I dag hålls Givarkonferensen i Stockholm. Sverige står värd för FN:s konferens om hur den akuta återuppbyggnaden av det sönderbombade Libanon ska gå till.
Det är i högsta grad angeläget att vardaglig infrastruktur som vattenledningar, elnät, broar med mera kan byggas upp så fort som möjligt när nu alla hundratusentals libanesiska flyktingar återvänder.
Sen måste den politiska processen komma igång – så att den libanesiska demokratin åter kan börja fungera.

I dag kräver svenska folkrörelser, från kyrkliga till människorättsorganisationer, att regeringarna som deltar på givarkonferensen:

* Säkerställer att brott mot folkrätten får konsekvenser. Det är viktigt att konferensen behandlar frågan om skadestånd. Alla parter i en konflikt som bryter mot krigets lagar är skyldiga att betala skadestånd.
*  Inför ett stopp för vapenhandel, både export och import, med de parter som bryter mot krigets lagar.
* Arbetar för att de anklagelser som framkommit om krigsförbrytelser i Libanon och Gaza undersöks av en FN-kommission.

 ”Den svenska regeringen och alla andra regeringar som har undertecknat Genève-konventionerna har tagit på sig ett ansvar. Inte bara för att själva följa konventionerna utan också för att se till att andra undertecknare gör det”, säger Diakonias generalsekreterare Bo Forsberg i ett pressmeddelande.

En hållbar fred måste bygga på folkrätten – så enkelt är det.

Ett reportage från skolstarten i Länstidningen i Södertälje fick  moderatpolitikern Agneta Östman-Wenger från Nykvarn att ilskna till. (Här är nyhetsartikeln från igår när hela affären uppdagades.)
  Det var för många invandrarbarn på bilderna, enligt den moderata lokalpolitikern.

  ”Idel mörkhåriga, söta barn med främmande namn/… /Jag älskar att se små lintottar; är det fel i ett land som ursprungligen kryllade av dessa?” skrev hon i ett mejl med rubriken ”Omvänd rasism” till redaktionen.

”I SVT är det likadant. Det är bara invandrarbarn som får utrymme”, sa hon när hon fick utveckla resonemanget i tidningen.

Moderaternas partisekreterare är arg så att han kokar och hotar med uteslutning.
Agneta Östman-Wenger som är partiets kandidat till till både kommun- och landstingsfullmäktige drar nu tillbaka sin kandidatur.
Frågan är hur hon någonsin kunde sättas på listorna? Hon är visst känd för sina rasistiska uttalanden, enligt Länstidningens chefredaktör Torsen Carlsson.

Pinsam historia för ”de nya moderaterna”.

I dag är jag ledig så det blir inte mycket bloggande.
Läs dagens båda ledare om s-satsningarna på de mest utsatta barnen och om den borgerliga alliansens spretiga familjepolitik.

Lena Askling skriver i sin krönika om kritiken mot AMS och arbetsmarknadspolitiken – en kritik som inte minst Aftonbladets ledarsida under lång tid fört fram.

”Kanske skjuter Riksrevisionens kritik ändå över målet som en beskrivning av dagens situation. När Johansson fick sparken för ett år sedan lade nya Amschefen Bo Bylund om rodret. Matchningen av jobb, kontakterna med arbetsgivarna och mer personlig service till de arbetslösa kom till heders igen”, skriver Askling.

Ett stort problem kvarstår dock: regeringens styrning med ständigt nya besked och nya uppgifter för AMS.

Statsministern har nu meddelat att Lars Danielsson avgår som chef för statsrådsberedningen. Beskedet var väntat. Förtroendet för statsministerns närmaste medarbetare var raserat.
Historien är fortfarande fullkomligt obegriplig. Hur en så omvittnat kompetent statstjänsteman kunde strula till det för sig så till den grad är sannerligen inte lätt att förstå.
Det hela känns bara tragiskt.
”Lars Danielsson är en person som är utomordentligt kompetent i utrikesfrågor. Jag utgår från att vi kommer att kunna använda honom i dessa frågor”, säger Göran Persson till TT.
Det håller jag med om. Danielsson har gjort bort sig gruvligt – det ska läggas i ena vågskålen förstås men i den andra måste trots allt hans långa erfarenhet och höga kompetens läggas. Han skulle bli en utmärkt ambassadör exempelvis.
Den politiskt centrala frågan är fortfarande hur den svenska krisberedskapen ska bli bättre. Här har förhoppningsvis beslutsfattarna lärt sig av alla års heta debatt och utredningar.
Lars Danielsson lämnar men gåtan Danielsson består.

Godmorgon! Okej, lite sent kanske. Har haft redaktionsmöte med mina kära kollegor.
Här kan du läsa dagens ledare om Danielsson och om trängselskatten.
Läs också Olle Svennings betraktelse om Libanon och givarkonferensen.

Nu på morgonen presenterade socialdemokraterna ökade satsningar på de fattigaste barnen och på ensamstående föräldrar. Utmärkt – det är något som Aftonbladets ledarsida länge krävt.
I dag väntar vi annars in den borgerliga alliansens gemensamma familjepolitik. Det mest är väl redan känt men det blir kanske ännu fler liberala offer, inte bara det att fp numera är för vårdnadsbidrag….?
Vi återkommer förstås på ledarsidan om allt detta.

