Jag var på minnesstunden för Sten Andersson i Folkets hus. En mycket fin och värdig ceremoni. Bland talarna fanns Ingvar Carlsson som höll ett fint tal om Stens långa politiska gärning, norska Thorvald Stoltenberg nära vän till Sten och en gång norsk utrikesminister och Carin Jämtin.
När hon talade hörde jag några gentlemän från det äldre socialdemokratiska gardet bakom mig mumla: Hon är nog nästa partiledare.
Allra bäst var dock SSU:s internationelle sekreterare Faraj Abu-Iseifan. Han höll ett lysande tal om Stens kamp för fred i i Mellanöstern och obändiga tro på att en annan värld är möjlig.
Den killen borde bli SSU-ordförande. NU!

Den fantastiska Sofia Karlsson sjöng så att tårarna trängde fram.

Alla var där. Till och med Carl Bildt.

I morgon klockan 15.00 hålls en minnesstund för den före detta utrikesministern
Sten Andersson. Självklart ska jag gå dit och minnas en av vår tids stora politiker.

Här kan du läsa min krönika då jag nåtts av det sorgliga beskedet om Stens bortgång.

Sent i går kväll fick jag beskedet: Sten Andersson är död.
Han blev 83 år.
Jag hade kontakt med honom för bara några veckor sedan. Han klagade då på sin sviktande hälsa men aldrig att jag kunde tro att döden var nära.
Han var engagerad in i det sista – framförallt för freden i Mellanöstern. Vi träffades då och då och resonerade om läget i Palestina.
Det känns konstigt att denna levande och kämpande människa inte längre finns.
Jag kan ännu höra hans glada skratt – Sten om någon använde humorn som vapen mot allehanda mörker.
Här är min minnestext på dagens ledarsida – Sten fick oss att tro på solidariteten

Valdagen blir märklig för alla socialdemokratins medlemmar och väljare som minns Sten Andersson med glädje. Ett sorgetåg går till röstlokalerna men förhoppningsvis i segervisshet.
En sak är säker: den ständige partisekreteraren (1962-82) skulle ha uppmanat oss att gå och rösta, för var det något Sten trodde på var det att politiken spelar roll.