Crowbar

Sever the wicked hand

Century Media/EMI

METAL/SLUDGE En minnesvärd – och talande – historia om bandledaren Kirk Windstein är då en av mina vänner senhösten 2004 skulle intervjua sångaren/gitarristen i Kenner, strax utanför New Orleans. 

Efter en pratstund över några öl på en bar var det dags för lyssningssession i huvudpersonens bil, då ”Lifesblood for the downtrodden” (2005) skulle spelas upp för den långväga besökaren. Windstein kände dock att uppladdningen på ovan nämnda vattenhål var i klenaste laget. Ett stopp på bensinstation gav mer bränsle i tanken i form av två sexpack Bud Light – som frontmannen hann dra i sig det mesta av innan han körde i väg och hämtade sin fru. Ännu en dag i NOLA, ännu några promille närmare den totala kollapsen.

Vad som sedan hände är allmängods och en historia som har berättats många gånger, vare sig det handlar om din granne eller om en rockstjärna som förutom egna bandet även ingår i Down och Kingdom Of Sorrow.

Mycket av det goda blev åt helvete för mycket. Livsexcesserna åkte ut genom fönstret och en tillnyktrad Windstein står extra stark på fullängdare nummer nio med sitt långlivade huvudprojekt. 

För denna skull är ”Sever the wicked hand” långt ifrån någon torrlagd historia. Mustigt blandas käng (titelspåret, ”The cemetary nagels”) med benkrossartyngd (”Let me mourn”) och introvert sludgemetal (”Echo an eternity”) på ett sätt som verkligen känns. Och som får extra innerlig glöd av ledfigurens självutlämnande lyrik, föga överraskande baserad på kampen mot alkoholberoendet.

Snart har ”Sever the wicked hand” funnits ute i handeln i två månader. Vad har du för ursäkt till att du inte redan har upptäckt och dyrkar? Jag finner få undanflykter godtagbara.

Lyssna på: ”The cemetary angels”, ”Liquid sky and cold black earth”, ”As I become one”.