Den som hörde Ekot och P1 morgon i morse hörde att Aftonbladets ledarsida nu bestämt sig för ett namn i det socialdemokratiska partiledarvalet – Välj Jämtin!
Den alltid så kloka Heidi Avalan på liberala Sydsvenskan hade full förståelse för detta.
Förstås.
– Hon var den enda minister som klarade hanteringen av Tsunamin, påpekade Avalan i radion.

I morgon, torsdag, uppvaktar en bred delegation från kyrkor och kyrkliga organisationer Sveriges nya biståndsminister Gunilla Carlsson (m).

”Biståndet har nyligen höjts till en procent av BNI, men samtidigt kommer rapporter om urholkning av biståndet genom att det används till andra ändamål än fattigdomsbekämpning. Något som kyrkorna inte accepterar, och som även går emot regeringens löften om ökad kvalitet i biståndet”, skriver bland andra företrädare för
 Sveriges Kristna Råd, Diakonia, Svenska missionsrådet, Life & Peace Institute och Lutherhjälpen/Svenska kyrkan i ett pressmeddelande.

Kyrkorna kommer också att ta upp konflikten mellan den ökande svenska vapenexporten och riksdagens Politik för global utveckling (PGU) som anger att alla politikområden ska bidra till fattigdomsbekämpning.

Heja!

TV4 Nyheterna berättade i kväll om att tunga socialdemokratiska partidistrikt som Stockholm och Malmö nu driver Carin Jämtin som partiledarkandidat.
Alldeles utmärkt.
Jämtin skulle kunna ge socialdemokratin den framtidstro och förnyelse-kick som den såväl behöver. Hennes kombination av starkt internationellt engagemang och klassiskt folkrörelseengagemang är oerhört värdefullt.
Jag håller tummarna för att Jämtin blir den som får utmana Fredrik Reinfeldt om makten.

Phu, en lång dag går mot sitt slut.
Det har varit en inspirerande och lärorik dag i Farsta församling. Jag började förmiddagen med att närvara vid kyrkoherdens möte med kyrkomusikerna. Vi förde ett spännande samtal om relationen mellan präst och organist, båda spelar en central roll i gudstjänstlivet.
Körverksamheten är stor – det är intressant med alla dessa körverksamma medborgare runtom i landet – en av de stora växande folkrörelserna i dag. Här har kyrkan en otrolig kontaktyta med svenska folket. Jag vet många som valt att gå in i kyrkan som medlemmar bara för kyrkomusikens skull.

Större delen av dagen tillbringade jag sen i Sköndal – Stora Sköndals kyrka som ligger inne på Sköndalsstiftelsens område. Härliga människor som arbetar där. Husmor hade bakat en jättegod saffranskaka som vi fick provsmaka – mums!
Prästen Maria är en underbart trygg och erfaren präst som jag hade stor behållning av att få samtala med. Vi gick igenom en del liturgi, planerade helgens dop och vigsel samt söndagens högmässa, där hon ska predika och jag hjälpa till med det liturgiska.
Jag fick lära mig att duka nattvardsbordet. Hjälp, vad är en predikan mot att vika alla dukar rätt?!

Satt på orgelläktaren vid en begravning som Maria höll. Vi resonerade efteråt om detta att möta människor i sorg – något av det viktigaste i en prästs arbete, att närvara i det svåraste och mörkaste och försöka förmedla hopp.

Sen tillbaka till Söderledskyrkan i Hökarängen, där den internationella gruppen träffades på seneftermiddagen för att gå igenom kommande stora insamling till Svenska kyrkans mission och uppmärksammandet av världsaidsdagen.
Frivilligkrafterna är fantastiska.

Och så avslutades denna dag med kvällsmässa i Ansgarskapellet, där jag och kyrkoherde Anders höll i mässan. Riktigt många gudsjänstfirare. Jag lät Aftonbladets starka serie om mobbing möta Ordet om den skapande Guden som känner oss, ser oss och älskar oss som vi är… Tron manar oss att se vår nästa och ständigt bekämpa det som förtrycker och förtrampar människovärdet och skapa ett samhälle där tolerans och respekt för den andra råder.
Särskilt glad blev jag av en kvinna som kom fram efteråt och berättade att hon läst i min blogg om vad jag skrivit om Kornet (den diakonala verksamheten). Hon själv hör till Kornets besökare och har fått enormt stöd av kyrkan i kampen för att komma åter i livet och få en tro på sig själv.
– Just det du sade om att få bli sedd och känna sig älskad betyder allt, sade hon.

Ja, det här blev lika långt som min arbetsdag. Sorry.
Nu ska jag dricka te och varva ner. Är lite trött måste jag tillstå. Oerhört många intryck att bearbeta och reflektera över.

