Sent i går kväll fick jag beskedet: Sten Andersson är död.
Han blev 83 år.
Jag hade kontakt med honom för bara några veckor sedan. Han klagade då på sin sviktande hälsa men aldrig att jag kunde tro att döden var nära.
Han var engagerad in i det sista – framförallt för freden i Mellanöstern. Vi träffades då och då och resonerade om läget i Palestina.
Det känns konstigt att denna levande och kämpande människa inte längre finns.
Jag kan ännu höra hans glada skratt – Sten om någon använde humorn som vapen mot allehanda mörker.
Här är min minnestext på dagens ledarsida – Sten fick oss att tro på solidariteten

Valdagen blir märklig för alla socialdemokratins medlemmar och väljare som minns Sten Andersson med glädje. Ett sorgetåg går till röstlokalerna men förhoppningsvis i segervisshet.
En sak är säker: den ständige partisekreteraren (1962-82) skulle ha uppmanat oss att gå och rösta, för var det något Sten trodde på var det att politiken spelar roll.