Själv ska jag snart sätta mig i nytt sammanträde.

JO framför skarp kritik mot statssekreterare Lars Danielsson. Frågan om vem som ringde vem och när den där olycksaliga Annandagen då Tsunamin rasade är ännu olöst. JO tror dock uppenbarligen inte på Lars Danielssons minnesbild, De uppgifter han lämnat är ”inte övertygande” som JO skriver på juridiska.
Rapporten kritiserar vidare Danielsson för hans nonchalanta behandling av Katastrofkommissionen. Han beskylls också för ”bristande noggrannhet under kommissionens utfrågning”.
Kritiken är allvarlig. Den handlar om förtroendet för statsministerns närmaste medarbetare. Dessutom handlar den om regeringskansliets respekt för riksdagens granskande organ.
Nu måste statsministern ta ställning till om han har fortsatt förtroende för Danielsson.
Här måste förstås hela Danielssons långa tjänsteutövning vägas in.
Själva huvudfrågan ur ett medborgarperspektiv handlar dock om den bristande krishanteringsorganisationen i regeringskansliet. Här har, som Katastrofkommissionen och KU påpekat, regeringen och inte minst statsministern ett stort ansvar.
Den frågan har nu debatterats grundligt och förhoppningsvis har lärdomarna av Tsunamin lett till bättre krisberedskap.
Evakueringen av nästan 9000 svenskar i Libanon i somras tyder på det.
I kväll diskuterar jag JO:s rapport i Aktuellt.

Det finns de som hävdar att det i årets val inte finns några större skillnader mellan partierna. Det är nonsens. Att politiska journalister räknar ihop de olika alternativens satsningar och kommer fram till att det bara skiljer några miljarder innebär inte att det i verkligheten skulle bli väldiga skillnader.
Valet handlar om samhällsmodell – den svenska med stor offentlig sektor, breda väl täckande försäkringssystem och konkurrens med utbildning i stället för låga löner står mot en mer amerikansk modell där jobb ska skapas med ökad anställningsotrygghet och låga löner plus att den generella välfärden urholkas med nedmonterade försäkringssystem.

Sydsvenskans lundaredaktion gjorde i går en intervju med moderaternas toppkandidat i den skånska universitetsstaden. Han heter Christer Wallin. Om han skulle få bestämma skulle Sverige ha ”fler poolskötare och ungdomar som dammsuger i hemmen”, konstaterar Sydsvenskan.

”Jag ser det som ett problem att vi i Sverige saknar en låglönesektor som ett första insteg i arbetslivet”, säger moderaten Wallin.
Och så drömmer han om ett amerikanskt samhälle där människor kan göra rent i poolen eller packa matkassar på Wal-Mart…
De nya moderaterna är inte alls särskilt nya.

Godmorgon kära bloggläsare!
I dag skiner solen igen i Stockholm. Sommaren tar visst aldrig slut.
Det är vackert väder i Göran Perssons Sverige, fniss.
På dagens ledarsida kan du läsa om liberalerna som sålt ut hela sin socialliberala själ för ett maktövertagande – Utan ryggrad och samvete.
Och så en krönika av Mats Engström om Dylan och den amerikanska modellen.
Dags att ta tag i morgondagens avgörande slag.
På återseende.

Jag har ägnat kvällen åt en förhandsvisning av Rainer Hartlebs film, Alla mår bra.
Det är en fortsättning på de dokumentärfilmer han gjort om barnen i Jordbro. Från 1972 tills nu har han följt en skolklass i stockholmsförorten Jordbro.
Den femte filmen i Jordbrosviten – En pizza i Jorbro – belönades bland annat med en Guldbagge 1994.
Då trodde många och nog Rainer Hartleb själv att det var sista delen i sviten.
Men nu, tolv år senare, kommer han alltså med en sjätte film. Nu har ”barnen” fyllt fyrtio år. Det är ”miljonprogramsgenerationen” med sina drömmar om livet som skildras på ett fantastiskt sätt. Han går nära men med en oerhörd respekt.
Varje människa har en historia att berätta. Här finns kampen, sorgen, livsglädjen, hoppet, de tappade sugarna och lyckan.
”Alla mår bra” är en gripande och vacker berättelse om folkhems-Sverige utan några som helst politiska pekpinnar. Det är befriande starkt i en tid av valrörelse-slogans.
Gå och se den. På fredag har den premiär!

Vad ska man tro? Moderaterna svänger nu igen om fastighetsskatten, enligt TT.
I somras i Almedalen gick man ut med Alliansen och sade att man var eniga om att avskaffa fastighetsskatten. Finaniseringen var dock ej klar.
Sen filosoferade Fredrik Reinfeldt i radion om att ränteavdragen kanske skulle slopas. Det blev ett himla liv och han fick snabbt ta tillbaka det. Leijonborg hade i samma veva sagt att hela förslaget om ett slopande av skatten kanske fick skjutas upp några år.
Sen enades alliansen om en sorts finansieringsmodell som visade sig leda till högre fastighetsskatt näsa år än med socialdemokraternas förslag.
Nu käbblar allianspartierna om taket för markvärdet ska slå igenom så att det märks i villaägarnas plånböcker 2007 eller 2008.
Ja, ja enigheten är skör som en kristallvas.
Regeringsdugliga?