Jag har inte hunnit mer än bläddra i Åsa Linderborgs bok om sin far – Mig äger ingen.
Recensionerna är översvallande. Den icke lättflirtade Mats Gellerfelt skrev i Aftonbladet att boken kommer att anses höra till de klassiska svenska barndomsskildringarna.

Läs ledarsidans Åsa Petersens krönika om Linderborgs mästerverk.

Jag är oerhört stolt för att ha en sån fantastisk medarbetare som Åsa Linderborg på vår kulturredaktion.

För första gången på väldigt många år bevakade jag inte 1:a majfirandet i år utan hade som sagt semester i Barcelona. Kollegorna på tidningen gjorde dock ett bra jobb.
Läs Åsa Petersens rapport här.

Det drar ihop sig för en andra slutgiltig valomgång i Frankrike – jättespännande även om jag tyvärr tror att det blir högernissen Sarkozy som vinner. Jag håller dock tummarna för Royal!
Läs Olle Svennings rapport från Frankrike.

Åter till verkligheten. Barcelona var fantastiskt – 25 grader varm och strålande sol!
Här hemma i Stockholm håller jag på att frysa ihjäl, brrrrr. Var är den sköna vårvärmen som fanns tidigare i april?

I dag har det varit skolbänksnötande på Pastoralinstitutet i Uppsala igen. På förmiddagen hade jag individuellt samtal med läraren i Homiletik (predikokonst), Tina Johansson, om det PM jag skrivit på temat – Jag som förkunnare.

Vi resonerade om vikten av att brottas med språk, bilder och symbolik. Jag vill komma bort från det juridiska språket som betonar brott och straff, synd och nåd osv.
I stället hämtar jag inspiration från de gamla skapelseteologerna i urkyrkan som exempelvis Irenaeus där bildspråket är hämtat från natur och läkekonst – det handlar om att läka, hela det söndrade osv.

Tina ställde den intressanta frågan om vad vår tids symbolspråk egentligen skulle kunna vara. Jag vet faktiskt inte. Till stor del söker även nutidsmänniskan läkedom, hälsa osv men risken är att den sortens språk blir för organiskt/biologistiskt.
Kanske det kommunikativa språket kunde fungera – mycket i vår massmediala tid handlar ju om kommunikation, interaktivitet  – så skulle ömsesidigheten och det relationella i teologin kunna uttryckas i IT-eran…. eller?

Vad tycker du, kära bloggläsare?