingsduo kommer i och med ”Hitchin’ a ride” från ”Nimrod” innan ”Dookie”-spåret ”Welcome to paradise”, rustika låtar som verkligen tjänar på att framföras av sex musiker. Och just som detta skrivs fortsätter old school-festen med ”When I come around”, perfekt för gamlingsparet Mattias Kling/Markus Larsson på pressläktaren.

Tillbaka från en stärkande öl- och rökpaus (ja, jag sa ju att jag var ledig) precis i tid till ”Boulevard of broken dreams”. Vajande armar, allsång och stadiumrock upphöjt till kanske tjugo. 

Saxparty på scen under ”The static age”. 

En riktigt läcker dubbelmacka serveras i och med ”Holiday” och ”The static age”. Mums!