Fem anledningar till varför du ska lyssna på nya Decapitated-skivan
av1. De har en ganska så helt ny sättning
Igen, kanske måste tilläggas. Sedan releasen av förra albumet, med den festliga titeln ”Carnival is forever”, har inte mindre än sju olika musikanter med bas och trummor som huvudinstrument passerat genom gänget. I dag består combon – som härstammar från staden Krosno i södra Polen – av sångaren Rafal Piotrowski, basisten Pawel Pasek och trummisen Michal ”Mlody” Lysejko vid sidan av huvudpersonen Woclaw ”Vogg” Kieltyka. Det är också den sistnämnde som drog igång bandet igen för fem år sedan efter att det tvingats lägga ner i oktober 2007, då en bussolycka i Vitryssland kostade dåvarande trummisen Witold ”Vitek” Kieltyka livet och skadade vokalisten Adrian ”Covan” Kowanek så illa att han än i dag inte är fullt återställd.
2. Det är en skiva som visar att Polen är väldigt bra på death metal just nu
För så är det ju. Inte nog med att Behemoth tidigt i år släppte det som mycket väl kan bli 2014:s starkaste fullängdare i och med mästerliga ”The satanist”, även genrens pionjärer på hemmaplan, Vader, visade god form på majsläppet ”Tibi et igni”. Och som om detta inte skulle vara nog så står Vesania (som innehåller medlemmar från redan nämnda band) redo att i slutet av nästa månad släppa loss ”Deux ex machina” via Metal Blade.
3. ”Blood mantra” låter ofta lika mycket Meshuggah som Morbid Angel
Visst märks det även på sjättealbumet var gruppen har hämtat sin livslust. Transatlantiska akter likt Suffocation, Nile, Hate Eternal och Deicide gör sig alltjämt påminda utmed resans gång, men denna gång har soundet öppnats upp för en rad dödsmetalludda influenser. Därför går det på ”Blood mantra” att höra drag av ett Sepultura i skarven mellan thrash-pisk och nu metal-muller, Gojira-melodier, djentplock och ett rent av ambient avrundningsstycke. Variationen är stor, allt är inte lika lyckat, men mixen ger en minst sagt varierad stund.
4. Låten ”The blasphemous psalm to the dummy God creation” lär slita huvudet av dig
Stycket, vars titel är aningen för långt för att sägas på bara en inandning, är ett fartfyllt exempel på Decapitated i sin bästa form. Det är kort (blott två och en halv minut), supervasst och medryckande nog att dra upp en byggnadsställning på dansgolvet. Och se upp för de där blastbeatsen – om inte annat för att ingen egentligen behöver sakna föregångartrummisen Kerim “Krimh” Lechner det minsta när det gäller höghastighetskompetens.
5. Jag tweetar om plattan i tidningen på fredag
Och där fick jag det sagt också. Med tanke på att just dessa 139 tecken är mitt enda bidrag till Nöjesbladet den här veckan så krävs det väl att jag gör er uppmärksamma på det också. Nya tag med tyckandet nästa vecka i stället.