Det är verkligen mörkt och höstruskigt nu.
Vi kom att prata om energi i Kornets lilla kapell i morse. Flera av de tunga missbrukarna var där. Diakonen Peter tog upp energin ur ett mer jordiskt perspektiv, nämligen energibolagens hutlösa prissättning. Då blev det fart på diskussionen.
Många vittnade om att de inte hade råd att betala elräkningen längre.
På frukosten efteråt fortsatte diskussionerna. Någon var upprörd över att enhetstaxan på tunnelbanan skulle tas bort.
I diakonin möts jord och himmel på ett förunderligt sätt. Här finns de människor vars liv är riktigt tilltufsade, människorna på samhällets skuggsida. Varje människa har en historia att berätta.
I mötet växer människovärdet.
Evangelium kan vi teologer kalla det.

Efter lunch samtalade jag med församlingspedagog Marita. Oj vilken enorm folkbildningsverksamhet kyrkan bedriver – ur alla möjliga vinklar, för både kroppen och själen!
Faktum är att Söderledskyrkan är byggd som ett slags Folkets hus och används av hela föreningslivet i Farsta. Här spirar folkrörelsedemokratin.
Gudomligt.

Nu ska jag textredigera församlingsinstruktionen på kyrkoherde Anders uppdrag.
En gång redaktör, alltid redaktör.

Jag skrev nyligen om att TV-kanalen Al Jazeera börjat sända på engelska.
Också bloggandet har börjat ta fart i arabvärlden. Washington Post skriver om det.
Själv läser jag bland annat den här Betlehemsbloggen och kollar in den här nyhetssajten från Palestina.

LO ska anordna demonstrationer och manifestationer mot förslaget till försämringar av a-kassan, skriver TT.
Den 14 december blir det omfattande protester i framförallt Stockholm, Göteborg och Malmö berättar LO-ordförande Wanja Lundby-Wedin som däremot avfärdar idén om politisk strejk.
Jag hoppas det blir stor uppslutning.
Heja Wanja!

I dag har jag träffat min kära kollegor på Aftonbladet då jag var på besök på tidningen.
Olle, Ingvar, Nisha och jag käkade lunch. Sen dropppade Åsa in som har jouren. Lena var och lyssnade på finansministern och Mats var i Malmö.
Kulturredaktionens Håkan, Hanna, Pelle, Åsa, Ulrika och Alice hälsade jag också på.
Jag måste tillstå att jag saknar dem alla. Det är ett härligt gäng som jag jobbat många år med.

Sen träffade jag konsulten som utvärderar alla oss chefer på tidningen. Medarbetarna har fått svara på ett oändligt antal frågor om hur man fungerar eller inte fungerar som chef.
”Du har toppresultat i alla kategorier”, sade konsulten.
Det kändes ju bra med tanke på att jag ständigt tvivlar på mig själv som chef.
Sen finns det förstås alltid saker att utveckla och bli bättre på. Tur är väl det, annars vore livet slut på nåt sätt.

Mina medarbetare tycker särskilt att jag är bra på att utveckla den psykiska arbetsmiljön, de känner förtroende, blir sedda och får vara hela som människor. Däremot är jag mindre bra på den fysiska arbetsmiljön. Vi har inte så bra lokaler på ledar- och kulturredaktionerna. Kanske beror svaren också på att jag har haft tidningens stökigast arbetsrum?
Hm. Ska nog inte visa min man enkätsvaren. Han får bara vatten på sin kvarn.
Jovisst jag är en boheme som nog skulle kunna jobba var som helst – på en soptipp exempelvis.
Nu ska jag läsa chefsutvärderingen lite mer noggrant.
Sen är det dags att planera för morgondagen då jag återvänder till Farsta församling.
Så börjar min andra vecka i kyrklig tjänst.
Kul.

Godmorgon kära bloggläsare!
I dag drar Aftonbladet igång en bra och angelägen serie om mobbing.
Läs ledaren – Bryr du dig?
Läs också mobbade Emma, 15 år – hennes dagbok från helvetet.

I dag är jag som sagt ledig från Farsta församling och ska passa på att hälsa på mina kollegor på tidningen.
Här kan du läsa min måndagskrönika om den förfärliga situationen i Gaza och på Västbanken – våldet är inget misstag, det är en del av ockupationen.

På återseende.

Kvällens Agenda förde en högintressant diskussion om kvartalskapitalismen och AP-fondernas samhällsansvar. Företagsledaren Carl Bennet var ute igen och varnade för det kortsiktiga kapitalintresset, typ Christer Gardell som nu vill in i både Volvo och Telia.
Näringsminister Mats Odell låter som en marknadsliberal extremist när han talar. Han vill sälja ut de flesta statliga företagen, oavsett samhällsintresset. Oroväckande för den svenska industrialismens framtid.

I studion diskuterade sedan förre Metallordförande Göran Johnsson med Mats Odell. Mycket intressant. Medan Odell vevade på i den gamla valrörelseretoriken om skatterna som problem för företagandet visade Johnsson på den klassiska fackbasens intresse för att utveckla Sverige som industrination. Han efterlyste större ägaransvar från AP-fondernas sida.

Kvällens debatt rör en av vår tids stora samhällsfrågor – hur långsiktigheten och samhällsbygget ska ges företräde framför spelandet på börsen och aktieägarnas vinstmaximering.

Det behövs fler än Bennet och Johnsson som ryter till mot Odell och Gardell o Co.